31 oktober 2014

Vissa kvällar på Phone Phucker Company kan gå fort. Andra känns längre, och det är när man släpper ner garden och börjar ta in saker runt omkring som tiden upplevs som långsammare. Hela passet började med en person som hade ringt in till Phone Phucker Company och avtalat en tid då vi skulle ringa upp. Jag fick ta det, och det är inte första gången. Vad de har gemensamt, de stollar som faktiskt vill att vi ringer, är att de har en översittande attityd, gnäller på formuläret eller bara är otrevliga. (Äntligen! Nu ska jag be att de ringer den och den tiden så jag får vara lite otrevlig! Hurra!) Igår var alltså inget undantag. Där sitter jag och ställer mina frågor och personen på andra sidan påpekar att Nej nu blir det fel i din dator, det är bättre om jag lägger fram uppgifterna såhär. Och jag försöker lirka. Svara bara på frågorna jag ställer, det är en viss öh ordning här. Nej! Det blir bättre om jag gör allting mer förvirrat. (mhm, kej, meneh det är ju trots allt jag som sitter med formuläret här satteh, och vi har redan klarlagt att du inte använder internet, så vi kanske ska lita på att jag vet vad jag gör med det jag förväntas göra här). Jag gav mig till slut. Formuläret blev fullkomligt sönderfuckat och det statistiska resultatet, på den här undersökningen som handlar om trafik, kommer visa en massa felvalörer (omöjliga resor genom tid och rum). Jag skickade in resultatet för jag orkade inte jiddra. Saken är att, vad man än tycker om alla Phone Phucker Companies, formulären är väldigt lättbegripliga för att vem som helst ska kunna förstå dem eftersom intervjuerna görs muntligt. Så manusen ligger på en nivå som jag inte ens skulle använda i ett manus för målgruppen sexåringar. Den jag pratade med hade jobbat som svensklärare i fyrtio år.

Ett annat irritationsmoment, som enbart byggs upp eftersom jag redan är irriterad (jag hade inte brytt mig annars), är den vanligaste ”Jo men nu är det fredag kväll och klockan är det och det och vi har fredagsmys och ungarna och det är fredag och sa jag att det är fredag?” vilket jag är helt med på. Skäll ut mig, släng på luren, boka upp dig till en annan dag eller säg bara nej (ska det vara så jävla svårt att säga nej?). För – jag vet inte – det känns som att jag som ringer är ganska smärtsamt medveten om att det är fredag och att klockan är det och det eftersom jag ringer dig hemma samtidigt som jag själv sitter på jobbet (och återigen: säg bara nej. Jag vet att jag jobbar på din bekostnad och att du inte får ut ett skit av det, men det finns för det ingen anledning att upplysa mig om vilken dag det är).

Och sen är det skrikTyra. Att ha skrikTyra bakom ryggen när man själv sitter och låter soft och len i käften, samtidigt som skrikTyra följer formuläret pedantiskt och blir nervös för att hon inte låter avslappnad vilket gör att hon verkar tro att ju högre man pratar desto mer pondus får man gentemot den som svarar. Jag rycker till varje gång jag hör hennes lur klicka svar ”HEJ JAG HETER SKRIKTYRA JAG RINGER FRÅN PHONE PHUCKER COMPANY OCH VI GÖR EN UNDERSÖKNING HÄR”, och eftersom samtalen kommer ganska slumpmässigt vet man aldrig när skrikTyra sätter igång med att skrika.

Tog en öl efter jobbet på 7ans. Bara för att komma ner i varv, men eftersom jag ser ut som en uteliggare och bryr mig föga om mitt yttre kom såklart en hel drös med goa gubbar fram och skulle prata och livet är förjävligt och sluddersludder och jag tänkte att Herregud har jag inte pratat med tillräckligt med främlingar idag? Och då slog det mig också, fine, låt säga att jag själv är alkoholist om definitionen på alkoholist är att dricka alkohol ett par gånger i veckan, till och med något krogbesök en vardagskväll. Låt oss säga det. Fine. Måste man bli fullkomligt sluddrig och fucked up för det? Det är en sak jag inte fattar. Visst kan jag sluddra om jag druckit, men det där mörkret eller det där hårda livet eller jag är infasad, låt mig vara krass här, och kalla mig moderat om du vill – jag är tokvänster men kan ändå inte låta bli utifrån systemet som det nu ser ut, är det konstigt att du är infasad och att du inte hittar något jobb om du står här och sluddrar – förvisso en fredag kväll. Jag tar tillbaka det där – men det kunde vara vilken dag som helst. Det är mer den där Jag är så fattig så fattig. Ja? Jag är också fattig? Jag lägger också pengar på öl trots det? Men jag är medveten om att jag gör det, det är ingen som tvingar mig, och jag är medveten om att det bränner i privatekonomin, men det är väl bättre om jag i så fall går hem än att jag står här och ältar att jag inte har pengar när jag just köpt en öl?

När jag kom hem kollade jag på andra säsongen av Hell’s Kitchen. Heather West är en förebild för mig.

#leprechaun #dagbok #åretsblogg #öl #7ans #ölhall #alkoholist #sludder #irriterad #irritation #telefonintervju #intervjuföretag

Gillar

Kommentarer