Hörrni, jag mår okej och jag lever! Plötsligt försvann jag från ingenstans och i ett rätt dumt tillfälle lämnade jag er helt ovetandes. "Hörs snart" var bland det sista jag skrev i förra inlägget och nu är det hela 10 dagar sen vi hördes sist. Förlåt.

Operationen gick iallafall bra och jag fick komma hem redan dagen efter (dvs på tisdagen, blev inlagd på lördagen). Sen jag lämnade sjukhuset där på tisdagen har jag hunnit byta hem, fixat, trixat och varje dag försökt att få kläm på den "nya" vardagen med endast ett ben. Numera bor jag hemma hos min andra familj = Dahlströms, eftersom jag inte får bo i min lägenhet på fjärde våningen.

När jag tänker efter ser väl livet exakt likadant ut, bara att jag ser lite annorlunda ut och att det mesta tar lite längre tid än innan. Men som jag sa till mamma efter operationen då jag var skyhög på morfin; "i livet är relationerna viktigast, och jag vet att ingen lämnar mig för jag bara har ett ben i två månader". High five till morfin-höga Linnea!

För er som hängt med lite kanske minns att jag fick sportlov redan den 20februari och har då alltså haft en riktigt lång ledighet. Men vet ni vad? Imorgon ska jag till skolan igen! Och visst känns det ändå rätt härligt att få komma tillbaka till någorlunda rutiner.

Men nu tänkte jag inte skriva mer här utan berättar vidare via bilderna här under<3

Till vänster kan ni skåda min röntgenbild efter operationen och till höger ser ni hur långt upp mitt gips sitter (precis under knät).

Varje dag jag låg på sjukhuset kom Tess med en ny trisslott <3 ... att jag inte vann något spelar ingen roll, utan som alltid är det tanken som räknas. Och det allra, allra viktigaste för mig var hennes närvaro och att hon höll min hand sådär varmt och hårt som bara hon kan. Den här tjejen är verkligen hundraprocent bra.

Till vänster; En annan viktig person för mig, fina kärleken.
Till höger; Ett brev som låg på min säng när jag kom hem från min solstråle Emma<3

Som jag nämnde tidigare är jag nu inneboende hos mina extrasyskon som ni ser på bilderna här över! Samtidigt som allting känns lite annorlunda, är det hela väldigt naturligt. Hemma hos dem känner jag mig alltid hemma och i deras sällskap, närhet är jag hemma.

...Men som sagt är det mesta som vanligt med selfies, god mat, fotboll och så vidare. NU; Dags att sova! Jag lovar er att vi hörs snartsnartsnart.

Gillar

Kommentarer

Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229