En trött liten Stella har somnat hos mig. Det är ingen tvekan om att hon är trygg med mig iallafall! En nyfiken och tuff tjej när hon är vaken och en riktig liten kelgris när hon busat en stund!

Barnen sover gott i sina sängar på sina rum och strax blir det sista kissrundan med hundarna och sen sängen för min egen del oxå

Ännu ett läkarbesök avklarat och ytterligare 1 månads sjukskrivning för att därefter ta ställning till vilken väg tillbaka jag har. Om det ska göras ytterligare tester och undersökningar eller om mina symtom endast beror på utmattningssyndrom.. Enligt kuratorn har jag en bit tillbaka och mina symtom tyder tydligt på utmttningsdepression men läkaren vill utesluta allting annat runt omkring för att inte missa något även om han oxå är säker på en utmattningsdiagnos.. Min sjukskrivning är något jag har behållt för mig själv och dem som står mig närmst. Detta är första gången jag berättar för "er andra" Min vardag just idag är att jag inte fungerar som människa på grund av många olika saker. Även om jag kan verka glad när vi träffas och ses är det inte alltid jag inombords mår som jag utsrålar på utsidan. Även om jag har bra dagar där jag faktiskt mår ganska bra och där jag känner mig ganska pigg och glad så är det så mycket annat som gör att jag inte fungerar som jag borde.. Alla saker som inte syns men som ibland märks för dem runt omkring mig. Minnet har helt gett upp, närminnet fungerar inte och för att komma ihåg måste jag skriva upp allting jag gör och allting jag ska göra. Jag vet inte vad jag gjorde igår eller för en vecka sedan, dagarna är "tomma" för mig. Att läs en bok eller en enkel arbetsbeskrvning som jag så lätt kunnat göra förr kan jag inte i dagens läge. Jag läser och läser och läser lite till men trots det så lyckas jag inte ta in det jag läser. Allt som jag förr kom ihåg utan att behöva skriva ner det måste jag idag anteckna. Lösenord, telefonnr, handlingslistor, födelsedagar, osv.. Och ändå glömmer jag! Sömnen är si så där men det börjar iallafall gå på rätt håll. Allt som jag tidigare har haft så lätt för att lära mig, nya uppgifter m.m lyckas jag idag inte lära mig hur mycket jag än försöker. En enkel arbetsbeskrvning på en ikeamöbel som ni andra förstår hur lätt som helst blir för mig oftast en mycket svårare uppgift att klara. Allt jag gör idag tar tid, längre tid än vanligt.. Så möts vi på stan eller i affären eller var som helst och jag skrattar och verkar glad så glöm inte bort att jag trots det oftast kämpar mig igenom mina dagar och glömmer jag någon gång det vi bestämt så är det inte personligt. Påminn mig gärna ofta om vi bestämt något och om det tar tid för mig att svara på ett sms eller smtal eller ringa upp om jag missat ert samtal så är det inte heller personligt. Ibland glömmer jag och ibland så orkar jag bara helt enkelt inte. Vissa dagar har jag mer energi än andra och för det mesta lägger jag min energi på barnen, hundarna och min man och vissa dagar är det allt jag orkar. Ibland orkar jag lite mer.. Jag saknar min arbetsplats och jag saknar mina arbetskamrater. Jag saknar jobbet jag gör och människorna jag möter i mitt jobb. Min första och största prioritet är att bli frisk för att kunna återgå till det jag vill fylla mina vardagar med förutom familjelivet. Jag vet att jag jjust nu inte är en tillgpng på min arbetsplats. Jag vet att jag måste låta hjärnan återhämta sig och det är inget jag kan påskynda. Jag vet att jag kommer tillbaka så småning om och då starkare än förut. Jag vet allt detta men har fortfarande svårt att acceptera det. Att ge något tid är lättare sagt än gjort ibland. Att acceptera att man inte längre är den man var förut funktionellt är svårare att acceptera än man tror. Jag hoppas och tror att ni kanske har lättare att förstå nu när jag berättat för er. Förstå varför jag ibland är svår att nå, varför jag ibland inte visar mig så mycket och varför jag ibland kanske är för trött för att ses <>