Lifebyhelena

Avstängning

Jag stänger in. Stänger av. Lindar in. Snor runt. Det är som svart bomull inuti. Bomull som inte är mjuk. Den gör ont att gå emot. Den gör ont att kastas emot. Kanske är det vassa, svarta spetsar. Det gör ont. Och det är en separation som jag står inför. En separation från personalen på avdelningen, från S, från P och från A-S. Samtidigt en separation från den miljö som varit mitt "hem" under nästan ett år. Jag vill hem. Jag vill verkligen hem. Men det är inte utan smärta som separationen ska gås igenom. För jag hatar separationer. Hatar att gå igenom dem. För det brukar inte bli bra. Även om det finns stora förutsättningar att det faktiskt kommer bli ett bra avslut den här gången. Det är snurrigt i mitt huvud. Och jag mår inget vidare. Ändå tänker jag ge allt för att försöka klara av att vara hemma hela helgen. På något sätt ska det gå. Det kommer gå. Det måste gå. //Helena

Gillar