Postad i: Vardag

Idag blev det att åka in till maxinge och umgås med en underbar vän.
Vi började med lunch vilket blev pizza sen satt vi där en liten stund och snackade skit, sen gick vi vidare till hm och kollade lite där sen gick vi och tittade i lite andra butiker sen satt vi oss bara i en soffa och pratade<3 Just det jag tog även bort en ``fjäder´´ från min tandställning på maxinges toalett då den imorse hade åkt bort en bit och dom mamma fick tag på hos tandläkaren sa bara att det enda dom kunde göra va att ta bort den så dom sa att om jag kunde så skull jag ta bort den själv så jag ställde mig framför en spegel och svor över att jag inte fick bort den men sen när jag sa att jag skulle ge upp så drog jag i den en sista gång och då gick det så nu är den borta.. Tur att jag ska träffa min tandläkare om typ en vecka..

Ikväll blir det att åka och fixa hos hästarna och ta in dom istället för Petra sen kanske det blir att hänga med en till vän ett par timmar, om han inte kommer med till stallet;)

Men har inte då mycket mera att skriva om tänkte bara ge en lite uppdatering, nu ska jag fortsätta med mina krus uppgifter.
Bjuder på mitt fina resultat av när jag drog ut min kära ``fjäder´´ som jag tror borde va där den va med om sa ju att den skull ut så jag gav mig fan på att jag skulle ha ut den

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

Postad i: Jag

Eftersom jag inte har skrivit direkt så mycket om min uppväxt så får det bli ett inlägg om bara den då jag fick ett förslag om att göra ett inlägg om den.
Det här kommer bli ett halv tungt inlägg för mig att skriva. Det kommer säkert vara väldigt råddigt men ska göra det så bra som möjligt, det blir även långt.


Okej, vet knappt var jag ska börja.
Jag bodde i Sund som nyfödd och sen flyttade jag, mamma och pappa till Ämnes (kanske va typ 1 år då) när jag va ungefär 2 år så gjorde mamma och pappa slut. Kommer inte ihåg så mycket faktiskt.
Vi flyttade sen till en annan lägenhet till Godby och jag började dagis. Där på dagis kunde jag bli retad ibland vilket jag tyckte va väldigt jobbigt men ingen visste om det. Sen flyttade vi till en helt annan kommun, Saltvik. Där kände jag ingen eller jo en vilket va min mammas barndoms kompis dotter som är några år yngre än mig. Jag bytte dagis till ett dagis i Saltvik och där blev jag faktiskt bra välkomnad av tjejerna i min ålder. Men killarna va verkligen retstickor men vi tjejer kunde va det ibland också ;)
Precis när jag slutade dagis och sen skulle börja 1.an så träffade mamma en kille för första gången sen hon lämnade pappa. Det kändes väldigt konstigt och lite läskigt nästan för jag hade ju varit ensam med mamma flera år liksom hur skulle det bli nu? Vi flyttade ännu en gång vilket blev hem till han som mamma hade träffat han hade också även 2 barn som va tjejer ett par år äldre än mig. Jag fick gå i samma skola som mina kompisar från dagiset i Saltvik vilket kändes bra så att jag inte skulle behöva lära känna nya personer när man precis börjar skolan.
Under den perioden vi bodde där så gick allt väldigt upp och ner på grund av olika saker men mest skolan.
Men i alla fall, i skolan började jag bli mobbad, slagen m.m. men jag sa inget till nån jag lät mamma få ta smällen när vi kom hem men hon visste aldrig varför jag blev så arg och aggressiv som jag blev men sen började det komma fram från mig vad som hände i skolan. Kan inte påstå att lärarna gjorde så mycket åt allt som hände och i 5an blev allt bara för mycket och jag skadade mig själv för första gången.
2011 föddes min älskade lillebror som alltid ger mig glädje och alltid får mig att kämpa. 2012 har jag för mig att det va så föddes min underbara kusin som jag även blev gummor åt<3

Jag hade gått på bup sen dagis och gjort utredningar men ingen visade nånting. ``tröttnade´´ på att gå till bup för det gav mig inget för jag kunde inte ens berätta om nånting va fel så jag gjorde uppehåll många gånger..
Vi flyttade till Kvarnbo när jag skulle börja 6an då mamma gjorde slut med sin kille. 6an va väldigt tuff till och från, skadade mig mycket och mådde inte bra och det va mycket bråk mellan mig och mamma.
Tror det va i 6an så tog det slut mellan min pappa och min lillebrors mamma vilket också blev tufft.

Sen började jag 7an och efter att jag gått i 7an kanske halva första terminen så flyttade vi till ett hus i Godby och då hade mamma skaffat en ny.. Kan säga som så att jag inte tyckte om han så särskilt mycket.. Det var många gånger jag skrek på han för att jag va så jävla arg på han.. Vissa dagar kunde det lukta öl i källaren och det va där jag hade mitt rum och han satt alltså och drack i antingen garaget eller i sitt ``musik rum´´ och vissa dagar kunde det lukta så mycket att det kändes hela vägen till mitt rum och det gjorde mig jävligt förbannad då jag visste att mamma inte skulle tillåta att han satt och drack på vecko dagarna.. Jag känner alltid av jättelätt andras känslor och läser av alla jättelätt, det får jag höra från psykologer och det fick jag även höra från lärare i högstadiet det här gör att jag blir nedstämd och stressad då det påverkar mig då jag tar in så mycket. Vissa dagar så märkte jag på mamma att nånting va fel och dom bråkade fast dom trodde att jag inte visste. Jag hade alltid ett par skor nere på mitt rum så jag kunde gå ut genom garaget och sticka hemifrån. En dag så hade jag, mamma och hennes kille varit i stan och jag märkte redan då att dom va sura på varandra och så blev jag irriterad och sen blev det bråk. När vi väl kom hem blev det totalt kaos. Jag knuffade mamma mot väggen (ja jag är en väldigt aggressiv person men blivit bättre med mina mediciner) sen kom då mammas kille och försökte få bort mig men jag sparkade mot han och han backade. Sen sprang jag ner till källaren och började skrika så satan på mammas kille om allt möjligt, bland annat om att han dricker öl så att det börjar lukta på mitt rum och då drog jag även upp saker om min pappa, skrek att mammas kille va en jävla idiot som inte tänker på att hans öl drickande är jobbigt som fan för mig då jag fått erfarna en massa jobbiga grejer när alkohol varit inblandat. Jag vet inte hur många gånger mammas kille flyttade ut och in hos oss.. Det va jävligt irriterande att mamma tog tillbaka det där jävla aset hela tiden..
Men nog om han nu.

Hade ett väldigt dåligt förhållande som jag inte mådde bra av, bråken ledde till att han blev aggressiv och då blev jag rädd och blev aggressiv för att försvara mig. En gång gick det så långt att jag fick ett sånt stor blåmärke så man såg hans fingeravtryck på min arm vilket han tydligen påstår att jag skulle ha gjort på mig själv men jag har faktiskt provat efter det att göra det på mig själv och på exakt samma ställe och kompisar såg på och jag kan fan säga att jag är för svag för att lyckas med et, det blev lite rött i 5 minuter men inget mer än det och det han gjorde på mig va i nån månad.. Men tänker inte skriva mera om det här nu.

7an va helt okej men ändå jobbig och jag skadade mig till och från. Hände inte så mycket vad jag kommer ihåg från 7an.

8an va ett rent helvete rent ut sagt. Skadade mig väldigt mycket, hade mycket frånvaro i början av terminen.. Sista terminen i 8an skärpte jag mig bara för att inte behöva gå om men jag skadade mig fortfarande till och från. Tror det va lovet mellan 8an och 9an som jag gjorde en utredning, den utredningen visade depression och nånting till tror jag. Fick börja med mediciner som skulle stabilisera mitt mående att det inte gick rakt ner mitt i allt och sen rakt upp och sen ner. Den har faktiskt hjälpt, visst har jag haft mina nergångar men den har alla men dom har inte varit lika jobbiga alla gånger. Skadade mig till och från i 9an men kanske inte jättemycket. Sen var det ju dags att söka gymnasium, sökte till yrkes här hemma och även till ett naturbruks gymnasium i Uppsala, i april fick jag veta att jag hade blivit preliminärt antagen och det kändes helt underbart för det gymnasiet kändes verkligen som ett gymnasium för mig för jag hade sökt till hästlinjen där vilket att jag varje vecka skulle va i skolans stall. Men, det blev inte så bra som jag trodde, i oktober eller om det va november så hoppade jag av skolan. Jag ville byta linje från häst till lantbruk men det fick jag tydligen inte göra, anledningen till att jag inte trivdes på hästlinjen va för att jag verkligen inte trivdes i stallet, jag brukar alltid må bra av att va i stall men i det stallet blev jag faktiskt bara att må dåligt. Så jag hoppade av och nu är jag hemma på holmen hela tiden, på dagarna är jag på Södermans där jag trivs väldigt väldigt mycket, det är helt otroligt hur mycket jag utvecklats inom ridning och hästar sen jag började hjälpa till där i 9an ungefär jag har fått varit med på flera tävlingar och hjälpt till där mycket och rider även där. Sen jobbar jag även på ponnylyckan när jag behövs där och så är jag just nu på folkhälsan varje torsdag.

För nån vecka sen så sökte jag till ett gymnasium i Sverige med lärlingsutbildning så då skulle jag gå i skola 2 dagar och dom 3 andra vara på en förskola, så blir alltså utbildad till typ barnskötare och kan bli t.ex. assistent åt barn på t.ex. dagis. Känner ändå att det är det jag vill typ så jag provar och ser. Men just nu går jag en nybörjar kurs inom anatomi och fysiologi som är på distans vilket är jättebra.

Just det, 2011 så hände det en väldigt tuff sak, före min lillebror skulle födas så fick pappa cancer. Det var en väldigt väldigt tuff period för mig att se han va så dålig som han va. Jag kommer ihåg att jag fick ha mobilen på mig en dag i skolan för att pappa skulle opereras den dagen och han skulle ringa mig när han va klar för att jag skulle veta att allt va okej, jag visste på ett ungefär när han skulle va klar så hela dagen tittade jag på klockan. En stund efter att han skulle va klar så hade jag fortfarande inte fått något samtal från han vilket gjorde att jag började bli väldigt orolig och fick panik, jag började gråta i skolan och en massa. Men allt hade gått bra han va bara väldigt trött och sov väldigt mycket därför hade han inte ringt. Pappa har nu klarat sig från cancern men det tog ett tag.
2015 så hände det en alldeles för jobbig sak. Min underbara älskade farmor gick bort. Hon hade fått en stroke ett par månader före hon gick bort, det skiftade väldigt mycket med hur hon va, ena dagen kunde hon vara pigg och andra dagen var det sämre. Farmor har alltid varit den som man har kunnat åka till när som helst, hon har alltid och då menar jag verkligen alltid varit ett stort stöd för mig och många andra. Man skrattade alltid med henne, hon visade verkligen att hon älskade en och jag vet att hon fortfarande finns med mig<3 Det är snart 4 år sen hon försvann. Det är alltid lika tufft att tänka på det.
Den 6 augusti 2017 så hamnade jag in på akuten och fick sen övernatta på barn avdelningen på sjukhuset. Jag hamnade dit på grund av en överdos. Min sommar hade varit väldigt tufft och jag var stressad och en massa annat och den dagen så blev det bara för mycket och jag tryckte i mig en massa och gick hemifrån, meddelade en kompis som hämtade mig och körde in mig till akuten. Jag vill inte riktigt skriva något mera om det här. Det är nu ett halv år sen den händelsen och jag kommer aldrig göra det igen.
Enligt såna som har känt mig före jag började med mediciner och sen när jag började med dom har sagt nu efter ett tag sen jag började med dom (börjar väl typ bli 1 år sen jag började med dom nu) så har sagt att jag verkar nästan som en annorlunda person, att jag verkar positivare och det känns jättebra att höra det då jag själv inte märker det.

Nu för tiden går väl allt väldigt upp och ner, min mormor kan inte bo hemma längre vilket hon inte kunnat gjort på ett tag då hon är väldigt väldigt dålig. Sen gick även hennes man bort i början av januari så förra veckan tror jag det va så va det begravning vilket va tufft..

Vet inte riktigt vad jag mer ska skriva mer om min uppväxt, det är lite saker jag vill hålla för mig själv som är lite väl privat för att skriva ut här.

Min uppväxt har varit tuff med många motgångar och negativa saker men även medgångar har funnits i mitt liv. Men utan alla underbara personer jag har i mitt liv så skulle jag ha gett upp för länge sen.

Men känner att det här får räcka nu. Hoppas ni har det bra.

Likes

Comments

Postad i: Blandat, Vardag

Idag klockan 2 så skulle jag ha varit på bup för att träffa min läkare där men imorse så fick mamma ett samtal om att min läkare är sjuk så det blir inte bup idag. Visst är det skönt eftersom att jag hatar att åka dit men det skulle ändå ha varit väldigt skönt att ha det gjort för då behöver jag inte dit på ett tag igen sen. Det ``roliga´´ är att jag igår kväll skrev till en vän att jag hoppades på att min läkare skulle va sjuk bara för att slippa åka dit men att det ändå skulle va skönt att få det gjort och sen nu på morgonen så får mamma samtal om att min läkare är sjuk asså kan jag typ se framåt i tiden eller påverka saker man blir ju liksom att undra haha. Men i alla fall så kanske det blir den här veckan om hon hade nå tider.

Men eftersom det inte blir nå bup idag så ska jag lägga ner mycket tid på att göra lite kurs uppgifter så att jag får det klart i tid sen ska jag väl ta och tvätta lite stall kläder. Ska även kanske träffa en vän och umgås med han lite nu när han är ledig i en vecka, vi har inte kunnat umgås på typ 3 veckor tror jag det börjar bli så det börjar bli dags nu.

Imorgon kväll blir det att ta in hästarna och fixa lite där. Lär nog va väldigt lugnt den här veckan, ska väl typ bara sitta och göra uppgifter och kanske åka till stallet den här veckan.

Vid 14 idag ungefär så kommer det komma upp ett långt inlägg om min uppväxt. Ska även försöka förbereda flera tidsinställda inlägg bara jag kommer på saker att skriva om och kan ta mig tiden till det.

Men nu ska jag ta och försöka börja med den här veckans kurs uppgift och försöka få klart så mycket som möjligt av den. Bjuder på en screen av när jag tydligen lyckades bestämma att läkaren skulle va sjuk idag.

Likes

Comments

Det har varit väldigt många sömnlösa nätter för mig nu. Asså visst kan jag ha fått sovit nån timme men det är liksom inte tillräckligt, ligger liksom vaken till 3 eller 4 och det är nånting som är väldigt jobbigt för mig för det får mitt mående att bli sämre när jag inte får sova ordentligt. Spelar ingen roll om jag tar min medicin eller inte som gör att jag blir trött och sen får sova hela natten utan att vakna, den verkar liksom inte riktigt fungera längre.. Ska till bup på måndag för att träffa min läkare där för att prata om medicinerna jag tar mot mitt mående så då ska jag passa på att ta upp det här med sömnen och se om jag kan få några andra mediciner för att få sova eller öka dosen på dom jag tar nu. Dock känns det som att jag kommer ta brutalt mycket mediciner om jag ökar den på kvällen och sen kanske behöver öka medicinerna som jag tar för mitt mående.. Nå min läkare vet nog vad hon håller på med och vad hon ska göra. Tror dock inte hon blir så glad när hon får veta att jag slarvat lite väl mycket med mina mediciner mot måendet, vet faktiskt knappt varför det blivit så att jag slarvat. Vet inte om det beror på att jag liksom känner att dom inte hjälper lika mycket som förut (vet att jag inte kan förvänta mig att jag ska må helt bra) asså visst mår jag bättre om man jämför med före jag börja medicineringen, har även fått höra från såna som kände mig före jag började med medicinerna och sen när jag började med dom och dom har sagt att det är stor skillnad på hur jag är nu i dagsläget och hur jag va förut, så jag kanske bara får ta och nöja mig med det resultatet jag uppnått nu. Kommer uppdatera er på måndag eller tisdag vad för ``beslut´´ som tagits om medicineringen. Har inte så mycket mera att skriva om nu, ska leta upp nån bra film och se på den och se om jag lyckas somna nånting.

Likes

Comments

Postad i: Blandat, Vardag

Kan väl typ ta och berätta hur dagen varit, ni förväntar er säkert att efter gårdagens inlägg där jag skrev lite om hur jag kände att jag kommer skriva att dagen har varit helt åt helvete och jag bara legat i sängen.
Men så är det faktiskt inte.

Jag har haft världens bästa alla <3-ans dag för en gångs skull. På morgonen va jag väl halvt depp men sen skrev min älskade underbara syster yster att hon skulle komma och våldgästa mig och att vi sen kanske skulle åka in till stan och äta på hesse vilket vi sen gjorde <3 Jag hade det helt underbart, sen hade vi även lite äventyr på vägen hem, remmen i moppebilen gick nämligen av så atte vi hamna ståendes en bit framför en korsning. Men vi löste problemet med hjälp från våran storebror och en vän vi har. Men sen kom det fram lite flera problem.. Typ som att gasvajern hade blivit trasig när remmen gick sönder.. Så vi har haft lite äventyr idag också. Så alltså den här dagen har varit helt underbar, trodde den skulle bli helt åt helvete men älskade syster gjorde den såå otroligt bra, hon hade även med sig choklad och klubbor till mig<3
Kan inte beskriva hur otroligt mycket hon betyder för mig eller hur mycket jag älskar henne<3

Idag fick även pappa komma hem från sjukhuset och jag hann träffa han en snabbis vilket kändes helt underbart att han äntligen är hemma<3

Imorgon blir det jobb, har längtat otroligt mycket faktiskt älskar att va där så otroligt mycket.
Jag vet inte riktigt vad jag mer ska skriva om, har varit med syrran hela dagen som sen slutade med lite äventyr, uppdrag laga moppebilen nå mer har det inte hänt. Så tänkte att jag skulle avsluta inlägget här och kolla igenom min uppgift lite och kanske skriva till lite i den och sen lämna in den sen blir det film och försöka sov.

Hoppas ni alla haft en bra alla <3-ans dag.

Likes

Comments

Postad i: Ångest, Blandat, Vardag

Idag har faktiskt varit en väldigt bra dag ändå, första dagen jag klarat mig en hel dag utan kryckorna vilket kändes helt underbart att jag kunde ta en lite längre promenad med hunden en bara runt på gården lite, idag träffade jag även min underbara syster yster Ronja som sen körde in mig till stan<3
Sen idag fick jag även veta att pappa troligtvis släpps hem från sjukhuset imorgon vad det låter som och det är verkligen helt underbart, visst är jag orolig att det är för tidigt och att det som hände i lördags ska hända igen men att det verkligen går käpprätt åt helvete.. Men han kan andas på egen hand nu så det ska nog gå bra<3 Får åka dit och va hans slav ett tag för det är han värd<3
Idag åkte jag som sagt in till stan för att färga en kompis hår, trodde inte resultatet skulle bli så bra som det blev då det var första gången jag gjorde något sånt som hon skulle ha men det gick riktigt bra vilket gjorde mig glad.

Längtar så mycket tills imorgon då jag får veta helt säkert om pappa får komma hem, det skulle betyda så mycket för mig att han kommer hem igen, har verkligen legat i sängen varje dag nästan sen han hamna in på sjukhuset, har knappt ätit eller sovit så det har varit riktigt tufft för mig.. Men han klara det och förhoppningsvis ska han finnas i mitt liv ett par år till<3

Känns dock som att morgon dagen kommer bli piss oavsett om pappa slipper ifrån sjukhuset. Svårt att förklara varför jag känner så, mestadels att det beror på att det är alla hjärtas dag, visst ingen big deal men alla inlägg och bilder man kommer se på lyckliga par och skit.. Aja skit samma jag lär nog hitta på något bättre att göra.

Vet inte vad jag ska skriva mera, känner bara att humöret skiftar brutalt just nu av lite olika anledningar. Vill bara liksom skriva ner precis allt som snurrar men det går inte. Just nu är jag bara glad att jag har 2 som verkligen gör mig glad just nu, finns förstås flera än dom 2 t.ex. små syskonen<3

Men tror jag ska leta upp en film nu så ska jag försöka lägga upp ett inlägg imorgon också. Bjuder på en gammal bild på mig pappa och lillebror<3


Likes

Comments

Postad i: Ångest

Ja precis så som rubriken lyder så är det tungt nu, väldigt tungt.
Igår var det nämligen begravning för min ``bonus morfar´´ alltså min mormors man, det var en väldigt fin begravning för när den började så kom solen fram och sken in på kistan och sen fortsatte den skina. Men begravningen va väldigt tung, jag grät väldigt mycket vilket jag inte trodde att jag inte skulle göra då jag inte stod han så nära men att se hur ledsen min yngsta moster va gjorde mig väldigt ledsen också och sen även att se min mormor, min mormor visste emellan åt inte vems begravning vi var på då hon är väldigt sjukt och det var också tufft. Sen tror jag även att det kan bero på att sist jag var på en begravning var det min farmors och då grät jag inte så mycket som jag hade villat för jag typ vågade inte släppa ut allt så jag tror jag tänkte tillbaka en del på hennes begravning också. Men som sagt begravningen och minnesstunden va väldigt fin<3

Men det finns en till sak som gjort att det är tungt nu. Före begravningen när jag höll på att göra mig i ordning så fick jag ett meddelande från pappa om att han skulle behöva in till akuten för att han trodde att han hade fått ett astma anfall för att han hade väldigt tungt att andas och det gjorde mig självklart orolig för jag kunde inte hjälpa på något sätt eftersom jag skulle på begravningen och skulle just bli hämtad..
När begravningen va slut och det va dags för minnesstunden så gick jag iväg och ringde pappa och frågade hur det gick, dock hade han glömt mobilen men Rosie svarade. Han hade kommit in till akuten men det var inte ett astma anfall och dom visste inte heller vad det va och han ``svarade´´ inte på medicinerna han brukar svara på dom gånger han kommit in och haft problem med andningen.. Jag åkte med in till sjukhuset när Rosie åkte dit och då hade pappa fått sån där grej man har i näsan som ger syre men han va röksugen.. Så tror ni int gubben med andnings problem kopplar bort syre grejen och traskar iväg ut för att röka, självklart gick jag och Rosie med då gubb fan inte kunde andas normalt och fick tyngre när han gick.. Kunde tyvärr inte bli där så länge men fick i alla fall krama han och prata lite med han<3
På kvällen när jag låg i sängen så fick jag meddelande från pappa att han blivit flyttad från medicin avdelningen till intensiven.. Han hade alltså blivit sämre, dom hade tryckt i massor mediciner och sånt.. Man visste fortfarande knappt vad felet var.. Jag blev väldigt orolig och började tänka en massa saker... Låg och grät en bra stund... Men när jag vaknade idag och skrev för att kolla läget med han så hade han blivit flyttad igen och man visste bättre vad felet är, han har gått och fått nån typ influensa som blir värre när man har astma. Men nu får jag inte åka och hälsa på.. Vilket känns väldigt tungt... Men förhoppningsvis blir han bättre snart och får komma hem.

Jag har seriöst legat i sängen hela dan för att jag är så himla nedstämd. Har knappt ätit heller och mamma sitter i köket nu och nojsar att jag ska komma och äta men har noll matlust så tänker inte. Tänker typ börja ta min medicin och sova...

Men nog om det här nu, kände bara för att skriva av mig lite.

Likes

Comments

Postad i: Blandat, Vardag

Haha asså här om dagen blev det verkligen bevisat hur litet Åland är.
Det är en hund på rymmen här på holmen och eftersom mamma är på jobb så kan jag inte ta mig någonstans men jag kom i kontakt med en tjej som kunde hämta mig så åkte vi sen iväg och leta. Jag kände igen den här tjejen och hennes namn mycket men jag kunde liksom inte placera varifrån. Det visade sig sen när vi träffades igen på kvällen att min bror på hos hennes bror, så jag umgås alltså med min brors bästa kompis syster. Men nog om det, tänkte att jag skulle passa på och uppdatera om hur det går för mig med att leta skola.

Jag har varit i kontakt med en skola där jag bara behöver va i skolan 2 dagar i veckan dom 3 andra kommer jag vara på en arbetsplats och det bästa är att dom 3 dagarna behöver jag troligtvis inte ens vara i Sverige på APL utan jag kan vara hemma på Åland vilket är helt underbart. Ska faktiskt söka dit på måndag då ansökningen öppnar, har även fått reda på vilka dagar jag ska vara i skola och vilka dagar jag ska vara på APL för alla 3 åren. Hoppas verkligen jag klarar av att kämpa igenom dom är 3 åren sen men det ska jag nog lyckas med då det ``bara´´ är 2 dagar i skola och dom 3 dagar det är APL så kommer jag vara på ställen jag faktiskt tycker om att vara på och göra det jag tycker om.
Ska nog även söka till den andra skolan i Sverige också för att ha lite ifall man inte kommer in på den ena men lärlingsutbildningen så ska jag nog komma in på.
Men eftersom det bara blir att gå i skola 2 dagar så kommer jag nog bo hos någon släkting i Sverige om det blir så att jag är hemma på Åland dom dagar det är APL.

Vet inte riktigt vad jag mera sak skriva om, har varit lite i stallet men har bara pysslat med hästarna och tagit promenad med Kamelen då jag inte får hoppa upp i sadeln riktigt ännu. Sen har jag nu ett par dagar varit och letat hund som är på rymmen, snart har den varit borta i en vecka..

Hade små planerat att åka över till Sverige typ ikväll eller imorgon men som det ser ut just nu så går inte Eckerö linjen på grund av hur mycket det blåser och jag har inte någon lust att sätta mig på en båt i det här vädret.

Nu ska jag pyssla på lite här hemma ett par timmar innan jag blir hämtad och ska åka iväg och leta hund och så ska jag även planera lite blogg inlägg om psykisk ohälsa.

Bjuder på en lite somrigare bild på mig och Daisy i det här vädret.


Likes

Comments

Postad i: Vardag

Ja som ni kanske förstår så sitter jag och letar skola. Är faktiskt lite taggad, har hört av mig till två skolor nu. Den ena så är bara att sitta i skolan, alltså helt vanlig utbildning men den andra är som så att va är i skolan två dagar i veckan och dom tre andra är man ute på ``jobb´´ och lär sig på plats vilket verkligen skulle passa mig och låter jättekul, så¨den utbildningen är alltså lärlingsutbildning. Båda skolorna är i Sverige, vilket betyder att det blir att pendla igen. Tänkte studera i Finland först då man inte får samma behörigheter i Sverige som i Finland så att.. Men det går ju att fixa det som fattas sen så blir Sverige då jag vill kunna vara hemma över helger, vilket inte är lika smidigt om man studerar i Finland då det är lång rese väg och jag vill inte studera här hemma på Åland.

Känns faktiskt ganska skönt att ta tag i det här med skola igen nu för jag vet ju liksom att jag behöver en utbildning och nu vet jag vad jag skulle kunna hålla på med ett par år utan att tröttna så det känns faktiskt bra för en gångs skull.

Idag känns det faktiskt helt okej efter hjärnskakningen, är ju inte helt ``återställd´´ eller vad man ska säga men kan röra nacken nästan helt normalt och har inte lika ont i huvudet samt benet är ganska okej för nu kan jag lyfta det. Men som sagt lär ta ett tag innan jag orkar lika mycket som före hjärnskakningen och innan jag kan börja sluta tänka på att ta det lite lugnare och får börja rida igen.

Men kan ju skriva lite vad som hänt idag när jag ändå håller på och skriver.
Va ut med hunden när jag vaknat bara för att se hur mitt ben klarade av det. Sen satt jag och kollade på lite skolor och hörde av mig till dom sen fick jag något ryck och lagade kladdkaka sen fick jag besök från en vän så vi tog kladdkaka och kaffe till det sen åkte vi iväg och tittade på en katt då hon funderat på att skaffa katt. Alltså vi åkte dit bara för att titta men alltså det slutade med att vi tog katten med oss, så det blev liksom lite sådär lagom spontant idag. Så sen fick vi åka och köpa lite katt grejer då hon inte hade något sån eftersom det här blev väldigt spontant. Sen åkte jag med henne till stallet sen efter det har jag bara varit hemma.

Gör inte så mycket på dagarna nu när jag inte får/kan åka på jobb riktigt nu förrän om typ en eller två veckor så jag verkligen är okej för jag vill inte gå och göra något värre eftersom jag har mitt lilla äventyr att åka på ikväll och Petra behöver hjälp med hästarna och jag börjar snart distanskursen så vill verkligen bli ordentligt ``frisk´´ så snabbt som möjligt nu men det finns inget jag kan göra annat än att vänta och ta det lugnt.

Jag märker att jag inte har skrivit så mycket om psykisk ohälsa på ett tag nu men har inte kommit på något riktigt men har ni några frågor om/kring det så är det bara att fråga så svarar jag på frågorna i ett inlägg sen, men ska försöka komma på något sånt att skriva om.

Men nu ska jag se på film och se om någon skola svarat och om det finns någon till skola jag behöver höra av mig till ännu.

Tänkte lägga upp lite bilder på min glädje spridare <3

Likes

Comments

I måndags tyckte tydligen jag och dåren att det var dags för mig att ta en lite flygtur och få en andra hjärnskakning på 2 månader..
Va ute och red och han va helt lugn och fin och lyssnade bar men sen när vi galopperat något varv så bestämde han sig för att börja bocka. Först höll jag mig kvar och försökte få han att sakta ner men det va helt hopplöst och sen flög jag av. Smärtan jag fick i huvudet va extrem.. Så en mild hjärnskakning och ridförbud i en månad har man dragit på sig nu. Nacken är nästan det största problemet just nu.. Benet är nog det största för det är inte riktigt hjälpsamt just nu.. Kan inte lyfta det utan att det gör ont och knappt stödja på det.. Men men så kan det gå när man håller på med stora pigga djur.

Är nog okej om nån vecka men har ridförbud på en månad så jag hinner bli ordentligt okej innan jag sätter mig i sadeln igen.

Men nu ska jag krypa ner i sängen och vila lite. Kommer troligtvis ett inlägg till ikväll annars kommer det upp imorgon.

Likes

Comments