Sitter just nu på flygplatsen och väntar på att få gå på planet till Arlanda. Ledsen, tom men också lycklig på något sätt. När jag spenderar tid med dessa två juveler och pratar om vänner, familj och minnen så vill jag bara spola tillbaka tiden ett år. Eller fler. Jag vill bo här på ön permanent i mitt lilla hus, ha familjen sådär tryggt nära, middagar med vänner, arbeta massvis och dessutom må bra av arbetet. Jag är medveten om att jag måste träna på att få bort de här känslorna. För om tolv månader kommer jag sannolikt sakna livet så som det ser ut exakt just nu. Kommer det här någonsin ändras? Jag tror inte det, men jag hoppas förstås på det. När mina extra småsystrar berättar om det som sker i deras liv så vill jag bara STOPPA tiden för jag vill aldrig att de ska växa upp. Jag vill aldrig växa upp. Jag vill ha det precis just såhär... SOM VANLIGT? Men en av mina bästa vänner ska få kiddo, min ""lilla""syster fyller vuxen, alla vänner är på olika håll och jagar sina drömmar. Idag har en av änglarna som inte längre finns bland oss årsdag och han får inte ens se allt det här hända. Livet swisha förbi, ibland orättvist och ibland rättvist. Jag har förstått att stjärntecknet oxen har svårt för förändringar och i mitt fall stämmer det till hundra procent. Men ändå kastar jag mig in i förändringar hela hela tiden, vill att livet ska röra på sig, sen ifrågasätter jag och grubblar över ifall jag gör rätt. Jag måste sluta med det. Vart jag än är och vad jag än gör, så måste jag påminna mig själv så som man påminner sig själv när någons liv tar slut- att livet är här och nu.

Gillar

Kommentarer

Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229