21 oktober 2014

Jag jobbar alltså på ett marknadsundersökningsföretag. För det mesta förlikar jag mig med det. Jag kanske borde döpa om bloggen till en före detta dramatikers blogg. Och ja, uppenbarligen är min titel inspirerad av Noréns dagbok, och ja, jag är medveten om att jag spelar i en helt annan liga. Har inte haft några dåliga recensioner direkt, eller några sämre uppsättningar, för det har det varit, och inte på friteatrar. Men nu känns det inte som att detta ska handla om mitt självgottande. I synnerhet inte om jag också jobbar på ett jävla marknadsundersökningsföretag.

Försöker trösta mig med att jag snart skrivit klart för regionteatern, att jag förmodligen är ganska klar med librettot, att jag gör ett bra jobb med Stella Polaris och att ett starkt synopsis ligger på svt. Problemet är att det just nu bara är regionteatern som betalar en lön. Jag har inte kommit någon vart annat än belastat mitt studielån sedan jag debuterade.

Därför är jag phone phucker på ett jävla marknadsundersökningsföretag. Mitt första samtal började på fel not idag. Jag är för övrigt bra på det där jobbet. Jag har en analytisk sida. Men mitt första samtal började med att jag ifrågasatte en familjerelation. Jag kunde inte låta bli. Jag menar, jag fattar att det är jobbigt med marknadsundersökare som ringer och ställer frågor. Jag fattar att det över huvud taget är krävande att prata med en främling bara sådär, men det är som att jag tappar förståelsen för det när det är jag som sitter på marknadsundersökarens sida.

”Hej mitt namn är herr dramatiker och jag ringer angående det senaste verkstadsbesöket”

”Ja det var min dotter som var inne med bilen”

”Mhm… ja, men-eh då är det henne jag öh… skulle vilja öh… prata… med(?)”

”Nä hon bor inte här”

”Jaha nej okej. Men um… har du ett, hur kan vi, jag menar har du hennes nummer?”

”Nej”

”Ni verkar ha en fin relation du och din dotter”

[click]

Jag vet, jag vet… jag är en idiot som ringer och ställer frågor. Jag vill bort därifrån, men det verkar inte som att jag har en utväg den här gången. Jag är konstnär, H är det inte. Vi väntar barn, och vill flytta ifrån Biskopsgården. Jag behöver ett lyft, någonting kul att skriva. Någonting jag brinner för. Någonting som för en gångs skull inte är politik. Jag vill bara skriva. Just nu känner jag mig ganska bortglömd som dramatiker, och jag vet inte hur det ska kunna ljusna.

(och varför är min dator så slö?)

Ska spela lite Skyrim före jag går och lägger mig. Har satt det i system.

#marknadsundersökningsföretag #telefonintervju #intervju #intervjuare #dramatiker #föredetting #dramatiker #manus #synopsis #svt #studielån #phonephucker #leprechaun #åretsblogg #pappablogg #dagbok

Gillar

Kommentarer