Header

Jag har faktiskt ingen aning, hur jag lyckades alltså. För jag har inte haft någon bra planering heller.. jag som skulle använda mig av min kalender så mycket, haha.
Fredag: Superstressig dag fram till jag slutade skolan kl 14:30. Hann inte ens äta lunch. Åkte hem och sov. Åkte till systemet, träffade några vänner, hemma hos en vän och hade det gött.
Lördag: Firade Maria i Åtvidaberg. Plugg. Åkte hem till mitt andra hem, åt kräftor med Sebbe och såg på dessertmästarna.
Idag: Tvättade, pluggade, hann skriva klart och lämna in arbetet. Nu ska jag städa hela mitt rum innan jag ska gå ner och gymma.

Förstår inte ens hur jag orkar ibland. Och varför jag sparar skolarbetet till helgen när jag lika gärna kan skriva klart det i veckan. Det beror väl egentligen på att jag är så himla trött efter en skoldag att jag inte kommer mig för att börja plugga. Jag har ganska svårt med intryck och blir trött i huvudet otroligt fort.
Som i fredags när jag spenderade morgontimmarna som modell på Wilmas skola, jag var helt slut efter, var tvungen att sova. Samma sak är det i min skola just nu. Allt är fortfarande så nytt och mycket energi går åt till att för det första ta in information. Finns det energi kvar efter det så går den åt till att försöka komma ihåg informationen.
Sen är jag liksom helt slut. Det finns ingen energi till att vara social och pigg. Så har det alltid varit och lär väl förbli så med, det gäller bara att hitta metoder för att kunna hantera det och ändå klara av allt plugg...

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

Några veckor på universitet har nu gått och jag märker hur det verkligen drar igång på allvar nu. Fler och större uppgifter tillkommer och dessutom ska jag hinna inhämta kunskap om allt. Föreläsningarna finns ju såklart, men det räcker oftast inte utan jag behöver sitta och läsa också.

Inatt har jag jobbat natt, vilket iofs gav mig tid att skriva på en uppgift vi har, dock svårt att komma igång tycker jag, alltid lika svårt. Jag är en sån som har en startsträcka på flera timmar, men när den väl är över så går det som rinnande vatten att skriva en uppgift eller uppsats.. det är just bara det där att komma över startsträckan. Det krävs mycket disciplin och tålamod från min sida, om inte minst energi. Det är tur att jag läser något som jag faktiskt är intresserad av, jag minns gymnasiet.. när man skulle läsa alla möjliga kurser som man inte ville läsa, den startsträckan till dom uppgifterna tog aldrig slut kan jag säga. Oavsett så är nattarbetspassen bra till detta då det finns mycket tid till att plugga.

Jag har lovat mig själv att använda mig av min kalender, att planera upp dagarna och hur jag ska göra för att hinna med allt som ska göras. Än så länge går det bra, jag klarar det nästan utan kalender till och med, men jag gissar att jag inte kommer göra det framöver.

Jag har ju börjat träna också, på gym faktiskt. Det var länge sen, sist jag hade gymkort måste varit 2015? Innan dess har jag dansat i många år, men det är skönt att komma igång med någon form av träning. Jag går med två av mina vänner och gymmar vilket är skönt, det blir både kvalitetstid att umgås, avbrott från plugg&jobb PLUS att kroppen tackar mig i slutändan. Har även hört att man ska sova bättre om man tränar, men det har jag inte märk ännu i alla fall, hehe.

Nae, nu ska jag fortsätta skriva på min uppgift, som denna vecka handlar om Basala hygienrutiner, multiresistenta bakterier, osv. Intressant va? ;)

Likes

Comments

Jobbnatt och lugnt, då passar jag på att plugga.

Att jobba natt är bästa tiden att jobba på, enligt mig. Jag är en riktig nattuggla och har inga problem med att hålla mig vaken hela natten. Tycker om lugnet.

Finns det några fler som jobbar natt just inatt och vad jobbar du med?

Likes

Comments

Här hemma är alla sjuka. Usch vad trist. Själv är jag ordentligt förkyld. Jag hade feber tidigare i veckan men den verkar ha gått över nu enligt termometern. Jag känner mig dock fortfarande febrig.

Jag har iallafall lyckats få in min första uppgift i PBL, grattis till mig. Har även varit på m in sista Nolle-Pgrej igår, finsittning med Great Gatsbytema. Det var roligt, antagligen därför jag känner mig ännu mer sjuk idag.
Jag börjar förstå mer och mer av universitetet, men mycket är fortfarande oklart och rörigt. Det är väl lite så det kommer vara. Jag är livrädd för tentorna, känns inte som om jag kommer klara det. Jag har det där klassiska självförtroendet som föreläsarna pratar om när de pratar om nya studenter "Jag kommer aldrig klara den här utbildningen", "Tänk när dom kommer på att jag inte är tillräckligt smart för det här" osvosv.. Förhoppningsvis släpper dom tankarna iallafall under dessa tre år.

Likes

Comments

Nämen hörreni, jag har ju inte skrivit ett ord om universitetet ännu!

Som jag skrev senast var jag nervös över uppropet i måndags, och nu huxflux har jag snart gått där i en vecka. Jag kan meddela att uppropet gick bra. I vanlig ordning åkte jag en hel timme innan jag behövde eftersom jag vet att jag alltid kör fel, går vilse, tror att jag inte ska hitta, virrar runt.. ja.. Men jag hittade tillslut och uppropet gick jättebra. På kvällen var det möte med våra faddrar och vi fick göra vår nollningsutstyrsel. Haha, vi är inte vackra i våra rutiga hättor, men man kanske inte ska vara så vacker på nollning heller?

Veckan har mest inneburit allmän information om LiU, programmet, problembaserat lärande osv osv. Vi har dock även varit på några föreläsningar om bl.a sekretess samt blivit indelade i våra basgrupper som vi kommer arbeta i framöver. Det har varit mycket information och nya intryck, jag har varit helt slut i huvudet efter varje skoldag och idag var första dagen jag var med på någon nollningsaktivitet trots att det varit aktiviteter varje kväll.

Ikväll fick vi veta hur sittningarna (som jag ska gå på i helgen) går till. Vi fick även prova ut och beställa våra fina lila overaller som ska smyckas med en massa märken senare.

Kort och gott, en fullspäckad första vecka som ännu inte är slut och jag är helt såsig i huvudet så jag vet knappt ens vad jag skriver här. Roligt, inspirerande, lärorik men också oerhört tröttsam vecka, hehe.

Likes

Comments

Det är ju helt galet att det redan är 2018.
Jag förstår det knappt, i mitt huvud är det fortfarande 2014, hehe.

Det är kaos i mitt rum. Som många vet så bor jag just nu hemma hos min mamma i mitt gamla rum. När jag flyttade tillbaka hit för ca 2 veckor sedan var det kaos i rummet eftersom det var så mycket saker som skulle få plats. Till en början orkade jag inte ens ta tag i det men under dom här två veckorna har det varit städat och kaos om vartannat.
Jag har rensat ur en massa gamla saker som jag hade när jag var 16-17 år, men jag har fortfarande inte orkat gå och slänga kläderna jag rensat ut.
Jag är inte bra på struktur har jag märkt.
Jag har bara slängt upp allt i mina hyllor, allt smink ligger huller om buller på hyllorna, och tyvärr har jag alldeles för mycket smink för att kunna ha det ståendes helt fritt på en hylla, jag måste ha organizers. Jag överdriver inte om att det är för mycket, för när jag sminkar mig på morgonen och ska ta en produkt, ramlar minst fyra andra produkter ner i marken. Sådant blir jag galen på.
Nu, två veckor sedan jag flyttade in, en vecka sedan jag dammade av mina svarta hyllor har jag ju insett att det blir dammig väldigt fort. Och då blir jag irriterad på mig själv och att jag bara har slängt upp sminket (och allt annat) på hyllorna, för hur hade jag tänkt att jag skulle kunna städa där lätt och smidigt utan att behöva organisera om hela rummet varje gång?
Jag blir irriterad på mig själv över att jag inte har några idéer på hur jag ska göra för att få rummet mer strukturerat och med mer förvaring. Allt hamnar på golvet.

För övrigt är jag väldigt nervös över att börja skolan på måndag.
Universitet... jag blir alltid nervös över så märkliga saker. Just nu är jag nervös över att inte hitta på Campus US i Linköping på uppropet. Alltid nervös när jag ska befinna mig i en situation jag inte har full kontroll på. Det är nästan så att jag har funderat på att åka dit innan måndag och titta på hur det ser ut för att veta var jag ska. Dock jobbar jag mycket den här veckan så jag har inte tid att åka till Linköping för att jag är rädd för att inte hitta på måndag, haha.
Det löser sig säkert, det gör det oftast. Trots att jag alltid tror att jag inte kommer klara av någonting, så fixar jag det mesta. Kanske dags att jobba med självkänslan?

Smärtan i magen har inte släppt ännu heller och jag har inte slutat blöda så jag överlever på mina Alvedon och Ipren. Tack och lov för att pillren funkar som de ska iallafall, vet inte hur jag hade fixat senaste veckan annars.

Smårörigt inlägg idag om allt och ingenting, men det är ungefär så mitt liv ser ut just nu, smårörigt överallt och helatiden. Imorgon står personalmöte med jobbet på schemat.

Likes

Comments

Det slog mig igår att jag inte har sammanfattat 2017 ännu, så det tänkte jag göra nu. 2017 var ett jobbigt år på många sätt och vis, men det hade sina bra stunder också. Mysstunder med Amanda, Öland Roots, jag fick en överraskningsfest när jag fyllde 20, Spanien, köpet av passaten och att få umgås med mina vänner. Mycket jobb blev det och jag kom in på sjuksköterskelinjen.
Jag tänkte visa er delar av mitt 2017 i bilder.

Likes

Comments

Man kan väl säga att jag trodde jag skulle klara mig längre än en vecka innan jag behövde återvända till mitt andrahem: Sjukhuset.
Jag har spenderat så mycket tid på sjukhuset 2017 att jag verkligen hoppades att spiralen skulle göra så att jag slapp detta farande. Men icke.
Natten till igår sov jag inte många timmar. Jag hade en konstig smärta i nedre delen av buken som gjorde att jag vaknade hela tiden. Det gjorde verkligen jätteont. Jag brukar inte klaga över smärtan i magen eftersom att den är mer eller mindre normaliserad för mig. Det är nästan som att jag blir orolig när jag inte har haft ont på länge.
De senaste fyra dagarna har jag haft ont i magen, men igår var det verkligen outhärdligt.

Framåt eftermiddagen när jag inte stod ut längre ringde jag 1177, de sa att jag skulle åka till gynekologiska jourmottagningen. Väl där tog det sin lilla tid och läkaren var tvungen att springa till en annan patient mitt i besöket. Till en början fick jag bara alvedon 665mg x2 & en ipren 400mg, samma dos som jag tar hemma mot mina vanliga smärtor. Det hjälpte inte speciellt mycket.
Läkaren undersökte mig sedan med hittade inget fel, hon sa att det antagligen är mensen som är påväg och att smärtan beror på min endometrios. Vad konstigt det är det där.. ibland har jag endometrios och ibland inte. Det beror helt och hållet på vilken läkare jag möter.

Läkaren ansåg att jag behöver starkare smärtlindring och skrev ut OxyContin (morfin). Det var allt.
Jag är väldigt rädd för allt som har med läkemedel att göra som man kan bli beroende av och valde därför igår att inte ta någon morfintablett och försöka härda ut.

Jag tycker det är lite märkligt att jag kommer in med en smärtproblematik som uppenbarligen förändrats då jag hade ondare än vad jag vanligtvis har, och då får jag morfin utskrivet?
Det är såhär hela tiden i sjukvården, symptomen tas bort men orsaken kvarstår. Lite galet prioriterat kan jag tycka.

Likes

Comments

I veckan som varit har jag varit på "sista" besöket på Vrinnevi för den här perioden. Som många vet har jag gått igenom en del grejer som inneburit många sjukhusbesök. Men i torsdags satte jag punkt för just den här historien.
Jag och Wilma for till sjukhuset för att jag skulle sätta i en hormonspiral.
Läkarna har tjatat i ca 2 år på mig att jag ska prova sätta i en spiral då p-piller (och andra hormoner) inte verkar bita på min smärtproblematik. Men nu har jag bestämt mig för att prova. Jag har alltid tänkt att det är läskigt att ha någonting i kroppen som jag själv inte kan ta ut när som helst. Tänk om hela min kropp börjar dumma sig igen? Och så kan jag inte ta ur spiralen.

Väl på sjukhuset hade vi ett litet uppföljningssamtal om de andra besöken under December och sedan var det dags. Jag varnade barnmorskan om att jag har smärtproblematik och en vanlig gynekologisk undersökning brukar göra jätteont. Jag kan säga att det gjorde extremt ont att sätta i spiralen. Kanske något av det mest smärtsamma jag gjort. Men det gick ju snabbt, som tur var. Jag är så rädd för att få panikångestattacker (jag får det under gynundersökningar efter operationen 2016) men det gick bra. När jag kände att paniken kom krypandes var barnmorskan förstående och lät mig andas och lugna mig. Fick hålla Wilmas hand med såklart. Jag har inte haft ont efteråt och har inga problem ännu, vilket bådar gott. Hoppas, hoppas att detta fungerar!

En annan lite roligare grej som hänt är att jag äntligen kommit in på SJUKSKÖTERSKELINJEN! Jag är så otroligt glad. ÄNTLIGEN får jag påbörja min dröm! Bästa sättet att lämna 2017 bakom sig på, och påbörja 2018!

Likes

Comments

Idag har vi gjort klart de sista sakerna inför julafton. Vi satte upp granen som Amanda pyntade. Största besväret med den är att vår katt hänger i den helatiden, så vi måste vakta med en flaska citronvatten som vi kan spraya på honom. Han har lugnat ner sig lite nu och verkar vara lite osäker på granen. Han undrar säkert varför det där konstiga trädet sprayar vatten på honom?
Vi har även städat här hemma. Jag ska snart ställa mig och koka ägg till morgondagens ägghalvor. Det blir lite tårta till uppesittarkvällen och självklart ska vi ställa ut lite risgrynsgröt till tomten så han orkar dela ut alla paket (Amanda är supertaggad på detta).

Så, god jul och gott nytt år alla vänner och ovänner! Hoppas ni alla har en lugn och kärleksfull jul!

Likes

Comments

Title