SAMSOVNING

Tidigare i veckan läste ett så bra inlägg hos @fridasvanberg om samsovning som gjorde mig så varm i hjärtat, något som gett mig dåligt samvete och ångest länge. Vi inte kan förmå framförallt storebror att vilja sova hela natten i sin säng, lillebror är ju lite mer förståligt på knappa 10 veckor, och det är så stressande. Det hon skrev träffade så rätt och fick mig att verkligen tänka om och tänka bort de där skuldkänslorna över att vi inte tvingar honom tillräckligt och att alla andra barn allt sover i sin säng.

Vi har otaliga nätter försök få Lex att somna i sin säng, med alla möjliga metoder utan några direkta resultat förutom massa tårar och trötta föräldrar. Enda gången det funkat är när vi lagt oss i hans säng och sovit med honom där och sova i hans säng är allt utan optimalt. Då kan han likväl somna i våran säng och bli överlyft när han somnat, vilket han ändå tycker är helt okej. Det är så vi gör idag, han får somna i våran säng och sen lyfter vi över honom till sin, och det funkar för oss, han sover minst 5-6 timmar i sin i alla fall.

Vi har två killar som behöver och älskar närhet helt enkelt, båda två kommer till ro så i vår närhet och vad är det egentligen för fel på det? De har legat i min mage båda två i 9 månader, hört varenda hjärtslag och känner sig trygga i våran närhet. Och som Frida skrev, vi föräldrar delar säng för vi vill ha närheten till varandra så varför skulle inte barnen vilja ha detsamma, istället för att ligga i egen säng eller spjälsäng. De känner sig trygga hos oss och vi har till och med nästan direkt fått till bra rutin med att lägga båda samtidigt och de somnar på några minuter med mig bredvid, gärna nära varandra.

Så nog med det dåliga samvetet och tjatet, vill killarna ha/behöver närhet så skall vi kunna ge dem det utan att få pekpinne eller tillrättavisande för det, samsovning funkar för oss, för våra barn, de får känna sig trygga, sover bra och får möjlighet att tanka ny stark energi.

With love T?ess

  • Nära Göteborg

Gillar

Kommentarer

VitaVillan
VitaVillan,
Samsovning är det bästa här också. Vår älsta sov hos oss från han föddes till han var 5-6 år. Äldsta dottern har inte sovit hos oss lika mycket. Men har kommit in ibland på natten eller morgonen, och självklart fått sovit hos oss då eftersom ändå storebror varit där.
När vi sen väntade 3an kände vi att det skulle bli trångt med hela familjen i sängen och lite småjobbigt med en liten bebis som någon lätt kan rulla över. Dock vägrade barnen att sova i sina egna sängar. Vi gjorde då en dubbelsäng i vårt ena vardagsrum där de kunde sova tillsammans båda två. Då kände de närheten av varandra och kom nästan aldrig in till oss. När de sen sovit så ca 1 år ville de sova i sina sängar. Händer ibland att de kommer in till oss (de är nu 8 och 6 år) Minsta tjejen som är 1 år sover i en liten säng brevid våran, men klättrar oftast själv upp till oss på nätterna eller tidigt på morgonen.
Jag tror absolut att man ska lyssna på barnen och tillgodose dem att sova tillsammans om möjligheten finns. Jag tror barnen blir mycket tryggare av det. Om jag eller min man känner att vi skulle behöva få en hel natts sömn får man sova en natt i gästrummet eller på soffan =)
nouw.com/vitavillan
fridasvanberg
fridasvanberg,
tack snälla fina du! har inte sett detta förrän nu ❤️ visst är det skönt att bara acceötera läget och se det som någit bra istället för något jobbigt eller fel! alla gör vi det vi tror är bäst för våra barn ❤️❤️nouw.com/fridasvanberg
Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229