Lifebyhelena

Det är inte självklart

Depression

Jag fyller på mitt liv med friskhet.
Jag försöker hitta en friskare plattform att stå på, även om min sjukdom kommer vara en del av mig resten av mitt liv.

Det är svårt att bryta gamla mönster.
Det är svårt att hitta nya vägar när det sjuka ändå finns kvar.

Det sjuka påverkar mig.
Det triggar mig.
Det tär på mig.

Jag vill inte tillbaka till en vardag bestående av nya sår, för högt alkoholintag, överdoser, svält, tvångsträning.
Jag orkar inte.
Men det påverkar mig så mycket när jag hör om andra som är mitt i det kriget.
Det triggar mina sjuka sidor.
Ger mig någon sorts sjuk längtan tillbaka.
Trots att det är precis tvärtemot vad jag vill.

Samtidigt är jag medveten om hur det är att vara i kriget.
Jag minns varenda del i det.
Varje smärtfull vrå.
Och att bryta är svårt.
Det är så svårt att jag inte kan förklara.
Jag tror att inte det går att förstå om man inte varit i det själv.

Jag vet inte vad jag vill få fram med mina ord idag, bara att det är svårt att må dåligt.
Det är svårt att befinna sig i ett krig.
Det är svårt att vinna ett krig när man inte lever ett liv.
Och det är svårt att leva ett liv när man lever i ett krig.
Ett moment 22.
Utan en given vinnare.
Utan en självklar utgång.

Det blir nog bra att komma iväg på resan.
Kanske kan jag hitta orken att fortsätta kämpa.
Kanske hittar jag en motivation till att vinna mitt krig och hitta ett liv.

Gillar