20 juli 2011

På väg hem, efter att ha köpt tvättmedel och med tvättmedel menar jag just tvättmedel. Ingenting annat. Bara sådär, halvvägs till porten frågar någon efter en cigg och eftersom jag har cigg bjuder jag på cigg. Han var dock tvungen att presentera sig, och jag såg att hans ögon var trötta av weed. Han flummade omkring längs dagiset utanför. Han frågade om min familjesituation. Han frågade hur länge jag bott här. Han frågade vad jag gör på dagarna.

”Jag visste det, ser på dej du är såhär flummarkonstnär, du vet jag har såhär – Picasso och sånt dom tog grejer du vet”

Jag visste ungefär vart samtalet skulle leda men sa att jag inte tar grejer längre. Men han fortsatte såklart tjata och när jag fortsatte säga att Nej jag vill inte ha, undrade han om jag ville ha hans nummer. Jag tyckte inte jag behövde det, men han fortsatte pusha på att jag kanske har kompisar som vill ha hans nummer. Vid det här laget var jag ganska irriterad och sa att mina kompisar inte känner honom och att jag inte hade lust att ge det till mina kompisar.

Plötsligt en helt annan ton. Självömkande. ”Du vet bror, jag har familj att försörja, jag säljer femti gram för tvåtusen, jag behöver snabbt bror, bra grejer. Jag har familj du vet” Jag tänkte Skäms du inte? Hur fan kan du med? Om det dessutom är sant att du har familj och grejer, varför i helvete går du till din grossist och fixar loss en Ica-påse med gräs som du sen påstår att du inte kan sälja till annat än en förbipasserande bleksvenne i förorten?

Det börjar kännas hotfullt igen att bo här och jag är så jävla fed up med det. Lämna mig ifred bara. Snart kommer hösten och tidigare mörker. Hur svårt ska det behöva vara att gå utanför porten och göra sina ärenden?

Jag kan knappast skriva mitt stödjande verk för hur fantastiskt det är med förort och blunda för problem om jag själv inte känner mig trygg. Det blir mer och mer skit samma hur det än ser ut med problemet som det stora hela. Mina beställare och de som skall utföra verket på scen blir inte utsatta för droghandel varenda dag. Det är ingen myt. Det är så. varje dag.

När jag säger att jag vill flytta bort från Hammarkullen möts jag av ”varfördå?” av kulturarbetare som fiskar efter ett dumt uttalande. De bor i tryggare områden. Jag skulle gärna byta en lägenhet med någon som bor i Majorna, bara för ett år. Sen kan vi sitta över en latte vid Järntorget och snacka om våra erfarenheter.

Det som främlingsfientliga partier pratar om är exakt hur min vardag ser ut och jag önskar att det inte var så. Vad jag däremot önskar jag kunde få fram var ”Sluta stödja den bild som är på er påmålad. Sluta gå med på det!”

#sd #droghandel #svepol #leprechaun #hammarkullen #knark #weed #gräs #droger #droghandel #förort #dagbok #åretsblogg

Gillar

Kommentarer

Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229