Helena testar: Crossforce
Idag satte jag klockan.
Dags att testa ett nytt pass på gymmet.
Ni som känner mig vet att jag verkligen inte är någon som gillar att träna på morgonen.
Om nu 9:00 kan räknas som morgon...
Men.
Det var den tiden passet jag ville testa på gick så det var bara att pallra sig upp.
Vaknade faktiskt innan klockan, som vanligt.
Passet då.
Jo, men det var riktigt roligt och riktigt jobbigt.
Jag vet inte vad jag hade förväntat mig, men jag var nog inte helt förberedd på hur tufft det skulle vara.
Ni vet när blodsmaken tränger igenom och spyan kommer upp.
Sådär lagom halvfräscht.
Crossforce är en sorts cirkelpass.
7 stationer där vi körde järnet i 45 sekunder per station.
4 varv.
Och efter det första varvet kände jag mig helt spyfärdig.
Det här med morgonträning är verkligen inte vad min kropp älskar.
Idag har jag hoppat grodhopp uppför trappor.
Jag har kört en släde bestående av en steppbräda med vikt på, fram och tillbaka. Det kanske inte låter så jobbigt, men testa så får ni märka hur tungt det kan vara...
Tricepsarmhävningar.
"Kissande hunden" med gummiband.
Vevat med sådana där brandslangar.
Kastat upp en medicinboll på väggen och tagit emot den i en knäböj.
Haft ett gummiband runt höfterna och sprungit framåt.
Gjort diverse tunga magövningar.
Varje station i 45 sekunder.
Alla stationer fyra gånger.
Jag blev helt slut.
Men jag gick därifrån nöjd.
Lugn.
Under de 45 minuter passet varade tänkte jag inte på någonting annat än hur jobbigt det var.
Det fanns verkligen ingenting annat i huvudet.
Det är befriande.
Där får jag min vila.