Dårarnas marknad

Jag måste förvarna dig. Det här inlägget innehåller bara text. Men du ska inte vara ledsen för det. Det är värt det. Jag lovar. Jag är i en situation där jag försöker balansera mitt skrivande, min passion, det enda förutom familjen som är viktigt på riktigt. Jag kan aldrig sluta skriva. Jag har försökt, men det går inte. Skrivandet är tyngre än heroin för mig.

Ibland hatar jag det. Känner att det inte blir sådär välformulerat som jag önskar. Särskilt inte i bloggform. Alla inlägg här är första utkast, med undantag för någon felformulering som jag kanske upptäcker direkt.

Hur som helst behöver jag en inkomst för att upprätthålla tryggheten i familjen eftersom om jag inte har en inkomst får H dra hela lasset och när H får dra hela lasset känner hon sig otrygg och när hon känner sig otrygg blir stämningen dålig och alla vi får leva på soppa och gröt och det finns absolut inga pengar till utflykter och om det inte finns pengar till utflykter blir vi sittande hemma och om vi blir sittande hemma varje kväll och helg blir allting piss. Så jag måste dra in pengar.

Jag jobbade på ett tvätteri förut, men gjorde som jag alltid gjort när jag inte pallar mer. Jag bara gick. "Fuck this shit" sa jag och lämnade stället. När H kom hem berättade jag glatt att jag inte längre har något jobb. Hon blev panikslagen. Jag kunde inte förstå det. "Vadådå? Jag vill väl fan inte jobba där eller?" "Men vad ska du göra då?" "Vet la fan inte jag?" "Men vi har ju barn" "Jaha, har vi barn? Jahadu, vi har barn, jamen dåså, det förändrar förstås saken" Jag var inte helt medgörlig, och jag gick dessutom och tjurade på att hon inte stöttade mig i min arbetslöshet.

Det är faktiskt synd om mig, stackars arbetslösa, medelålders patrask.

Även om jag ser det från hennes håll idag, kan jag inte återgå till det där traditionella jobbet. Ska jag göra någonting måste det vara få timmar, där ytterst lite energi går åt, som telefonintervjuer. Telefonförsäljning kan jag inte tänka mig, det skulle jag aldrig kunna göra med gott samvete, lika med klump i magen.

Men, för jag ska ju komma någonstans med det här inlägget också, och märk här att Leprechaun inte enbart rymmer min sons autism, som en kanske kan tro. Vissa dagar tänker jag inte ens på det, förutom nu när jag inser att det här är det andra inlägget som inte uteslutande handlar om honom. I skrivande stund är det en bra dag, en normal dag. Alla har det fint. Förutom jag då, som kanske/kanske inte kommer fram till vad det är jag tänkte skriva om, för jag hade en tanke när jag satte mig för att skriva. Helvete vad jag kan brodera ut.

Jag tänker att en inkomst är en inkomst är en inkomst. Jag vill ha inkomst på ett så roligt sätt som möjligt. Ett av de bästa jobben jag haft var att gå utklädd som kaffekopp och dela ut kuponger med gratiskaffe när 7-Eleven lanserade sin machiato.

Nu går jag med i Facebookgrupper riktade till distansjobb och att jobba hemifrån. Här är vad jag får när jag presenterat att jag är dramatiker med gedigen utbildning, att jag har tio års erfarenhet av att skriva professionellt.

När jag läser in på vad den här idioten skickat, för jag läser ändå allt som skickas till mig, kommer det snart fram att jag behöver köpa loss produkterna jag ska sälja men att produkterna är så bra att de säljer sig själva. Jag påpekar att det här är ett pyramidspel, men får till svar att jag nog inte läst ordentligt. Jag svarar "Du har nog inte skrivit ordentligt" och får till svar "Vad är det du inte förstår?" Jag svarar ingenting, men en sak som jag inte förstår är allt jävla emoji-klotter. Vi ser positiva resultat varje dag både från kollegor och kunder, tummen-och-pekfingret-perfekt kaffe helt enkelt, hundra understruket två gånger.

Varför är alla som ingår i pyramidspel så frälsta? Det är som en sekt! Det drar igång en diskussion i samma grupp där någon kommer med faktablad från branschorganisationen om att pyramidspel inte är pyramidspel, och det blir upprörd stämning. Vad fan är grejen? Jaja, jag fattar att den som sysslar med pyramidspel måste rekrytera fler säljare, men det säger väl sig självt att du är lurad om du köpt hem produkter, går back, och nu sitter på Facebook och raggar kunder, hävdar att det här är det bästa som hänt. Påstår att du tjänar miljarders miljarder i månaden. Håll fast i alla dina pengar då. Vad fan har jag med det att göra?

Sen får jag ett privat mail.

Så många meningslösa frågor. Om jag skrivit Trollkarlen från Oz? Om jag skrivit skräck? Testa först att googla, och om du inte hittar svaret, kom då med frågan till mig. Den här konversationen tog en kvart av mitt liv, för att sluta med frågan om jag ville skriva just Trollkarlen från Oz eller en skräckpjäs till en amatörteatergrupp. Han, ja, det är en han, han undrade om jag kan tänka mig att skriva detta mot ersättning. Två akter. "Inga problem" svarade jag. "Kan du nämna ett sjysst pris, för jag betalar ur egen ficka" "Ja, alltså jag utgår ju ifrån samma ersättning som är satt av dramatikerförbundet, så du får nog räkna med 180-190000 kronor". Inget svar. Nej, det är klart som fan han inte svarar på det. Han hade tänkt att jag skulle skriva en pjäs för 500:- och en öl gissar jag, för han hade inte pallat googla vad ersättningen bör ligga på. Men se det är av den anledningen jag inte kunde skriva mer, för jag var för sjysst. Jag ska ha mitt fucking arvode, annars får det vara.

Och sen är det, jag vet inte ens hur jag ska. Nej, alltså.

Det är förvisso tips på vad jag kan göra. Undervisa är ingen dålig idé. Men meddelandet i stort är just stort. Det här är urklippt mitt i en textmassa om tio meddelanden där jag kan duscha i hur fantastiskt det är att jag skriver. Ja, det är helt jävla amazing att jag skriver. Jag skulle nog inte påstå att det är en gåva. Det är någonting jag tycker om och har gjort sedan jag lärde mig skriva. Det är ett hantverk som blir bättre och bättre ju mer en sysslar med det, som ett instrument. Någon som är duktig på exempelvis gitarr kan förstås också sägas ha en gåva, men det är ingen som drar fram en gitarr och plinkar på den för första gången och är svinduktig.

Men jag blir varm av det här meddelandet. Det här känns knullsuget. Jag måste bara skriva till dig för jag ser att du skriver och jag beundrar det hantverket så mycket att jag bara måste säga.

Vet du vad? Det här påminner om när det gick riktigt bra för mig. Jag gick runt och trodde att jag var attraktiv för jag fick knulla hela tiden. Jag hade kunnat gå på krogen klädd som Alfons Åbergs pappa, med likadana tofflor och hela kittet, så länge jag hade pipan i munnen och på så vis förmedla att jag är konstnär.

Men vad fan ska jag göra med det här? Det är klart att jag inte kan förvänta mig att sälja en pjäs för normalpris. Det är klart att jag får weird förslag om vad jag kan syssla med. Det är klart att någon ibland blir knullsugen.

I slutändan har vi inte lärt oss någonting nytt. I slutändan har du läst ett inlägg som är fyllt av blaj.

Min vardag är fylld av blaj.

#text #textmassa #leprechaun #åretsblogg #arbetslös #arbetssökande #sökajobb #distansjobb #knullsugen #kåt #idioter #pyramidspel

  • 2019
  • 104 visningar

Gillar

Kommentarer

Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229