Utvecklingskurvan

Jag är på bvc för J:s tvåårskontroll. Jag har smugit mig förbi E:s avdelning på förskolan för att han inte ska se mig när jag hämtar henne. Om han skulle se mig vid fel tid skulle det leda till ett utbrott. Dessutom är det inte hans fokus idag.

J säger hejdå till alla kompisar på förskolan och hälsar glatt på alla vi möter från förskolan till vårdcentralen. Hon hälsar på alla som kommer in i väntrummet. Jag har sett till att vi är där lite tidigare så hon får tid att leka med alla leksaker som finns där.

När vi blir inkallade springer J och lägger ett framplockat pussel, utan att någon ber henne göra det. Jag hör jag mig själv av någon anledning säga "Nej, men vi fick ju besked här att hennes bror har autism såatt" "Jaha, jaha?" "Ja" "Är ni oroliga för henne också?" "Näe, inte egentligen men" Varför pratar jag om E nu? Varför kan jag inte bara fokusera på J? Det är jag och hon här.

När jag lämnar henne på förskolan kramar hon mig så hårt, håller fast mig, blundar. Jag får dra loss henne och lämna över henne, pussa henne på kinden och jag säger alltid att jag måste springa ut till E. Det är så orättvist. Hon klagar inte. Hon kramar mig bara tyst. Hårt. Jag drar bort henne, varje dag.

"Vad är det här?" "Hund!" "Och det här?" "Boll!" "Och det här" "Tallrik!" "Och här?" "Bil!" "Här?" "Liten bil!" "Och det är?" "Stor bil!" "Vad är det här då?" "Kaffe!" "En kopp ja, en kopp!" "Kaffe!" "Och här?" "Sked!" "Kan du sätta skeden i koppen?"

J sätter bollen på tallriken och försöker ta den med skeden. Hon blir uppmanad att sätta skeden i koppen. Jag vill säga att hon ska sätta skeden i kaffet, eftersom hon uppfattar att koppen är kaffe eftersom jag brukar ha kaffe i min kopp. Jag blir irriterad. Vad får ni ut av sådana tester? Vad får ni ut av att hon ska fatta att det där är en kopp och med den koppen leker vi fan inte kaffe! Jag är med på att vi är här för att testa hennes förståelse, men jag tycker vi nått den redan genom att hon benämnt alla andra grejer, att hon lagt ett pussel och nu är upptagen med att klä av och på en docka och säger att hon kan själv.

Skriver ni i journalen att "Barnet tycks ha svårt för att förstå att en kopp är en kopp är en kopp"

På väg ut får jag en broschyr om kost och skärmtid. Jag slänger den. Jag har lovat min dotter kakor efter besöket hos doktorn. Begränsad skärmtid kan förvisso vara bra om ens ungar inte får sin dagliga dos av fysisk aktivitet, men för helvete, jag behöver ingen jävla broschyr som fingervisar och ger mig skuldkänslor för fucking skärmtid.

Kalla mig white trash, men det där är ett jävla hittepå. Vill kidsen titta på teve eller spela spel är det inte mindre utvecklande än att sitta med ett pussel, att måla och pyssla eller sitta still med en saga.

Kan vi försöka att inte använda oss av förlegade föräldravanor som dagens vetenskap tack. Skärmtid verkar i övrigt vara det enda vi ägnar oss åt i vardagen, så varför skulle vi undanhålla det från våra barn? Du kanske anser att jag har fel. Men det är inte jag som skapat det här jävla samhället.

#bvc #skärmtid #leprechaun #åretsblogg #vårdcentral #tvåårskontroll #pappablogg #autism #väntrum #leksaker #egentid #pappatid #kram #kramas #kärlek #hittepå

  • 2019
  • 38 visningar

Gillar

Kommentarer