Idag tog vi avsked av Johnny, mammas farbror och moffas bror. Moffa va så stilig och uppklädd och det var nog första gången i mitt liv som jag såg tårar falla ner för hans kind. Nu har han bara 1 bror kvar. Förlorat 2. Jag kunde inte låta bli att falla in på tankarna att jag någon dag kanske också måste begrava mina bröder. Den värsta mardrömmen jag kan tänka mig. Men allt kan hända och aldrig någonsin är man mentalt redo. Redo för livets lotteri och för avsked som dessa. Aldrig är, vad som nu finns däruppe, rättvis. Men trots allt det jobbiga är begravningar vackra. Tunga, känslosamma och fyllda av sorg - men samtidigt är det ett så fint och viktigt avslut, med hyllningar och gemenskap. Jag älskar min familj och släkt och jag älskar närheten vi har till varandra. Hur självklar kärleken är, hur många minnen vi har och för alla unika relationer man har med varenda en. 

♫ ​
"Gunatt siv gutt", Johnny! 

Gillar

Kommentarer

Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229