Du säger att jag får skylla mig själv
Är det verkligen jag som inte har förståelse för dig eller är det tvärtom?
Ja jag har valt att sätta många barn till världen
Barn jag har önskat mig och velat ha allihopa
Om än oplanerat hälften av gångerna men ändå så välkomna till vårt liv
Sedan långt tillbaka har jag alltid vetat att jag skulle vilja ha många barn
Jag älskar livet med barn omkring mig och har alltid gjort
Jag har 4 helt fantastiska barn! 4 barn som driver mig till vansinne men oxå fyller mig med så mycket kärlek och glädje! 4 barn som är en del av mig och en del av mannen jag älskar
4 barn som alltid kommer behöva sin mamma men som under en begränsad tid behöver henne lite extra
För visst är det så?
Under de första åren är det intensivt och det händer mycket för både barnen och dig som förälder
Det är en enorm utveckling och du vill finnas där varje litet steg på vägen!
Du tröstar, vyssar, kramar, matar, sköter om, lyssnar, lär ut och så mycket mer
Så visst lägger du mycket av din vakna tid på barnen under en begränsad tid men det är fantastisk tid av ditt liv som du aldrig får tillbaka igen
Inte ett enda av våra barn är satta till världen utan omtanke och eftertanke
Skulle du vilja gå miste om den tiden för att du väljer bort tiden med dem?
Är det du som inte förstår din omgivnings besvikelse när du sviker och inte orkar ses lika ofta? Eller är det omgivningen som inte förstår varför du just nu inte längre orkar eller prioriterar att ses?
Vem är du att säga att jag får skylla mig själv att jag är trött?
Vem är du att säga att jag får skylla mig själv för att det är sura miner över att tiden inte finns att ses på samma vis längre för jag har valt att skaffa så många barn - precis som om jag har gjort något dumt som har fött 4 barn
Vem är du att tala om för mig (bakom min rygg) att jag borde kanske ha tänkt innan jag skaffade så många barn
Jag har tänkt - jag har satt varje barn till världen med kärlek! Jag har valt att sätta min familj först det har du rätt i!
Men jag har inte valt bort någon
Jag har inte valt bort livet med mina vänner men jag har under en liten tid av mitt liv valt att prioritera med hopp om förståelse av omvärlden
Förståelse för att jag inte orkar eller hinner som förut
Mitt dåliga samvete gnager i mig dagligen för att omgivningen tycker att jag sviker
För att någon känner sig åtsidosatt och att jag inte förstår
Men samtidigt kan jag inte låta bli att undra
Är det verkligen bara jag som inte förstår av oss?