All we have is now

Det är en speciell känsla för mig att sitta på den här båten. Antingen är det pirret av att komma hem. Till allt det bekanta, tryggheten, familjen, värmen... Eller att vara på väg hem till det som jag skapat till ett hem tillsammans med min kärlek. "Min" alldeles egna stad som är precis sådär lugn och lagom, min trygghet på andra sidan havet. Sen är det ofta jag suttit här omringad av havet för att jag ska på äventyr någon annanstans. Jag är på väg till något. Till något bra. Sen är det är ju sen gammalt att jag ääälskar (ja, ska sluta tjata om det här) att sitta på alla dessa färdmedel så jag är nästan lite ledsen över att båtresan strax är slut. Ge mig tre timmar till!!?! Jag vill mer än gärna vara "utestängd" från verkligheten en stund till. Andas, måla, se serie, läsa, skriva, äta den klassiska köttbulletallriken som smakar precis som vanligt, precis som jag vill ha den. Men om tjugo dagar sitter jag här igen! Jag klarar mig nog ;-) I tjugo dagar ska försöka behålla det här lugnet och försöka leva efter "all we have is now" och inte planera samt stressa för mycket. Det tycker jag minsann att jag förtjänat efter ett par veckor av kaos i kropp och knopp. Så jävla mör och trött i huvudet av allt som hänt den senaste tiden. Puh. D.E.L.E.T.E. Förresten är tentan inlämnad (men det hade ni kanske räknat ut) och förutom det har inget annat spännande hänt de senaste dagarna. Jag har myst med Emil, spelat spel och sett film. Slagit in paket och haft ljus tända nästan hela tiden. Packat och donat!

Yes, yes. Nu är det snart tio minuter kvar och jag ska traska ner till bildäck. Bara 1h till jag är hemma hos mamma, pappa och lillebror. 2h kortare biltur än imorse. Det blir bra! Puss på er!

Gillar

Kommentarer

Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229