3 oktober 2012

Hon hade något laxrosa tunt tyg över kroppen och under var hennes fitta renrakad och våt. Det kände jag med mina fingrar till vilka hon stönade högt så snart jag nuddade henne där. Hon ville ha ryssens kuk i sig, att han skulle ta henne bakifrån. Det var märkbart att hon inte ville suga av honom. Det var min kuk hon sökte med sin blöta, varma mun, sjönk ner över den och omslöt den hårt, sög våldsamt. Det var då jag upptäckte att mina fötter var prydda med krulligt könshår vilket förargade mig. Det är inte varje dag jag har sex med min exfru och om jag skulle raka mina fötter skulle hon förmodligen komma att suga ryssens kuk. Men det kunde inte hjälpas. Jag blev äcklad av mina fötter och hittade Robbans rakapparat och satte mig för att ta hand om pubeshåret som även växt sig under fotsulorna. Det ömmade i fötterna där rakmaskinen drog fram. När jag var klar vaknade jag.

På en madrass i Borås hemma hos Robban. Här har jag sovit den senaste månaden i väntan på transfer till Stockholm. Jag är inte färdig som författare eller dramatiker. Nej. Efter att kronofogden begärde kring 20 000 SEK har jag lånat pengar av mina föräldrar i ett enough is enough. Pengarna tog jag emot med känslan av att jag misslyckats och att alla de blickar jag en gång kände sa ”men lilla vän, ska du verkligen ägna ditt liv åt en hobby?” hade fått rätt.

Jag har inte pratat med min dotter på ett bra tag. Skickade ett mess igår. Måste skärpa mig.

Robban börjar gå mig på nerverna. Det är förstås märkligt hur jag hamnade här. Vi träffades i mellanstadiet. För att göra en oändligt lång historia kort hamnade vi ofta i hans källare på den tiden och tittade på vilka fantasifulla mord Jason Voorhees, Michael Myers och Freddy Kreuger senast hittade på. Under åren såg vi det mesta inom genren, från harmlösa Chucky till mer plågsamma Cannibal Holocaust, Peter Jacksons humoristiska tidiga splatters varvat med allt som en gång genomgått en censur. I nian var vi så avtrubbade att vi garvade högt när gestapo sköt judar i Shindlers List då filmen hade premiär. Det var inte alls som att vi inte visste vad som skedde på duken, eller vad det innebar, men det var fortfarande film. Vi hade så att säga skalat ögonen. Jag tappar tråden.

Robban samlar fortfarande på skräckfilm och har en kollektion värd tvåhundratusen plus en Mike Myers-mask i naturlig storlek värd ett femsiffrigt belopp. Det är inte bara film längre. Det är också skräckfilmsdockor. Vi har alltid haft en humor som stämmer väl överens och har i vuxen ålder bråkat över en sak. Vem som egentligen hade rätt till att stöta på den där bruden på krogen. Det är här vi börjat skilja oss åt med åldern. Ja, inte bara där förstås. På en rad olika sätt. För det första har jag alltid rätt att stöta på/ragga på/flirta med vilken tjej jag vill. Det finns ingen första tjing som om vi slogs om en leksaksbil i sandlådan. Jag kan omöjligt se det så av en rad uppenbara anledningar som för alla inte är lika självklara. Vill hon ha sex och jag vill eller vice versa så finns ingenting som hindrar oss. Förmodligen skulle hon inte vilja ha sex med Robban om hon ville ha sex med mig. Jag skulle inte vilja ha sex med Robban om jag ville ha sex med mig!

Jag skulle inte skratta åt Shindlers List idag. Jag vet inte om Robban skulle göra det, men har känslan av att, förmodligen.

I och med att jag flyttade in här utan medel till hyra eller annat nödvändigt har jag genom någon märklig könsstereotypisk/ekonomisk bild blivit den som lagar mat och diskar och fejar. Mat måste jag laga. Robban har aldrig använt en stekpanna. Robban har ett vanligt industrijobb ute i Viared och han kommer hem, rapar vart han går, kliar sig på pungen och tittar på en film, eller något trist på TV4. Jag är fine med att laga mat. Jag tycker om det. Jag är semibra på det. Men nu har jag inkomst igen! Så när Robban sa ”Ta du hand om disken här va? Börjar se gôtt kleti’t ut” tänkte jag, trots alla nya skräckfilmer jag sett sedan jag flyttade hit, trots all alkohol vi dragit i oss, trots att jag är mer som barndomsjag, en person som jag själv trivs med ibland, trots allt längtar jag nu härifrån.

Jag längtar efter att få flytta ihop med min flickvän, ser fram emot att översätta den där pjäsen och att skriva en pjäs om revolution (något jag förmodligen kommer behöva älta om så snart skrivprocessen sätter igång)

#borås #dramatiker #barndomsjag #skräckfilm #film #inneboende #dagbok #leprechaun #dröm #drömmar #exfru #flickvän #stockholm #åretsblogg

Gillar

Kommentarer