Allting är svart eller vitt

Jag ser mig själv utifrån. Därifrån ser jag mig själv sitta som en person som inte är med om sådant här. Jag ser mig själv och min fru sitta där och mitt utifrån tänker att det här händer inte oss. Det där är inte vi. Det är så slitet det där uttrycket, att det inte händer oss. Men det händer verkligen inte oss.

Sådana grejer.

Psykologen, Britta, förklarar vad hon har lagt märke till när det kommer till E, i kontrast till normala barn. "Han använder ju ögonen, det gör han, på sina villkor, men man får inte det där klicket, den där kopplingen att det är du och jag, hans blick är inte social". Alla nickar medhåll, så också min fru. Så också jaget framför mig.

Fucking Britta. Fan säger du om min son? Fan anklagar du honom för? Är du så jävla normal då?

Jag vet att hon har rätt, men jag vill inte höra. Jag hör inte. Det är som att öronen sluts och ersätts av sus, tankar. Vad ska vi äta till middag idag? Är det fortfarande en grej att åka till Prag och dricka absint? Ikväll ska jag spela Skyrim.

"Han pratar ju inte direkt med oss, alls egentligen" "Ja, om det inte är en massa nonsensord, för det gör han ju, haha!" "Typdraget för Autism är envishet, och det kan man ju vara både positivt och negativt" "Och kom ihåg att ni behöver avlastning då och då" "Han trivs ju bäst med att bara sitta där, i sin värld, han tar ju inte direkt initiativ i leken heller"

"Fast det gör han!" hör jag plötsligt mig själv, "han gör det hemma, han leker kalas och han tar initiativ!" "Gör han?" "Ja, gör han" "Med sin lillasyster då va?" "Ja, gör han" "M, det är ju väldigt vanligt att dom här barnen kan leka med yngre barn för yngre barn kan man styra efter sin egen regi serdu"

Jag är rädd att jag inte förstår någonting. Vad pratar vi om? Ingenting av det som sägs sjunker in. Jag försöker febrilt suga i mig orden, men det är som att jag plötsligt blivit den jag var i grundskolan. Jag bara sitter där, längst bak i salen och bara stör mig på alla. Påminner mig om att det här handlar om E, och att jag måste fokusera. Men det hjälper inte. Jag behöver enklare ord.

"Med såna här barn är allting väldigt svart eller vitt" säger Britta, "Men nu har jag gjort mitt, så nu går ärendet över till habiliteringen"

Vadå? Tänker jag, vadå allting är svart eller vitt? Det är det för mig också. I ett tidigare förhållande fick jag ofta höra "Det är inte antingen eller, Jonathan! Det finns ett mellanting!"

Antingen dramatiker eller tvätteriet, antingen fattig eller rik, antingen bra eller dåligt. Om några dagar kommer jag förstå skillnaden. Då kommer E ha upptäckt vitt rostbröd igen, och han kommer enbart äta det hela kvällen. H kommer så småningom säga att mackorna är slut, och då kommer E svara "Nu hatar jag allting för nu sa mamma att mackorna är slut"

#autism #barn #familj #möte #förskola #skolmöte #kvartsamtal #utifrånperspektiv #perspektiv #overkligt #psykolog #bup #habilitering #habiliteringen #korkad #pappablogg #åretsblogg

  • 2019
  • 156 visningar

Gillar

Kommentarer

Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229