Att bara glömma bort

Ångesten river mitt inre i en miljon bitar. Tar över allt som kallas jag. Jag har glömt bort hur jag är. Vem jag är. Det sägs att ensam är stark. Men jag känner mig inte ett dugg stark faktiskt. Jag känner mig livrädd och utelämnad. Vilsen. Vissa val till förändring kan kännas så svåra när det är dags att omsätta beslutet till handling. Att återigen bryta upp från ett ställe som faktiskt varit bra, för att flytta till något nytt och okänt. Det skrämmer livet ur mig. Jag pressar mig så hårt jag kan. Sen pressar jag lite till. Och lite till. Den där kanten som jag så länge har närmat mig har jag redan flugit över. Nu handlar det nog mest om att försöka överleva så länge jag orkar. Och sen då? När jag inte orkar mer? Ja, då släpper jag taget.
//Helena

Gillar

Kommentarer

Meridan
,
Det är svårt att lämna det som är tryggt och välkänt. Men det kan också bli väldigt bra och då är det just det nya som är tryggt efter ett tag. Man behöver, som du vet, leva livet framåt och förstå det bakåt. Vi vill så gärna veta vad som väntar bakom varje knut. För dig som har så svår ångest, blir förändringar extra känsliga. Men tänk om det faktiskt blir bra? Idag vet du inte hur det blir, men om ett tag kommer du att tänka tillbaka på den här kvällen. Jag hoppas och tror att du då kommer veta att du fattade rätt beslut! Älskar dig så otroligt mycket och finns här, det vet du Kramar om
Kajsa,
Blir orolig för dig
www.lilla--k.blogspot.se