För fyra år sedan mötte jag Deb, strax därpå bjöd hon in sin kompis, Annie. Dessa ovälkomna gäster kom att röra om i grytan jag kallade för mitt liv.
Deb berättade för mig hur värdelös jag var, att jag endast orsakade problem för människorna i min närhet. Hon talade om för mig att jag aldrig någonsin kommer vara tillräckligt, att jag aldrig vad bra nog. Jag var en börda, och det borde jag acceptera.
Och Annie, hon konstaterade konstant att jag inte var tillräckligt vacker. Inte tillräckligt smart. Dina vänner tycker inte om dig, dom tycker bara synd om dig. Du klantade till dig nu, nu kommer alla hata dig. Du glömde även stänga av spisen, så nu kommer huset brinna ner. Låste du verkligen dörren? Folkmassa, tänk bara på hur alla dömer dig nu.
Listan kan göras lång på vad dessa så kallade vänner lurade i mig för lögner.
Att dessa två gäster fått mig att backa undan från både vänner och familj var ett faktum, nu hade jag bara dom kvar. Och att försöka få mig att inse att jag var sjuk var en omöjlighet i sig, så när dom fortsatte att mata mig med lögnerna kunde jag inte säga ifrån, jag förtjänade de.
Det var när Sue kom som jag fick mig ett Wake Up Call. En av mina närmaste förklarade att Sue var farlig för mig, och trots att jag inte lyssnade så fortsatte denna person med de desperata försöken att få mig att förstå. När Sue övertalade mig att jag inte borde leva längre, och jag var redo att avsluta mitt liv, det var då jag insåg det. Min nära vän hade rätt, dessa, numera tre, gästerna i mitt liv var dåliga för mig, jag behövde hjälp.
KBT, antidepressiva, lugnande, och sömntabletter var vad som fick mig tillbaka på banan. Sue finns inte längre i mitt liv, och trots att jag desperat försöker säga upp kontakten med både Deb och Annie, så gör dom sig ibland påminda om sin existens. Men här är jag, nästan fem år senare. Jag kanske inte är frisk, men jag är då fan på god väg.
Depressionen, ångesten, och självmordstankarna tog nästan mitt liv. Men nu sitter jag här, stridsyxan är i högsta hugg, och jag vet numera att de tre gästerna inte ville mig väl.

Kära Deb, Annie, och Sue, jag hatar er! Men jag är tacksam för styrkan ni visade att jag hade inom mig!

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

Att jobba på dagis kan vara fruktansvärt slitsamt. För många barn i en för liten lokal känns inte heller alltid så kul.. men med dessa nackdelar, kommer en drös med positiva saker. Barnen här kan få en att vilja slita håret av sig, men det känns ändå alltid värt de då dom under sina bra stunder är helt fantastiska. Jag får se barn utvecklas varje dag, och kärleken och lyckan de sprider kring sig känns i hela själen.
Idag fick vi även känna smak på föräldrarnas uppskattning. Vi i personalen fick en kaka bakad till oss, där det även satt en lapp som berättade att vi gör ett fantastiskt jobb. Trots att det kanske verkar litet för världen, så kan det göra stor skillnad för oss, i alla fall för mig.
Glad alla hjärtans dag! ❤️


Av sekretess skäl så har jag suddat över namn

Likes

Comments

6 1/2 h, det är tiden som har gått sedan mamma och Fredrik drog till Arlanda för att gå på ett flyg till Egypten. Lillsyrran sover hos storasyster, och jag? Jag är husvakt.
Jag valde att bo hos mamma fram tills det att dom kommer hem igen, vilket dels beror på att jag inte vill att katterna ska behöva sova ensamma, men också för att det är fruktansvärt skönt att ha ett helt hus för sig själv. Har passat på att gå runt i en oversized tjocktröja hela morgonen bara för att 👌🏻
Nu ligger jag i soffan och gosar med Märta (en av katterna), och bara myser. Febern har försvunnit, så nu ska jag bara vänta ut att kroppen slutar göra ont.
Mamma var snäll nog att köpa hem matvaror till mig, så ikväll blir det att laga kyckling Tikka Masala, bara för att lyxa till det lite 😍

Likes

Comments

Trots en febrig dag så har jag ändå gjort en del, började dagen med att bara ligga i sängen, rätt skönt att ha en ursäkt att inte lämna den alls!
Fick även för mig att göra armband, så tog lite pärlor som jag tidigare beställt hem, och gjorde ett till mamma. Måste dock göra om den då den blev lite tight :/
Runt 5 snåret kom hon och hämtade mig, och tillsammans med resten av familjen gick vi till nellys för att äta mat och fira pappa+ som fyller 45 idag (y)
Hände dock en liten chockerande sak på vägen hem, vi gick förbi Konsum, och där inne står polisen. Visade sig att det var två personer som snattat, varför håller folk på? Jag förstår att det är knapert med pengar ibland, men att snatta är inte lösningen.
Och nej, tog inte kort, känner att det är lite respektlöst.
Nu blir de att sova igen, hoppas på en friskare morgondag

Likes

Comments

Att jobba med barn har både sina för och nackdelar, det här är en av nackdelarna. Jag ligger för tillfället med feber, och ont i kroppen. Känner mest att det är rent ut sagt hemskt, har varken tid eller ork att vara sjuk just nu 😕 Men vem känner någonsin tvärtemot?
Får passa på att sova, men måste fortfarande upp senare för att fira min extrapappa. Han fyller 45 idag, så stort grattis till honom 🎉
Nu är det dags att försöka sova lite, så jag kanske mår bättre sen 😴

Likes

Comments

Började morgonen med mys i soffan, för att sedan börja packa för veckan.
Jobbar för tillfället på en förskola i Kungsör, vilket är mitt sätt att få ihop timmarna som behövs för att bli au-pair. Har hittills jobbat 119 timmar, så fattas ungefär 80 timmar, vilket jag lätt får ihop. Kommer jobba där till slutet av mars, och då har jag fått ihop ca 300 barntimmar, och för att åka till England behöver jag bara 200, men jag klagar inte 👌🏻
Bor i en håla bredvid Kungsör, så när jag jobbar så bor jag antingen hemma hos mamma eller pappa. Det har både sina för och nackdelar, saknar min egen lägenhet, och ensamheten som jag har där. Men jag är verkligen tacksam att dom låter mig bo hos dom när jag jobbar, det underlättar otroligt mycket att slippa pendla.
Blir hämtad om ca 30 min, och ska då hem till mamma för att äta planka, hur gott? 😍
Under veckan blir de att skicka in en intresseanmälan till Sts, vilket är bolaget jag vill åka med. Sen får vi se vad som händer 😅

Likes

Comments

Många drömmer om att bli kändisar, att resa jorden runt, eller kanske till och med om att bli proffs inom någon sport. Jag däremot, min dröm är att bli au-pair. Under min gymnasietid skrotade jag nästan den drömmen, för vart skulle den ta mig i livet? Den skulle inte ge mig en säker framtid med fast jobb, hus, och familj. Men vem bryr sig? Om jag känner att jag blir lycklig av att följa den drömmen, borde inte jag göra de då?

Jag har allt för länge funderat över hur mycket jag kommer missa här i Sverige, men vad missar jag inte i London just nu? Självklart kommer det vara svårt utan min familj, men dom finns kvar när jag kommer hem. Och kanske kommer vi förändras, inget kommer kanske vara som förut, men bara tanken på att jag kan komma tillbaka hit med nya upplevelser, med en annan insikt om mig själv, gör att jag inte kan släppa det. Jag måste dit, jag vill uppleva mitt eget äventyr, och det äventyret finns inte hemma i min trygga lilla bubbla. Mitt äventyr finns där ute, och jag ska dit.



Likes

Comments