Heeej säger jag ifrån min sjukhussäng. Runt lunchtid igår fick jag beskedet att jag skulle få opereras idag. I början var jag jätteledsen och tyckte förstås att livet var tufft på alla sätt och vis. Delvis för att jag inte skulle få åka hem, men också för det var en bekräftelse på hur allvarlig min skada faktiskt är. Som tur var hade jag vänner som hälsade i omgångar igår, så livet kändes lite lättare. För mitt i allt detta får jag också en liten reminder på hur otroligt fantastiska mina vänner är. Som ständigt ställer upp, säger rätt saker, kramar och skrattar. Alla styrkehälsningar både "in real life" och på nätet. Blir tårögd. Och min andra halva Terese som bär upp mig och stöttar mig när jag inte orkar kriga själv... finns ingen som du.

Som ni ser på bilden fick jag ett gips på benet som skulle hjälpa mig mot smärtan. Hela dagen igår fungerade det bra och när jag inte har ont i min fot är det ändå rätt okej att vara här på sjukan. Men när jag senare på kvällen skulle sova fick jag sån grov smärta (likadan som första natten) och det var helt omöjligt att inte gråta, skrika. Sjuksyrrorna fick därför tillkalla en doktor som fick klippa upp gipset lite och efter han hade gjort det kändes det bättre.

Och återigen; Vad väntar nu då? Nyligen klev det in fyra doktorer in på mitt rum som konstaterade att en operation kommer att ske ikväll. De nämnde även att det kommer att bli komplikationer på grund av den allvarliga skadan jag fått och att operationen kommer att ta lååång tid. Så nu har jag ätit fil och druckit nyponsoppa som blir min enda måltid för denna dag då jag måste fasta fram till kvällen............. Menmen; Har "drop in" för mina vänner så tiden lär väl gå rätt snabbt ändå. Hörs snart! Kramar.

Gillar

Kommentarer

Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229