Godmorgon världen. Allt bra med er?
Med mig är det ganska bra faktiskt. Lite trött, känner mig lite hängig. Är väl på G med den där satans förkylningen!
Idag hade jag tänkt ta upp en grej ang Barn!
Barn med aggressioner.
Jag har en dotter, på 9 år snart 10. Världens finaste tjej, väldigt mysig, intelligent, omtänksam och helt otrolig. Hon är väldigt duktig, snabblärd, gillar att ta hand om andra och är lite av en clown. Hon älskar att få andra o skratta och har en väldigt torr humor (som mig) 🤣
Men
Hon har oxå ett väldigt hett temperament. Hon kan gå från 0-100 på en sekund. Hon kan både älska mig och hata mig. Hon är väldigt dominant. Gillar att bestämma, vill få saker på sitt sätt, enbart hur hon vill. Väldigt sällan hon gillar att kompromissa och mötas i mitten. Ibland är hon mer lätthanterlig än andra dagar.
Pg.a detta så är det väldigt tufft när hon leker med kompisar, speciellt om de är mer än 3-4 stycken. Hon har absolut inga svårigheter med att skaffa vänner, de bara älskar henne. Dem dras till henne väldigt snabbt. Ifall dem nu är några stycken som ska leka så kommer hon väldigt snabbt in i den där dominanta rollen och vill styra och ställa. På så sätt händer det ofta konflikter.
Både hemma på gården och i skolan. Hemma kan jag hålla koll och försöka hinna lösa konflikten innan det spårar ut så att alla kan leka med varandra och göra vad den ena och andre vill. Men i skolan ser jag ingenting, hör ingenting och vet inte hur hon klarar dagen.
Jag hade regelbunden kontakt med hennes fd lärare.
Jätte snäll och väldigt duktig. Tog dottern på allvar och hennes problematik. Nu har hon en ny lärare, vilket gör att hon är väldigt skeptisk. Alla barn är det när det gäller nya lärare, jag själv jobbar i en skola och att kunna få barnens tillit tar sin tid.
Hon har kommit hem från skolan med en klump i magen och säger att den nya läraren inte är Bra, jag försöker då säga att hon är ny och vet inte hur ni barn fungerar och att hon ska lära känna er och tilliten kommer sinom tid.
Ingen press lixom.
Denna veckan i skolan har hon sagt att det gått bra och hon har varit glad när hon kommit hem så det måste betyda att det börjar gå åt rätt håll iallafall. Jag kommer även ha regelbunden kontakt med denna lärare. Allt för hennes bästa trivsel i skolan :)
Problematiken började vid 3 års ålder. Hon har gått igenom väldigt mycket, det värsta barn kan gå igenom mellan 3-5 års ålder. Ju äldre hon blir desto mer utåtagerande blir hon.
Hon börjar prata om sådant hon kommer ihåg från den tiden, inte mycket dock men det dyker upp minnen genom musik, platser, namn etc därefter kommer de hastiga Flashbacks. Som även leder till mardrömmar och vid flera tillfällen har hon gått i sömnen och pratat och då pratat om det som hände som om hon vore där o då. Lite läskigt och hjärtskärande faktiskt. Man önskar ju inte barn detta mardröms liknande händelser.
Notera att detta inte händer varje dag men tätt återkommande.
Jag skulle vilja veta om de finns fler som har barn med liknande problematik och hur ni gör och hanterar dessa situationer.
❤
