Det där med stjärntecken… Tror ni på det? Vet att halva jordens befolkning tycker det är fjantigt, men inte jag. På gymnasiet brukade vi tjejer sitta i caffis på måndagen och läsa högt från tidningen om vad som ””skulle hända”” under veckan som väntade. Och jag kan utan några problem räkna upp aAAaalla mina närmsta vänners stjärntecken.

Inför detta har jag valt att ta fakta från lite olika sidor. Men här kan ni läsa om mitt stjärntecken, oxen:
”Oxens bra egenskaper -
Varmhjärtad
Ställer alltid upp
Generös
Skicklig i affärer
Tålmodig och pålitlig
Realistisk
Praktisk
Stabil

Oxens mindre bra egenskaper -
Kan vara en tråkmåns
Envis
Kompromisslös
Njutningslysten
Bitter
Girig
Bekväm
Kan bli fruktansvärt arg


Oxen är jordnära och hemmet är oxens borg. Det kan gott sägas att oxen är det mest typiska jordtecknet. Oxen älskar allt som är vackert och njutningsfullt såsom god mat och dryck, konst och musik, blommor, dofter, erotik, komfort och skönhet i alla dess former. När oxen mår som bäst i livet är den en kärleksfull och lojal vän som trivs bra under sin korkek, gärna med god mat och dryck. (TRUE!!)

Oxar arbetar hårt och med stor uthållighet. De är principfasta, envisa, stabila och självmedvetna men vill inte gärna ta några risker utan är i regel nöjd som det är. Humöret är lugnt och välbalanserat förutsatt att Oxen inte blir tillräckligt retad förstås. Då kan de bli riktigt arga och de är dessutom ganska långsinta så det tar tid innan de glömmer. I grund och botten är dock Oxen tolerant och pålitlig och de försöker alltid att se de goda sidorna hos sina vänner.

Med sin känsliga, jordnära personlighet är Oxarna ofta estetiskt lagda och kreativa. Den älskande Oxen är trogen sin partner och är beskyddande och ömsint om än något svartsjuk. De ogillar förändringar, speciellt sådana som är påtvingade, och de kan vara ganska konservativa och moralistiska. Oxar älskar att koppla av i en behaglig miljö och har en speciell närhet och längtan till allt som har med naturen att göra, även om de bor mitt i en stad”.
_________________________

Så… Vad säger jag om det här då?Jag tycker ärligt talat att det mesta stämmer. Jag har en kompis som inte alls tycker att jag matchar med mitt stjärntecken, men jag förstår inte varför. Jag tycker att den längre beskrivningen passar in på mig, likaså de bra och de dåliga egenskaperna. Kort och gott är jag väldigt lojal och ställer alltid upp, är nog även en rätt stabil människa och vän. Kan absolut ibland vara en tråkmåns och är faktiskt rätt envis. Däremot skulle jag inte hålla med om tillexempel att jag är skicklig i affärer eller kompromisslös…? Och inte heller långsint? Hehe jobbigt om mina vänner ba ”mmmhm jodå”. Jag minns att jag förr skulle ha allting på mitt sätt och var nog lite kompromisslös, men skulle ändå säga att det är någonting jag växt ifrån. Och ogillar jag ett beslut så håller jag det för mig själv. Tror inte heller jag har så lätt för att bli ”fruktansvärt arg”, men det är kanske svårt att avgöra själv haha. Fråga Emil eller mina killkompisar ;-)

Men i den löpande texten så beskriver de olika sidorna jag tagit fakta ifrån att oxen är bekväm, hemmakär och gillar trygghet - and that’s me for sure. Sen går jag ju utanför min comfort zone ibland, absolut. Men förändringar är någonting jag egentligen har rätt svårt för. I det första stycket beskrivs ju typ en livsnjutare… och det vet ni väl om att jag är? Well well. Slutsats: JA, jag tycker att mitt stjärntecken passar in på mig. Vad tycker ni mina kompizar?

Gillar

Kommentarer

Har funderat fram och tillbaka hela dagen på hur jag vill svara på den här frågan. Funderat på hur privat jag egentligen vill vara och hur mycket det är värt att blotta av mig själv. Men det allra, allra första som kommer upp i mitt huvud när jag tänker på saknad är att jag saknar de som har tagits ifrån mig, oss och livet. En sorts saknad jag aldrig någonsin kommer bli av med. Jag kommer ihåg när jag var tonåring och hade vänner omkring mig som förlorat en morfar, farmor eller någon annan familjemedlem och jag hade aldrig förlorat någon. Jag minns att jag fruktade den dagen jag skulle få uppleva min första, riktiga sorg. Min gammelmorfar gick sen bort när jag var så pass liten att döden bara fanns på film, det var någonting som inte gick att förstå sig på och det sorgliga då var att behöva se mamma ledsen.

När jag gick på högstadiet försvann plötsligt en ung och glädjefylld kille. Genom hela min uppväxt hade han varit den snälla, rara vännen med det stora leendet som alltid gått i klassen under mig och spelat fotboll med mig på rasterna. Men då förstod jag knappt heller. Jag tror iförsi ingen av oss gjorde det till en början, hur stora vi än tyckte att vi var då. Plötsligt var han bara... inte där. Från en helt normal vardag ekade korridorerna tomma och det kändes som att hela världen stod still. Iallafall vår värld.

Jag blev äldre och äldre. När jag precis gått ut tvåan på gymnasiet, då jag utåt verkade vara så stark men inombords var en trasig själ, så gick plötsligt en av mina närmsta vänner bort. Hur går man vidare från en sån sak? Det kändes som att hela världen blev svart, som att man blev blind och skulle försöka fortsätta att leva vidare ändå. "Det är så svårt att lyssna när de säger att man blir stark av motgång... för jag har aldrig känt mig svagare" twittrade jag mitt i allting. Minns de känslorna så väl. Jag tänker på honom varje dag, jag saknar honom varje dag, men jag är här. Och jag vet att han vakar över mig och vakar över oss.

Sen gick en nära släkting bort och senare hennes mamma. Två kvinnor som ända sen jag var ett litet barn varit två förebilder för mig. Så häftiga, uppmärksamma och 100% fyllda med kärlek. Jag kände mig alltid så varm när jag fick vara i deras famn eller fick röda pussar på kinden från deras läppar. Jag har alltid velat vara som dem. Vill fortfarande växa upp och bli exakt så som de var.

Sorgen har inget slutdatum och att förlora en nära själ kommer aldrig att bli lätt, för någon. Man kommer alltid att gråta så mycket och länge att man inte förstår varför tårarna bara inte tar slut. Man kommer aldrig sluta koppla minnen, sånger och platser med de som inte längre finns kvar. Man kommer aldrig förstå sig på det hela bättre, varför Gud väljer vissa och inte andra. Jag kommer få gå igenom det här om och om igen och det är det som skrämmer mig. Efter sorgen på gymnasiet, mitt i känslostormen inom mig själv, skrev jag i en anteckning om att förlora de man älskar: "Ska livet gå till på det här sättet, då vet jag inte om jag vill vara med". Idag lever jag för dem.

A, A, J, D - Jag saknar er.

Gillar

Kommentarer

Numero uno: Läsa en riktigt bra bok. När jag var yngre så läste jag hela, hela tiden och skrev alltid egna bokrecensioner. Men desto äldre jag blivit, ju mer sällan sätter jag mig ner och tar mig tiden. Dumt. Eter varje semester däremot, när jag legat på stranden och läst ut bok efter bok, så lovar jag mig själv att ta tag i det igen. För jag är ju fullt medveten om att det är en sak jag blir otroligt lycklig av.

2: Baaaada! Jag är en riktig badtjej. Om det så är i poolen, badkaret eller framförallt i havet - jag kan ligga i hur länge som helst.

3: Sluta jobbet tidigt hehe. Må låta löjligt, men tänk er en sommardag, du vaknar och känner egentligen ingen lust, men du tvingas ändå att gå till arbetet, du genomlider dagen och passet är slut, ääääntligen kliver du ut från arbetet och får möta upp vännerna på stan eller bara cykla hem för att laga en god middag tillsammans med familjen/pojkvännen. Förstår ni vad jag menar? En lycklig känsla i hela kroppen som iallafall jag ofta känner.

4: Unfollow!!!! Kära ni... En självklar rubrik i den här listan. Alldeles för ofta fortsätter man att följa människor som man stör sig på eller som man inte känner ger en energi. Men någon dag i månaden rensar jag instagram från den typen av konton och försöker att följa de som jag bara, bara blir inspirerad av. Jag skiter fullständigt i de som ständigt målar upp en falsk bild på internet och det är en lättnad när de försvinner från flödet.

5: Lätt: BARN. Jag älskar, älskar de små liven. Ärligheten, de lyckliga ögonen och hur vackert de ser på livet och världen.

6: "Peppiga" vänner. Vänner som gör det där lilla extra, skickar iväg det där smset som kanske inte krävts: men som är så, så uppskattat. Blir extremt lycklig när jag känner att "den familjen jag valt in i mitt liv" - ser mig och hör mig.

7: Va beredd på ytlighet.... Men: Känna mig fin och fräsch. De dagarna jag känner mig jävligt snygg, är min personlighet snygg och mitt mående jävligt snyggt. Tror de flesta känner igen sig.

8: Naturen. Gå en promenad i skogen, sitta vid havet, se fina utsikter, få andas in frisk luft, allt.

9: När jag blir uppfattad rätt. Jag vet inte hur jag ska förklara... Men många gånger i mitt liv har jag känt mig missuppfattad, så när jag får uppfattningen som att någon sett mitt riktiga jag och kanske till och med berömmer/ger mig en komplimang för en egenskap jag så gärna vill besitta - då blir jag obeskrivligt glad.

10: Jag gråter av lycka varje gång en vän lyckats med något, när jag ser/läser/hör om en random människa få sin dröm uppfylld, youtube-klipp där kärlekspar äntligen får träffas efter en lång tid, eller klipp där någon fått tillbaka sin syn. Är faktiskt sjukt känslig när det gäller sånt här, men jag blir helt enkelt lycklig av andras lycka.

Gillar

Kommentarer