En dramatikers barndom - 31

Det kom aldrig för mig att slänga Dennis-målarboken hur töntig jag än tyckte Dennis var. Mina föräldrar hade lagt ut 8:90 :- för den. Det var en gåva. Allt jag ägde var gåvor och allt jag ägde hade jag kvar så länge jag möjligen kunde hålla fast vid dem.

Men istället för att prydligt sätta kritfärg inom de tjocka strecken kring Dennis och hans slangbella hade jag ritat en kuk i bläck på utsidan av målarboken och fått Dennis att se ganska vuxen ut med hår kring könet – i en barnslig parodi förstås och senare, då vi fick ett Nintendo i julklapp hade jag också skrivit dit ordet ”Nintendodagbok”. Dagen före jag hotade min bror med en tämligen ofarlig kniv hade jag i boken – utan att ta hänsyn till de grovdragna teckningarna av busfröet Dennis – skrivit ”I dag kom jag till 6-4an, draken i borgen Bowser heter han är svår för man måste vist springa och duka för alla eld bollar han kastar. Råger har varva spelet många gånger och kan gjöra det och springa super snabbt hela spelet”

Kaj kom över den där Nintendodagboken samma kväll och skrattade rått när han läste. Han läste högt och när det gällde Kaj, eller den ännu större kusinen Risto för den delen, så var det meningslöst att bli arg eftersom de var lika stora som vuxna människor tyckte jag då. Jag log bara fåraktigt, kände ett styng av att jag aldrig kommer bli lika stor som mina kusiner. Jag gömde boken väl och sista anteckningen lyder ”Idag fick vi Super Mario 2!” så det måste i tidslinje ligga mycket längre fram.

#dennis #barndom #nintendo #leprechaun #åretsblogg

Gillar

Kommentarer