Den förbannade huvudvärken.
Ihärdig.
Bultande.
Konstant.
Jag vet att jag behöver sova mer, men det är svårt att tvinga fram sömnen. Vill den inte komma så kommer den inte.
Sen behöver jag vila mer, jag vet, men hur gör man det när ångesten skriker i varje por?
Jag är så förbannat trött på att ha depressioner.
Jag vill kunna vakna på morgonen och känna en förväntan inför dagen istället för vånda.
Jag vill orka göra saker utan att bli utslagen i veckor efteråt.
Jag försöker utmana mig själv och göra saker även om mitt inre skriker nej, men jag undrar fortfarande när belöningen kommer.
När följer känslan med?
Hur länge behöver man kämpa för att få resultat?
Hela hösten åkte jag och tränade i Linghem där jag bor och jag var nervös och rädd varenda gång jag skulle åka.
Det blev aldrig lättare trots min vilja att förändra.
Varför?
Jag vet faktiskt inte.
Kanske är mitt inre så skört att det tar lång tid innan jag får med hela mig i känslan?
Idag har jag iallafall varit och testat tabata och core på det nya gymmet.
Det gick riktigt bra och var roligt!
Lite nya övningar på den Tabatan vilket var kul! Älskar när man inte vet vad som kommer, det blir liksom en stor överraskning och känns inte särskilt jobbigt som när man vet exakt vilka övningar som återstår 😉
Känner mig mer hemma i en "vanlig" gymmiljö.
Jag har verkligen saknat det!
