Kapitel 2

För ett tag sedan såg jag på den här hösten med en ångestklump i magen. Det har gått mer än 1 år sen jag tog studenten och jag tror inte att jag är ensam om att känna en olidlig stress och press av omgivningen att man måste göra något. ”Vad ska du göra nu?” är en fråga man ställts enda sedan skolans sista dagar började närma sig. Och man vill ju så gärna ha ett svar. Egentligen har jag väl aldrig känt mig tvungen att hitta på något, för jag trivs ju bra på ön. Men nu tror jag det är dags. Jag bestämde mig till slut. -Hur läskigt det än var. Hela j?vla världen har jag framför mina fötter och jag vill bara göra alltalltallt och sen lite till. Backpacka i Asien, jobba i Stockholm, tågluffa i Europa, vara aupair någonstans i USA, resa jorden runt, plugga i Uppsala, volontärarbeta i Nigeria, få ha en favorit-i-repris-höst på Gotland. Jag vill se, uppleva och bo på alla platser… I hela världen. Och världen är stor. Möjligheterna också.

Tvivlar på att någon av er minns det här inlägget. Men där och då bestämde jag mig till slut: Jag ska plugga i Australien! Funderade på det den dagen, ringde ett samtal dagen därpå och tre dagar efter var allt bokat och klart. Bara sådär. Jag ljuger om jag skriver att det varje dag känts som att jag tagit det rätta beslutet. Jag är rädd att jag är för svag psykiskt, att jag kommer sakna för mycket och rädd för andra ting… Men jag vet också om att när jag väl är på plats kommer allting kännas hundraprocent bra. Det finns styrka och mod inom mig också.

Några veckor efter allt var bestämt så var det en influencer jag inspireras av som laddade upp bilden här uppe på instagram och under skrev hon som caption: ”there is time for everything and anything”. Både bilden och texten tilltalade mig och hjälpte mig. Jag behöver jobba på mig själv och enda sedan jag började må dåligt har jag önskat att jag kunde få åka någon annanstans och få göra just det. Bygga mig och bli den jag vill vara, eller tycka om den jag redan är. Nu har jag chansen. Och bildtexten lugnade ner mig - alla de där alternativen jag skrivit här över hinner jag med. Om jag vill. Visst har jag hela världen framför mina fötter, men också hela livet.

…Så nu vet ni <3 Som vanligt ville jag inte skrika ut det här även om det pirrat i min mage varje dag för att jag ska få uppleva en barndomsdröm. Allt det här praktiska och tråkiga kan jag skriva och berätta om efterhand. Idag är det tio dagar tills jag åker. En vecka tills jag flyttar ut från mitt första, egna hem. Flyttar ifrån allt och avslutar första kapitlet som skrevs efter studenten. Nu ska jag, klyschigt nog, börja skriva på ett nytt.

Gillar

Kommentarer

Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229