Det har hänt någonting riktigt stort!
Hej mina vänner!
Long time no see 🙄
Det händer så mycket just nu så jag vet inte riktigt var jag ska börja...
I tisdags hände någonting riktigt stort.
Stort för mig.
Efter ett halvår avslutades min traumabearbetning.
Jag trodde aldrig att jag skulle känna mig färdig.
Jag trodde aldrig att jag skulle kunna släppa vissa delar.
När jag och min terapeut påbörjade den här behandlingen var jag livrädd.
Hur skulle jag våga berätta vad som varit?
Hur skulle jag våga lita på någon?
Men sen klev jag in i terapirummet och någonting häftigt hände.
Jag kände mig trygg.
Trygg både med terapeuten och rummet vi befann oss i.
Jag tror faktiskt inte att det har hänt mig någongång under alla år i terapi.
Inte en enda gång under behandlingen har jag skämts för att berätta vad jag varit med om.
Jag har inte känt mig nedvärderad eller dömd på något sätt.
Jag har bemötts med en respekt.
Jag har behandlats som en vuxen människa som faktiskt inte är korkad.
Jag har inte känt någon maktskillnad alls.
Jag har känt mig som en jämlike.
Arbetet med en del av mina trauman har varit sjukt intensivt.
Varje vecka har vi spelat in en sekvens som jag sedan lyssnat på varje dag till nästa terapitillfälle.
Då har en ny inspelning gjorts och så har det hållit på.
Nu har det gått tre dagar sedan vårt avslutande av traumabearbetningen och det känns som en befrielse att inte behöva lyssna mer.
Jag kan med handen på hjärtat säga att behandlingen har gått så mycket bättre än jag trodde var möjligt.
Jag har aldrig känt mig såhär fri som jag gör just nu.
Jag vet att jag kommer få bakslag och må skit, men jag tror att jag kommit så pass långt att det förflutna inte kommer äga mig på samma sätt.
Jag har förändrats under den här tiden.
Jag är säkrare på vad jag vill och jag vill inte bli behandlad hur som helst längre.
Människor som tar mer energi än de ger, kommer jag undvika.
Människor som varit viktigare tidigare, har jag insett inte alls är som jag trott.
Jag vill inte spela med i någons spel längre.
Jag orkar inte anpassa mig mer.
Jag vill hitta vem jag är, inte vem jag tror att alla andra vill att jag ska vara.
Jag påbörjar en ny fas i mitt om nu.
En fas där jag ska försöka skala av min yta för att se vem som gömmer sig därunder.
En del människor kommer finnas kvar nära mig, medan andra kommer försvinna längre bort.
Så har det väl varit förut med, men skillnaden nu är att jag själv kan välja på ett nytt sätt.
Jag behöver inte låtsas vara någon jag inte är.
Jag behöver inte anpassa mig längre.
Välkomna att följa med mig på min resa ❤️
