Idag stod ännu ett återbesök på barnsjukhuset här i Göteborg på agendan, vi har varit här så många gånger nu så jag har tappat räkningen. Nu var det nästan två månader sedan sist, och när hi var här förra gången hade ena ögat sämre status än det andra, vilket innebär att det ögat kommer efter och utvecklas sämre och läkaren talade då om att han kanske skulle komma att behöva ge honom lapp för ögat 4 timmar om dagen. Där och då sjunk jag nästan genom stolen, allt har gått så bra även om det varit en prövning ibland, men det skulle bli tuff. Men vi fick till dagens återbesök på oss att se hur det läkte och utvecklades.
Så med den vetskapen anlände vi till sjukhuset idag, med mormor i sällskap tackolov, så mycket smidigare. Vi var i tid men kom in över 30 minuter senare, tack vet jag de tidigare tiderna vi brukar få. Vi har alltid två kontroller och tillslut fick vi komma in. Lex var så duktig, mer koncentrerad och kunde betydligt mer än han kunnat innan, och redan där kändes det lovande.
Efter både undersökning, mätningar av tryck, fotografering av ögat och ytterligare kontroller kunde vi få det lättande beskedet att han inte behöver lapp på ögat. Utan att hans ögons läkning och användning av glasögonen, han har dem hela tiden nu från han går upp tills han sover (somnar tom med dem) verkligen har gett resultat, över förväntan istället. Ni förstår säkert lättnaden. Inte för att det varit hela världen, tänkte på paret som kom in med alldeles för tidigt födda bebisar med något ögonproblem och vilken tid de har framför sig, men ändå.
Så vi gick därifrån med en lättnad och stolthet hur grym han varit hela tiden. Vi behöver lösa något med glasögonen då de inte sitter bra, men för övrigt så bra besök.
