Juni - 1 vecka

Lilla Juni i sin pappas knä - 1 vecka gammal.
Hur ser livet ut nu när första veckan med lillgumman på utsidan har gått? Här kommer en liten statusuppdatering :)
Bebis: Igår fick vi hembesök av BVC som kom hit för att titta på Juni. Sköterskan tyckte att hon såg jättefin ut. Hon hade ökat lite, lite i vikt sedan senaste vägningen. Dock rann ju mjölken inte till på riktigt förrän igår så nu verkar hon få i sig mer mat och vi ska på besök hos BVC på måndag igen så då borde man kunna se en större viktökning tycker jag. Vi har verkligen fått en jättefin flicka. Hon sover genom alla möjliga sorters oväsen såsom dammsugaren, hundarna som skäller och nu senast - när S sköt två skott med sin älgstudsare. Trots att han stod utomhus så hördes skotten ganska bra in, men vårt hjärta bara snusade vidare helt oberörd. Sover bra på natten gör hon också och låter sin Mami få sova. Enda molnet på vår himmel är att hon inte vill äta från det vänstra bröstet. Har ingen aning om varför. Har försökt och försökt men hon vill bara inte. För tillfället är jag tvungen att pumpa ur från vänster. Vill såå gärna att hon ska börja ta det bröstet också. Om någon har något bra tips så får ni gärna höra av er.
Kroppsstatus: Börjar sakta men säkert att känna igen min kropp. Än så länge är den ju såklart inte likadan som den var innan jag blev gravid, men jag är på väg dit. Jag är medveten om att det kommer att ta tid men redan efter första veckan kan jag se att magen drar ihop sig mer och mer. Benen har blivit smalare och ansiktet har börjat se ut som det gjorde förr; jag samlade ju på mig en hel del vätska där på slutet. PUPPP-utslagen och klådan hänger tyvärr fortfarande kvar men håller tummarna för att de kommer att ge med sig snart. Mina fötter är dessvärre INTE sig lika än. Tänk om jag tillhör dem som får större fötter som inte går tillbaka till sin vanliga storlek efter graviditeten! Vore riktigt ironiskt om just jag är en av dem. Vad ska jag då göra med en billion skor som jag inte får på mig längre? Boobsen har blivit sjukt stora nu när mjölken runnit till. Tänk er sillisar gånger tio, hehe. Synd bara att de är väldigt hårda, spända och att det gör ont i dem. Snippen gör också ont, för er som undrar, haha. Att kissa är en pina, men tänk er själva att få kiss i ett sår. Himla mysigt ;P Men jag antar att allt det här är heeelt normalt.
Mammalivet: Älskar att vara mamma samtidigt som att allt känns lite nytt och skrämmande. Är rädd för att göra någonting fel och skulle gärna anlita en personlig barnmorska som kunde gå bredvid mig och säga att allt är normalt, hehe. Är väldigt emotionell just nu och tårarna rinner lätt när jag tittar på vår dotter och jag tänker på hur mycket jag älskar henne.
Förhållandet med S känns starkare än någonsin. Han är det bästa stödet jag någonsin hade kunnat ha och utan honom hadr jag varit helt vilse. Wow, vilken fantastisk människa och pappa han är!
Kort och gott (och en aning klyschigt att säga kanske) men att bli mamma är det mest fantastiska, häftiga och bästa som hänt mig.

Gillar

Kommentarer

Hanna
Hanna,
Jag längtar nå otroligt till ja får träffa er!!! Sist vi sågs var det ju bara du och Svea å nu är ju lillan här ☺️ Hoppas vi kan styra en kväll i veckan! Och ja jag grät igen när ja läste de här i lägget hihi! Pussa liten från mig ❤️nouw.comNone
ullwi
ullwi,
Angående det kroppsliga så minns jag att det kom in en mamma till en ettåring med smal och vältränad kropp när jag låg på bb och det var inspirerande att se att det går ganska fort att återfå sin gamla skepnad när man ligger där med sin pösmage. En kompis till mig som tränade balett berättade att hennes mage slöt sig direkt efter förlossningen, snacka om vältränad. Du verkar ju gilla träning så du är nog snart i form, men glöm inte att äta för två. Du är ju mjölkproducent nu. Underbart fin unge! Men kan man vänta sig annat med så stiliga föräldrar!? nouw.comNone
Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229