Heeej från en tjej med en så torr läpp att hon inte längre ser ut som sig själv. Fotade denna bilden när jag stod i en provhytt i en butik och det ser på riktigt inte ut som jag? Glad är jag iallafall (trots att det svider i läppen och jag får halv-le). Fortfarande lite skör så fort natten tar över och jag blir ensam. Men på dagtid och när jag är i skolan/ umgås med andra så känns livet nästintill komplett. Så nära underbart det kan bli.

Idag, onsdag, känner jag att jag äntligen kommit in i dygnsrytmen här. Vaknade vid 07, tog en promenad till Starbucks, pratade i telefon med Emil och började sen skolan 8.30. Gillar mycket mer att börja den tiden än att ha "sen dag" som igår, när jag började 14.00. Då snoozade jag såklart så länge jag kunde... Jag och de jag har omkring mig som kom hit samtidigt pratar om vår vistelse här som att vi varit i Sydney i en evighet. ?Men det har bara gått 4 dagar? Alla i min klass (level) som varit här ett längre tag säger att efter två veckor rullar allting bara på, det är då det blir din vardag. För jag känner mig fortfarande lite förvirrad och att man ska leva just här känns ännu långt bort i tankarna, men man börjar mer och mer komma in i saker och ting. Jag vet att det tar 12 minuter att gå till centrum, 22 minuter till skolan, jag vet att jag ska hoppa på bussarna mot Martin Place, att allting är vänster istället för höger och jag vet att receptionen i skolan ligger på våning 1. Tillexempel. Längtar till dessa 2 veckor har gått så man kommer in i det naturliga flowet i vardagen!

Nu (17:00): Ska knacka på Liams dörr och fråga om han vill gå till parken och plugga lite med mig. Sen ska jag, Alice och Alice kika på en lägenhet.

Gillar

Kommentarer

IP: 82.99.3.229