Jag blir så ledsen och besviken men med en viss förståelse
Överallt på sociala medier läser man om hur dålig vården är. I mammagrupp efter mammagrupp läser man hur fruktansvärt inkompetenta och lata människor som jobbar inom vården.. Det görs lista efter lista där man ska tala om sina sämsta upplevelser i vården.. Man talar om hur katastrofalt det är med alla människor som bara sitter ner och inte gör någonting.. Hur man alltid blir ignorerad överallt och att konpetens saknas.. Man pratar om hur fruktansvärt det är med alla väntetider inom vården och man kan inte förstå hur svårt det kan vara att hinna med och hur svårt ska det vara för de som jobbar att skynda på så alla får hjälp snabbt.. Dag efter dag.. Månad efter månad läser man om och om igen hur dålig vården är..
Det gör mig både ledsen, arg, besviken, ödmjuk.. Jag lider med alla de som får erfara dåliga upplevelser inom vården och det ger mig en otrolig ångest! Samtidigt blir jag ledsen över hur många som tar till ord som att vi skulle vara lata och inkomptenta. Jag har år av utbildning och jag har 12 års erfarenhet av det jag gör. Jag har förmodligen sett mer lidande än vad du har gjort.. Jag har mött ofantligt många människor och fått ta del och lärdom av deras livsöden något som ger mig en otrolig kompetens i mitt arbete.. Jag har utvecklat en förmåga att alltid sätta andra först och mig själv åt sidan.. Jag har töjt ut min urinblåsa pga alla arbetspass där man går konstant kissnödig i flera timmar för att man prioriterar patienter och anhöriga först. Jag har krympt min magsäck för att jag arbetspass efter arbetspass har jobbat någonstans mellan 9-20 timmar i sträck utan att äta.. Jag gör allt jag kan för att hinna med alla som behöver mig precis som mina kollegor oxå gör! Trots bristande personalresurser, en åtstramad budget uppe ifrån och ibland ohållbara villkor så vänder jag mig ut och in för din skull - för er skull! Trots den negativa bilden av vården så älskar jag mitt jobb och jag gör alltid mitt yttersta och mer där till för alla jag möter under mina arbetspass precis som mina kollegor oxå gör.. Vi går till jobb med en stolthet över att få vara just de vi är! Jag känner mig både rik och lyckligt lottad som får chansen att möta alla människor jag möter i mitt jobb. Jag är stolt över mig själv för att jag och min kompetens kan hjälpa andra i svåra situationer. Jag är stolt över mina arbetskamrater som gör precis samma sak! Jag har full förståelse för att vården många gånger inte fungerar som vi önskar att den borde göra samtidigt gör det ont att höra att vi som jobbar är lata människor som inte vet vad vi vill bli när vi blir stora.. Det gör mig ledsen att man inte kan se helheten av varför vården många gånger inte fungerar optimalt.. Att vi på golvet faktiskt finns där för er och era anhöriga och att vi försöker med de resurser vi har att göra det bästa möjliga av varje situation..
Lika många missöden och tråkiga händelser som det finns - Lika många glädjestunder finns det oxå
Självklart ska man uppmärksamma det som inte fungerar! För hur ska man annars kunna hitta problemen som behöver lösas? Men samtidigt som man lyfter det dåliga så behöver man faktiskt oxå lyfta det som är bra! Självklart har man ett behov av att ventilera och få prata om det som drabbar oss men att göra lista efter lista där man bara fokuserar på det hemska tror jag inte hjälper någon - jag tror att det skapar mer oro än vi anar..
För mig är det ljuspunkterna och glädjen jag ser i människors ögon som får mig att orka.. Det är alla stunder av lycka som man får vara en del utav som gör att man orkar.. När man vara med och se hur en otroligt tuff tid i människors liv vänds till något bra då överskuggar det det mesta.. Alla dessa stunder av glädje gör att man orkar ta sig igenom alla tuffa stunder man står i.. För vi är inte mer än människor vi som jobbar- även vi känner lidande och sorg med er och många gånger klandrar vi oss själva när det inte blir som det borde eller som man önskar.. Vi vet att vi har gjort vårt bästa och vårt yttersta, vi vet att vi har agerat med både kärlek och komptens men ändå ligger vi vakna på natten och undrar vad som gick fel.. Vad kunde jag ha gjort annorlunda? Ska jag verkligen jobba med det jag gör? Vad gjorde jag för fel? Jag kan bli så mycket bättre än så här.. Vi vet att vi har gjort precis allt vi kan men ändå klandrar vi oss själva.. För vart vi än vänder oss - vart vi än läser så hör vi hur vården idag endast är en enda stor katastrof
Tack alla kollegor runt om i landet som krigar på 🌸 Och all min kärlek till alla er som upplevt att vården inte varit tillräcklig för er 🌸