16 september 2011

På dagen för ett år sedan gick jag in i en, då medveten, melankoli. Jag slutade skriva och jag slutade bry mig om annat än att hålla huvudet över ytan så pass att jag inte skulle bli bortglömd. Jag har läst varenda dag om den ökade kylan i samhället och den ökade likgiltigheten, den utbredande egoismen. Genom det har jag inte förstått mig på det svenska folket bättre. Jag har upplevt hur det är att vara i behov av andra.

Ensamhet har varit temat för hela året. Mina sociala behov har uppfyllts där jag arbetat och jag skulle gått under om jag inte hade dessa sociala kontakter eller om jag inte hade något jobb. Allt politik handlar om är mememe, oavsett vänster eller höger. Allt handlar om de samhälleliga behov jag som individ har för stunden. Det är deprimerande och frankly patetiskt ur ett långsiktigt humanistiskt perspektiv.

Jag kommer aldrig tillhöra någon medelklass – och jag pratar inte om inkomst. Jag pratar om en attityd, och den som anser att vi inte har några klasskillnader i samhället kan stoppa sina argument i en strut och trycka upp i röven. Du som känner dig träffad och är i färd med att köra upp den där struten där bak tillhör med all säkerhet medelklassen eller överklassen och du ser inte skillnaderna eftersom det inte gynnar ditt samvete.

Nu är jag tillbaka i tjafsets begynnelse. Tjafset om mitt nya kontrakt. Tjafset om pengar, och den skuld jag som kulturarbetare bör känna då jag över huvud taget tar mig an ett jobb och ber om lön för besväret. Hur kommer det sig att man kan få vänta fyra fucking månader på ett kontrakt? Jag kan inte få lön förrän jag skrivit på kontraktet för det går emot teaterns – den borgerliga kulturens policy. Men hey! Ta en latte så länge. Precis. Man ser det så i medelklassögon. Att inte ha pengar betyder inte ”att inte ha pengar” Att inte ha pengar betyder att man har fyrtiotusen i madrassen och behöver börja oroa sig för sin framtid. Man ser verkligen inte att det finns människor som, då de säger att de inte har pengar, menar att man faktiskt har övertrasserat sitt konto.

När medelklassen snyftar om sin fattigdom på den pile of money de samtidigt sover på finns det andra som säljer sin stolthet på tradera.

Det bästa jag hört var under den stora finanskrisen 2008, då när det var lite värre än vad det är idag, ”Alla borde ta ut femtusen från sina sparkonton från banken i ren protest” Jag minns inte vad man skulle tjäna på protesten, men tesen var säkert god. Jag fastnade för det totalt jävla världsfrånvända och naiva uttrycket i det icke-skämtande ansiktet. Tror du på allvar att alla ens har ett sparkonto? Samma person slängde pantburkar i soporna. Jag gick på csn. Jag rotade i hennes sopor. ”Vadå? Vad får man för det då? Två spänn?” Senare tog förhållandet slut. That was my ex girlfriend everybody!

Jag frångår min ilska här. Ensamhet var det. Jag har en dotter som jag älskar över allt annat. Hon bor inte här. Jag har en lägenhet jag föraktar och vill helst inte bjuda hit vänner. Jag har ingenting annat att bry mig om. Det enda som paradoxalt nog just nu betyder någonting för mig är just pengar, och jag ska lägga händerna på dom där pengarna och göra min skit till den dag jag dör.

Jag är till och med fed up på nätdejtingträsket där den ena partnern avlöser den andra i en ström av lustar. Ingen vill vara ensam, men det som slår mig genom de sajterna är att alla har onödigt stora krav. Jag har aldrig uppfyllt hälften av kraven. Jag tränar inte. Jag vill inte bestiga något berg. Jag tycker det är ganska tråkigt med skogspromenader och jag vill helst inte mysa med någon en lördagkväll i soffan. Det har inte hindrat något sexuellt umgänge. Men gud vad tråkigt det har varit. För the big talk kan du ge dig fan på kommer redan där, den första natten. Vår framtid. Hej främling med weird nick på ett forum; jag vet inte om vi absolut måste bilda en tvåsamhet mot resten av världen just idag. Kan vi inte bara ligga här och ta det lite lugnt?

I’m out. Fed up. Nu ska jag skriva en pjäs om vårt kyliga samhälle. Det blir den tredje i ordningen med det temat. Ikväll ska jag ta en öl med mina ickepengar och om ett par dagar ska jag söka jobb på posten för julkortsäsongen, trots att jag vid det laget kommer ha pengar. Jag vill inte sitta i den här lägenheten längre. Jag är förbannad och långtifrån för fin för att ta ett kneg. Mina pengar kommer jag lägga på rus och när ruset är slut letar jag upp mark i Norrland som jag hört att man får betalt för i desperation att få folk att flytta dit. Jag kommer från och med nu enbart leva för min konst och min ilska. Allt annat som betyder någonting finns inte här.

Det finns ingen plats för mänsklighet eller solidaritet i vårt samhälle. De tjänster jag gjort för andra återkommer inte. Det finns ingen poäng i att slåss mot kylan. De som gör det går under. Samhället är för övrigt inte Maskinen. Varenda en av oss är en maskin. En futuristisk cyborg.

Vad gäller min research. Den är klar. Depression my ass!

It ends here.

#arg #dramatiker #kneg #klass #medelklass #överklass #underklass #ilska #politik #samhälle #leprechaun #åretsblogg #dagbok #hammarkullen #norrland

Gillar

Kommentarer

Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229