Jag mår inte bra.
Depressionen vill inte släppa sitt grepp om mig och det gör mig så rädd. Jag vill inte bli inlagd igen. Jag vill klara mig hemma.

Just nu sitter jag och väntar på att min terapeut ska komma. Det var ju ett tag sen vi hade terapi sist och jag känner att jag verkligen behöver den här tiden. Samtidigt vet jag inte riktigt vad vi ska prata om, men det brukar alltid lösa sig.

Ångesten är i princip konstant och jag känner hela tiden att mitt psyke inte mår bra. Jag känner mig ledsen konstant, känner hela tiden ett mörker inuti. Ingenting kan skingra det.

Jag lägger en hel del pussel. Det är en fantastiskt bra distraktion! Just nu håller jag på med ett på 1500 bitar och jag hade lagt ungefär halva när Aldis hoppade upp på brädan som pusslet låg på. Pusslet hamnade på golvet. Det känns  inte särskilt roligt. Jag ska försöka pussla ihop det, men har inte orkat än.

Imorgon är det dags för ECT. Förhoppningsvis hjälper det upp mitt mående lite.

Dag 3 hemma.
Har mycket ångest och känner en inre stress.
Vill inte åka in till psyk igen, men är rädd för att det inte kommer hålla.
Jag känner ju att det är svajigt och att mitt mående inte är jättebra.

Depressionen är kvar, även om den inte är lika djup.
Jag märker att det är några dagar sedan jag fick ECT sist.
Från och med onsdag kommer jag få underhålls-ECT en gång i veckan.
Förhoppningsvis räcker det.
Har även fått höja min antidepressiva medicin så jag håller alla mina tummar för att det ska vara tillräckligt för att få bort depressionen helt och hållet.

Aldis är iallafall väldigt glad över att jag är hemma.
Hon går efter mig hela tiden, pratar och kurrar för fullt 😍
Hon är helt fantastisk. Mitt lilla hjärta.

Nu är det snart bara en dag kvar innan det är dags för Lidingöloppet.
På söndag ska jag springa den där milen, eller springa och springa, det blir nog lite blandad löpning med promenad skulle jag tro 😃 Det viktigaste är att jag tar mig runt känner jag.
Uppladdningen har ju inte varit den bästa direkt.

Var ute och sprang en sväng i onsdags, men det blev inte en mil.
Jag springer så långt jag känner att jag orkar, sen går jag resten.
Får satsa på Vasaloppet istället!

Idag har jag städat av lite hemma hos mig.
Det är riktigt smutsigt, men jag orkar inte skura.
Det får bli nästa vecka.
Ska försöka ta mig in i duschen.
Är inte så laddad inför det, men jag har bäddat rent så jag behöver verkligen duscha.
Ibland är det bara så jobbigt, men skönt när det är gjort...

Nu ska jag ta och värma lite te och vila lite i soffan innan jag tvingar mig in i duschen.
Ska försöka få ner ångestnivån lite också.
Fattar inte varför den är så himla hög.
Ha en fin fredagskväll nu! ❤️

Jag hade svårt att somna igår.
Som vanligt när jag har en tid då jag måste gå upp, vill sömnen inte infinna sig.
Bara vetskapen om att alarmet kommer ringa gör att jag får ännu svårare att somna.
Nu är vi iallafall på väg till Gävle för att vara med på min brorsons 2-årskalas.
Med lite mer kaffe i magen, börjar väl livet återvända något.

Annars då?
Mitt jullov är över och terapin är igång igen. Nu har vi påbörjat den sista delen av traumabearbetningen och det känns faktiskt rätt skönt. Jag börjar få en annan inställning till en del som jag varit med om och jag kan till viss del känna mig färdig med en del bitar. Det kommer antagligen ta tid innan jag kan lägga det bakom mig, där det faktiskt hör hemma, men jag tycker ändå att jag kommit långt.

14 års terapi börjar närma sig slutet och även om det känns vemodigt, känns det även lite befriande.
Jag behöver pröva att flyga själv och se om mina vingar bär.
Förhoppningsvis kommer den här våren ge mig svar som jag faktiskt kan längta efter.
Förhoppningsvis kommer det som väntar visa sig vara någonting gott.

Mitt liv har alltid varit annorlunda på något sätt och allt som har varit har kostat mig mycket.
Mitt liv blev inte som jag trodde.
Vänner har kommit, men de allra flesta har också gått igen.
Och jag kan förstå det, även om jag inte alltid tycker att det är rättvist.

Jag går in i en ny fas nu.
Det här året kommer säkert bli svårt det med, det kommer ge mig många prövningar och peka finger åt mig åtskilliga gånger.
Men min förhoppning är att det här året också ska ge mig lite förklaringar och på det sättet även lite mer inre lugn.

Hoppas ni får en fin lördag!
❤