Leprechaun har förmågan att bända tiden

En vanlig fråga bland alla mail i inboxen är "Hur hinner du skriva så mycket om det här?". Nej. Jag har inte fått någon fråga. När jag skriver det här inlägget är det den 14 oktober. Inlägget kommer postas i slutet av december.

När jag startar upp en blogg slås jag av stressen att hela tiden ha någonting nytt att skriva. Det kan jag förstås omöjligt ha. Det får vara upprepande. Om jag fortsätter skriva i den här farten kommer jag snart inte ha någon överblick över vad jag redan skrivit. Tanken är att skriva ner min vardag på mitt sätt. I skrivande stund står det som info i vänsterspalten att det här är en blogg om en pojke med autism. Och hans familj. Det kanske är ändrat när det här publiceras.

Det här är ju egentligen en blogg om en självupptagen pappas perspektiv på att ha barn med autism, och hans perspektiv på sin familj, och om hans jobb och om skit han går och tänker på.

En sak som jag upptäckt sedan jag startade bloggen är att jag alltid har någonting att skriva om, och att det är enkelt för mig att skriva om det eftersom jag bara reflekterar över det som händer. Ibland tänker jag att jag måste skriva om det där eller om det där. Vissa dagar skriver jag tre inlägg, delar upp dagen i segment. Tre inlägg är en veckas inlägg på bloggen.

Jag gör små anteckningar, och jag har till och med strukit inlägg som kanske känns kul för mig, men som jag inser inte har något läsvärde, ämnen, tankar, som jag tror är någonting att utveckla, men som kanske just är en mening eller tanke, ingenting särskilt.

Min dagliga uppdateringar 1-24 december är ett exempel. Jag visste först inte vad det skulle vara, bara att jag ville ha en julkalender. Jag skrev åtta luckor. Strök alla. Började om. Det måste vara minnen tänkte jag, letade i decemberalbum. Minnesluckor? Fast minneslucka är ju en ganska patetisk ordvits. Det betyder ju att jag inte minns det. Men om jag gör det till någonting jag inte vill minnas? Om jag skriver detaljerna som jag inte pratar om. Om jag skriver ut vilken usel pappa jag stundtals varit?

Om jag är ärlig. Om jag är ärlig med min blogg, då kanske det lyser igenom, träffar den som vill bli träffad.

Snart är det ett nytt år, E fyller fem i mars, J fyller tre i april. Men i den här bloggen rör sig tiden långsammare. En dag kan vara en vecka, eller mer. men jag vet inte på förhand. Om den här sidan och funktionen och mitt bloggande var livslångt, skulle det innebära att den här bloggen fortsätter uppdateras långt efter min död.

#blogg #åretsblogg #åretsblogg2019 #applåder #nyårsinlägg #nyårslöften #leprechaun #pappablogg #skriva #attskriva

  • 2019
  • 23 visningar

Gillar

Kommentarer