Frukosten och döden

Om jag förstått allting rätt, och jag kommer inte för skrivandets skull göra någon research. Jag gissar mycket och drar slutsatser av vad jag läst eller tror att jag läst. Men så som jag uppfattar min sons autism, så långt vi vet nu, ligger han inom ett spektrum för många tänkbara syndrom, om en vill kalla det så. Att ha diagnosen autism kan kanske innebära att han har asperger, då det ligger inom samma spektrum. Eller om det är någonting som nyligen så att säga börjat gå under samma paraply.

Under paraplyet autism(spektrumet) ligger alltså autism, asperger, atypisk autism och desintegrativ störning. Jag har ingen koll på någonting annat än begreppet asperger och autism, eller koll? Jag har fan ingen koll. Men jag undrar om diagnosen vår son fått innebär att det faktiskt är just autism typ 2 eller om han fått en generell bedömning utifrån spektrumet, eller paraplyet som jag kallar det samtidigt som jag tänker mig loggan för Umbrella i Resident Evil-serien, för ju mer jag läser om asperger, desto mer gissar jag att det är åt det hållet min son lutar.

Han pratar aldrig spontant med främmande personer. När han hade synkontroll hos en inkompetent barnskötare i Alingsås utbrast hon "Kan han inte prata än?". Det spelade ingen roll hur mycket jag eller H försökte få henne att förstå att han blir stressad när någon kräver att han ska säga vad det eller det är på bilden. "Han kanske inte ser att det är en boll?" Nej, kanske inte. Eller så agerar du jävligt stressigt och spelar märkbart dålig teater när du försöker få honom att känna sig trygg. "Kanske han kan sitta i pappas knä? Kanske går det lättare då?" Nej, det gör ju inte det. Han litar inte på mig heller, för jag är stressad över att du stressar honom och jag har inte mandat att skälla ut dig, så istället försöker jag också av någon anledning stressa honom att säga just "boll" eller "anka" eller "båt" eller vad i helvete du nu pekar på.

Fick de med allt i sin bedömning av hans diagnos?

Han har ju agerat likadant där. Tyst. Inte tillmötesgående. Han förstår inte varför folk pressar honom till att göra det och det. Ska jag vara helt jävla ärlig så har jag utifrån den premissen också autism. Jag är inte tyst vid tilltal, men jag har aldrig förstått och kommer aldrig förstå varför människor ska pressa andra människor att göra någonting över huvud taget. Ja, det är samhället, ja det är systemet, ja, men allt det där är byggt av människor.

Visst fick vi fylla i ett enormt formulär där vi själva fick gradera exakt hur han är hemma. Det var frågor om hans språkliga förmåga, hans sociala samspel med familjen, hans finmotorik etc. Det är klart att vi känner honom bäst och kan bedöma det bäst, men vet vi allt utifrån ett formulär? Hur mycket påverkades våra kryss i formuläret efter dagsform eller specifika minnen. "Hur klumpig är han?" "Jo, men minns du inte att han ramlade då när vi var vid havet?" "En tvåa?" "Nej, men han drattade ju på röven hela dagen, sätt en fyra". Dialogen har aldrig förekommit, men jag minns att det var den typen av bedömningar vi gjorde på vissa områden. På andra var vi förstås väldigt precisa och hade järnkoll.

För oss får han ett högt betyg när det kommer till det språkliga. Jag misstänker ändå att den personal han möter bedömer den biten på ett annat sätt, kanske till och med förutsätter att han inte kan prata.

Under mötet med psykolog och förskola gick en av pedagogerna på ett ärende, och kom rusande tillbaka vid mötets avslut. "Alltså ni kan inte tro, han sitter där uppe och pratar och pratar och pratar!" "Låtsasspråk?" "Nej!" "Pratar han?" "Ja, han pratar om bilar och han pratar om köttfärssås och han pratar om löven i träden och han pratar om". Jag blev inte så sjukt imponerad.

Jag har hört honom prata sedan han var runt ett och ett halvt år. Men jag visste däremot inte före mötet att han inte pratade med personalen på förskolan, så jag var inte direkt ledsen över beskedet heller. Det var ett bra avslut på mötet. Så. Ska vi riva de där papperna nu och så säger vi "Tjohej han pratar! Han har inte autism! Eller ja, kanske asperger då"

Redan när han var bebisliten kallade vi honom ibland för vår lilla Sheldon efter Sheldon Cooper ur serien The Big Bang Theory. Jag minns inte varför. Kanske att han alltid varit väldigt exakt och bestämd i rutiner.

"Det är därför jag inte vill att du klättrar på bordet, och jag vill ju inte att Misingen går där heller" "Och bordet kan gå sönder" "Bordet skiter jag i, och Misingen har ju bara smutsiga tassar, så det är mest för att det är äckligt, men bordet kan gå sönder och vad händer då?" "Då blir du arg?" "Kanske, men mest är jag rädd att du ska skada dej, det är det som är det farliga" "Kan man dö om man busar?" "Nej, eller alltså som när du klättrade i bokhyllan, tror du att jag bryr mej om bokhyllan?" "Ja?" "Nej, lillpucko, jag bryr mej om dej, vad händer om du ramlar och bokhyllan ramlar över dej?" "dör jag" "Det är inte omöjligt, men du blir nog mest skadad, tänk alla tjocka böcker bonk-bonk-bonk rakt ner på ditt huvud och sen den stora bokhyllan över, då blir det ju mos av dej" "Hahahaha!" "Nej, allvarligt, det skulle göra skitont och det kan gå riktigt illa" "Pappa berätta mer om vad som kan hända" "Jag vet inte vad jag ska" "Kan man dö om man hoppar från taket?" "Nej, inte från vårat tak, men det gör ont, och landar du fel så bryter du kanske benet, så, knäck, och sen hänger benet helt slappt så" "Gör det ont?" "Det gör skitont, så ont så jag kan inte beskriva det, för jag har aldrig brytit ett ben, men om du ramlar från taket" "kan jag dö" "Ja, precis, och sen beror det ju på hur högt taket är" "Om man hoppar från taket på ett slott?" "Då dör man" "Berätta mer, berätta mer!" "Okej, öh, staket" "Är staket farliga" "Inte om du ramlar åt ena eller andra hållet, då ramlar du bara, men om du landar så, poff, med ett ben på den sidan och ett ben på den sidan, då"

Vi pratar och pratar genom hela frukosten. Jag har inte längre några tabun med honom. Jag kan prata om vad som helst. Jag vill hellre att han pratar på om döden eller om kroppsskador än att han inte pratar alls.

Här hemma ska han inte känna att han av blygsel eller press behöver hålla tillbaka sitt språk.

#samtal #frukost #frukostmöte #leprechaun #åretsblogg #pappablogg #farochson #autism #asperger #npf #diagnos #diagnoser #språk #tal #retorik

  • 2019
  • 55 visningar

Gillar

Kommentarer