6 oktober 2011

Hungern fungerar i mysterious ways. Den är ganska irrationell i sitt mönster. Jag har upplevt det förut så det är verkligen inget fascinerande i sig att jag upplever det igen. Hungern gnager och lägger till en panisk röst om ens stundande svält. Det är då man börjar paniklabba med de sista ingredienserna man har för att skapa något som skulle kunna passera som näring. Efter det håller hungern käft. Då man hamnar i ett ganska likgiltigt tillstånd av Herregud jag har verkligen ingen mat. Det kan synas som ett paniskt utrop, men det är det inte. Och riktigt alla ingredienser är inte förbrukade. Där finns den där sista droppen av havregryn som man kan vattenbasera och söta med domdär russinen man aldrig någonsin annars använder. Och riset. Det som aldrig gått åt på grund av att man inte är sådär förtjust i kyckling som så många andra. Trixandet kommer till färdiga såser. Om man inte har tillgång till fett får man vara innovativ med just vatten och kryddor. Såsen är viktig. Den kan sätta olika smak på riset. Jag är ganska säker på att man kan göra något med mjöl och havregryn och honung. Och vatten. Det kommer jag testa. Om jag pantar alla tre burkar jag har kan jag förmodligen kränga ett lösviktsägg på det.

Men det är intressant med hungern ändå. Den lägger sig så snart näring inte är en del av den dagliga rutinen. Kaffe ökar hungern för stunden men ger kicken av koffein vilket gör att man blir mer produktiv på ingen näring alls. Till det kan man ha ett glas vatten för att inte torka ut.

Suget efter riktig, nej, fet mat, riktigt riktigt fet mat, finns där men det är mer som en fix idé. Cravings efter smaken av fett. Om ett par dagar skulle jag nog ge ett finger för potatismos med en skopa smör och brunsås. Bara. Jag skulle kunna känna mig tillfreds med det ganska länge.

Hungern biter dock inte efter ett par dagar. Den drar inte ner humöret märkvärt. Jag var med om samma sak då jag bodde i Stockholm. Studielånet tog lätt slut på två veckor då mer än hälften gick på hyra och en fjärdedel på räkningar. 5% av hela csn-slanten gick åt första och andra dagen kring utbetalning. Enbart på relativt dyr så kallad skräpmat som smakade himmelskt. Dom dagarna fanns en känsla av äkta eufori och odödlighet.

Vad som egentligen är jobbigast med en släng av fattigdom är att det plötsligt syns på en. Man ser mer sliten ut. Pallar inte riktigt göra någon powerful frisyr. Vad som skrämmer mig nu är att tandkrämen börjar ta slut. Vad som helst får hända, men inte det!

Har en känsla av att någon utbetalning inte kommer. Jag är inte helt orättvist behandlad. Jag payar mina synder för att jag misslyckades med mitt förra uppdrag. Någonting jag aldrig lyckats göra mig skyldig till förr. Jag skrev dock fyra usla utkast, men jag fixade inte få ihop det till någonting fungerande. Det dokument jag behöver ligger nu under luppen på samma person som anlitade mig den gången. Jag blir inte förvånad om överenskommelsen blir their way or the highway, vilket skulle innebära – även om jag är ganska säker på att det strider mot någon jävla paragraf jag snubblat förbi – att jag redan skrivit på ett papper men inte fullbordat min plikt.

Det är lätt för makthavare att surfa på skuld. Och jag förstår det. Jag är inte bitter för det. Man vill vara någon som gör sitt jobb och jag har haft dåligt samvete för mitt förra uppdrag, så varför inte en liten redemption? Jag skulle inte kunna sätta någonting emot, även om alla paragrafer för min sak snubblade över mig. Att försöka sätta sig över handen som brukade föda slutar aldrig bra.

Systemet är vattentätt i alla led och samhället är inte bara samhället, det är samhället byggt på små väl fungerande organisationsmönster och hierarkier, vilket bildar små maskiner i maskinen. Kuggar (vilket är ironiskt med tanke på den samhällskritiska pjäs jag skrev för samma teater).

Jag ville bli det här. Jag ville göra detta. Jag gjorde det då för smulor. Det borde jag kunna göra igen. Det är hög tid att komma tillbaka. Men jag kommer inte nå riktigt så högt som jag drömde, därför att jag har ett misslyckande i min ryggsäck.

Även om dom kan leva med det, är jag inte helt säker på att jag kan.

#dramatiker #skuldkänslor #skuld #dagbok #leprechaun #åretsblogg #makthavare #lön #fattigdom #hammarkullen

Gillar

Kommentarer