Tappar fattningen och vet inte var det landar

Forza Horizon 4

Nu har jag inte skrivit på ett tag igen. Inte för att det påverkar någon läsare så länge jag har perioder av flow med tanke på att mina inlägg hela tiden schemaläggs, men det är ändå för inlägget läge att poängtera en svacka då svackan kommer av tyngden från myndigheter och försäkringsorganisationer och deras byråkratiska sätt att pressa individen.

Är du arbetslös eller i behov av ekonomiskt stöd så ska du fanimej också känna det. Du får absolut inte trivas i situationen att bara vara du. Jag trivs dock med att vara jag, men jag blev uppringd av min a-kassa, från vilken jag inte sett en spänn under tio veckors arbetslöshet. De tyckte att det såg lite märkligt ut där i november 2018 med att jag var hemma så mycket från jobbet och att jag också var föräldraledig under helgerna. Det sticker liksom lite ut, sa de.

De valde sina ord för a-kassans uppgift är ju inte att anklaga mig för bedrägeri och fusk, men det glänste liksom igenom när de också poängterade det. Det är ju inte vår uppgift att så att säga sätta dit dej. Nej, men då kanske ni bara ska sköta ert jobb, hålla er till de uppgifter ni har, betala ut min ersättning och välja att inte ringa mig?

De tycktes tro att de satt dit mig. Nu är han på kroken! tänkte de.

Jag sa att jag vabbat eftersom min son varit under utredning för eventuell diagnos, men att jag blev återbetalningsskyldig till försäkringskassan eftersom jag inte hade något underlag för diagnos ännu. Det var någonting jag då inte visste om, men som jag alltså återbetalat för vårt rättvisa system. Jag la till att min sons diagnos ju inte hör hit.

Då tyckte a-kassan att okej, men det ser ju lite märkligt ut det här med föräldradagar. På helgen! Vad har du att säga om det, vasa? Ja, alltså jag frilansar ju som dramatiker. Ni har fått underlag för min enskilda firma. Vad fan har ni med att göra ifall jag lägger min arbetstid på helgen? Ja, a-kassan. Nej, jag kan vara mer precis än så. Ja, Akademikernas a-kassa, menar ni på allvar att det är första gången ni har en klient eller patient eller ett bidragsoffer eller vad ni vill kalla det, som frilansar. Är jag den första med högskoleutbildning som har enskild firma?

Fuck you! Ni kan inte sätta dit mig. Jag känner till mina rättigheter och skyldigheter och jag har lärt mig att alltid ha stenkoll på vad jag får och inte får. Vill ni ha ett manus jag försökt skriva på i november? Varsågod. Jag kan låta en slumpgenerator välja ut ett av ett tjugotal utkast som ni kan få.

Jag fick i uppdrag av min a-kassa att ringa försäkringskassan för att få intyg som a-kassan behöver, samtidigt som de fortsatte insinuera att jag fuskat, för att det inte går ihop. Vad det nu är som inte går ihop? Är det omöjligt för människor att jobba mer än heltid? Tror ni att jag får kalla fötter nu? Att jag darrar? Att jag kommer stamma och ursäkta mig för mitt beteende?

Nej.

Jag ringer såklart försäkringskassan och ber om det där jävla intyget som inte går ihop med er verklighet. För oavsett vad ni sitter och tänker och tror så har försäkringskassan redan beviljat föräldraledighet under helgerna i november 2018. Jag kan se hierarkin här. Det är inte mig ni anklagar fast ni kanske tror det. Det är försäkringskassan ni anklagar för att ha handlagt ett ärende fel, och tycka vad en vill om försäkringskassan som heller inte alltid är min bästa kompis, men de har aldrig fel. Så visst. Inga problem.

Däremot är dessa turer med försäkringskassa, arbetsförmedling och a-kassa ett tyngande ok för ens kreativitet eller ens försök att ta sig ur situationen och hitta en sysselsättning. Det enda jag kan tänka på är alla jävla intyg och skit som måste fiskas fram. Det är som en skugga över hela vardagen och den där skuggan bara breder ut sig mer och mer.

Så vad jag hellre lagt ner tid på är att spela Forza Horizon 4, eller det som E kallar Bilspelet. När vi spelar sitter vi i hans fåtölj, för han har en egen fåtölj, en plats som han ibland bråkar med katten om då det också är kattens fåtölj. Vi sitter där. Han håller inne knappen för gasen och jag styr. Vi åker bara runt planlöst i den öppna världen, letar efter berg från vilka vi kan hoppa med bilen. Vi måste ha guldbilen. Alltid guldbilen.

Det har över huvud taget blivit ett sätt att umgås. Att spela. Vi har kommit dit, så långt i utvecklingen att han tycker om att spela. Vi har, i likhet med min tonårsdotter A, ännu en plattform att mötas på.

Fucking jävla intyg och skit. Fucking jävla jobbsökande. Fucking jävla krav och hit och dit. Nej. Vi ska kura ihop oss i en fåtölj och krascha den här bilen nu. Det är det enda som är viktigt på riktigt.

På kvällen drar vi fram täcken och sitter tillsammans, barnen trötta, griniga, tills vi startar My Time at Portia, även kallat J-spelet för att jag testade det en gång och J fastnade och fick för sig att det är hon som stiger upp i den där sängen i spelet, att det är hon som går runt med yxa och hacka och letar resurser. Att det är hon som befinner sig i en värld med soft melankolisk musik där alla är trevliga och glada, och där allting är fluffigt och mjukt.

My Time at Portia

#leprechaun #åretsblogg #pappablogg #arbetslös #arbetssökande #förälder #spel #gaming #bilspel #racing #samlare #akassa #arbetsförmedlingen #försäkringskassan

  • 2019
  • 43 visningar

Gillar

Kommentarer