Din regnbåge är laminerad

Jag har inte skrivit på ett tag. Det märks förstås inte för läsaren eftersom jag lägger mina inlägg på automatisk kö för uppdatering. Det var nära att jag inte skrev idag heller. Jag har så svårt för att hitta sug till att skriva när det är en massa annan jox att ta hand om.

Nu har jag ett jobb, men jag måste hela tiden, eller ja, varje vecka. Jag måste varje vecka uppdatera hur många timmar jag jobbat. Jag måste rapportera min a-kassa och jag måste rapportera arbetsförmedlingen. Det är ett sådant drygt skitgöra. Eller det känns meningslöst och bara som en sådan sak en helst skjuter upp.

Mitt drömsamhälle skulle vara att bland annat slopa arbetsförmedlingen och försäkringskassan, ta bland annat deras gemensamma 277 miljarder och införa medborgarlön. Summan av dessa två myndigheter skulle i och för sig inte ge särskilt mycket till varje enskild medborgare, men fortsätt bolla. Vad skulle vi kunna vara utan ifall vi hade medborgarlön? Som vänstermänniska måste jag bli lite småborgerlig här. Låt var och en ha sin frihet att skapa sina egna förutsättningar. Jag skulle vara så mycket mer benägen att skapa min lycka om jag var fri att hatta runt utan att behöva bekymra mig för om jag fick in några pengar alls varje månad. Låt summan komma in automatiskt oavsett vad den summan skulle bli.

Om jag ändå får vara lite grundläggande vänster. Ha den där struntsumman av medborgarlön till medborgare upp till en viss inkomstnivå för att inte behöva dumpa löner. Jag vill inte ta bort möjligheten att göra karriär med enorm ekonomisk vinst för den som önskar det av livet.

Det här är skit jag går och tänker på istället för att skriva på bloggen. Det, och att jag nu är inne i ett flow av att spela retrospel igen. Jag bara måste spela Tetris. Det har med en av mina tvångstankar att göra, och jag kommer ta upp det någon gång tror jag. Inte nu.

Jag har missat att skriva om mina och E:s höstpromenader om kvällarna när jag är hemma. Vi måste ta en promenad till det röda huset när gatlamporna tänts. Fotot ovan tog jag stående på vägen. Reaktionen fångad på bild är skräck. En måste stå på trottoaren! Under helgen, vilken helg det nu var i oktober är skit samma, men under en oktoberhelg gick vi ut varje kväll. Tittade på löv och stjärnor. En gång promenerade vi nästan hela vägen ner till stranden.

Jag har missat att berätta om alla lekplatser vi gjorde utflykt till. Att vi lånade lekplatser på förskolor runt om i Lerum, någonting vi brukar göra. Förskolor har de bästa lekplatserna och ofta hittar vi kvarglömda leksaker som vi kan låna, vattenpölar i gropar som barnen skapat. Jag har inte berättat om bilbanan i tejp heller. Jag kanske inte hade berättat om just bilbanan ändå, men det är ändå ögonblick. Det är så många ögonblick på en dag. Det finns så mycket att berätta egentligen, men om jag väntar med att skriva blir det ingen substans i texten. Jag minns inte vad jag kände, detaljerna kring händelserna.

Men det ser ut som att vi hade roligt på bild.

Jag vet att de dagar då bilderna togs var förjävliga. Jag var på ett fruktansvärt dåligt humör, men jag minns inte varför. Det är det jag försöker fånga. Särskilt det. Särskilt mitt dåliga humör. Jag vill hitta ett sätt att trivas mer, ett sätt att inte vara ständigt trött.

Spela inte så mycket Tetris? Jag måste spela. Spelen är min avkoppling och mitt nöje. Vissa dagar är det det enda jag ser fram emot.

#leprechaun #åretsblogg #pappablogg #lekplats #autism #regnbåge #kollage #helg #humör #humörsvängningar #humörsvängning #förskola #barn #familj #lekmedvatten #lek #cykel #lekpålekplats #leka #utelek #lekaute #höst #höst2019 #mamma #pappa

  • 2019
  • 46 visningar

Gillar

Kommentarer