Avdelningsbesöket

Jag var på avdelningen idag. Läkarsamtal. Avdelningen som varit mitt tillfälliga hem under ett års tid. Avdelningen med personal som varit min familj. Det är svårt att gå tillbaka dit. Svårt att inte känna någonting inför det faktum att jag inte längre "bor" där. Det kommer komma andra efter mig. Det har redan kommit andra. Och det är inte så att jag vill vara en del av det, det är bara det att det känns konstigt. Jag trivs med att vara hemma, även om det är långtifrån smärtfritt. Jag längtar inte tillbaka in till det låsta, det av andra kontrollerade. Däremot skrämmer det mig att jag får panik av att tänka på det dåliga måendet. Jag vill ständigt fly. Fly bort från mig själv, mina tankar, mina känslor. Jag behöver lära mig hantera det. Hantera mig. Jag behöver lugn. Jag behöver tid att läka. Att komma på fötter. Att låta fötterna landa på plant underlag och hjälp att hitta en stadig väg att gå. //Helena

Gillar

Kommentarer

meridan
,
Det är svårt att sluta fly för den som alltid varit på flykt. Du behöver tid, vila, kärlek, ännu mera tid och vila. Samt en klok terapeut som kan hjälpa dig att undvika irrvägarna. Att leva i nuet är också en konst som går att lära sig även om det är förtvivlat svårt! Så skönt att du trivs hemma! Så skönt att 2013 är slut. Du kommer klara det! Men fortfarande gäller ett steg i taget, en stund i taget♡ Älskar dig ♡♡♡
Kjell
,
Förstår att det skrämmer dig och att du blir påmind om allt det sjuka när du kommer dit. MEN nu är du hemma och ute därifrån och vi ska kämpa en dag i taget för att det ska så förbli!! ❤️❤️❤️ Kramar pappi