Godmorgon tisdag. Ljuset börjar sakta återkomma. Klockan är nio på morgonen och det är riktigt ljust ute. Borta är de becksvarta morgnarna. Nästan hela januari har passerat. Nyss var det jul, det underbaraste högtiden. Nu tar vi stora kliv mot vår.
Vädret här vid norrlandskusten har varit varierande. Först kom det ganska mycket snö. Sen blev det ordentligt kallt, upp emot 20 minus. Sen kom det mer snö. Sen blev det plusgrader och regn. Nu är det nån enstaka minusgrad och glashalt. Det går inte att gå ut och ta promenader utan att riskera skallfrakturer och nackbrott. Skittråkigt. Covid har isolerat mig i snart ett år. Nu kan jag inte ens gå ut.

I övrigt har min nya kurs på universitetet startat. Nu läser jag medicinska perspektiv på hälsa och rehabilitering vilket innebär socialmedicin, preventiv medicin och rehabiliteringsmedicin. Det är hittills mycket intressant och förra veckan var minst sagt innehållsrik. Nu är det en ny vecka som väntar. Jag kan erkänna att jag har lite svårt att koncentrera mig. Vi sådde första omgången med frön förra veckan och nu har det börjat komma små plantor. Det spritter i mig och jag går och lyfter på lock och gläds åt det som växer. Purjolök och kronärtskocka har tagit sig fint.
Snart är det dags för steg två, all kål ska sås. I år blir det röd och vit spetskål samt blomkål.

Den här bilden är tagen runt jul förra året. Då kunde vi fortfarande ta oss ner till kökslanden och plocka med oss lite kål eller dra upp en purjolök. Nu får man pulsa i djupsnö. Det är lite synd att jag inte kommer åt kålen. Jag känner en längtan efter att laga varm mat. Minestronesoppa, det längtar jag efter. Först lägga några närvar av förra årets borlottibönor i blöt. Gärna kvällen innan. Sen skära selleristjälkar i fina halvmånar, lite purjolök, morot och kryyddor. Bladpersilja är gott. Koka allt i en god buljong. Sen tillsätta en burk med körsbärstomater, bönorna, svartkål och en liten pastasort som mini-farfalle. Koka lite till. Smaka av. Kanske krydda lite mer. Servera med surdegsbröd som mannen bakat. Tända ett ljus och äta i lugn och ro. Känna att man blir både mätt och varm i hela kroppen. Sånt gillar jag. Särskilt nu när det är vinter och kallt. Varm mat som är enkel.
Vad gör du för att förgylla de kalla månaderna?

Hoppas ni har det bara fint och ha en riktigt bra dag ❄️

Det har varit en intensiv höst. Skolan har tagit så mycket kraft och ork. Den har gett jättemycket också, kunskap, insikter, nya kontakter och jag har inte ångrat mitt val att börja studera
Jag är inne på sista veckan av psykologikursen. Den roligast kursen hittills, men en av de tyngsta.

Det har snöat jättemycket här. Där jag bor kan det skilja i snömängd på bara nån kilometer. Jag blir mer trött på vintern, behöver vila mer och ibland känns det som att vardagslivet är fullt nog. Jag kliver upp, väcker barn, slänger i en tvätt och plockar ur diskmaskinen. Barnen har distansstudier och när de kopplat upp sig mot sin skola så äter jag frukost. Jag plockar undan lite och börjar tänka på vad vi ska äta till middag,. Jag bäddar sängen och efter det så är det dags för studierna. När jag är klar för dagen med skolarbetet är det mörkt. Middag ska lagas, det blir lite mer disk, kanske hjälpa något barn med skolarbete,
När kvällen kommer sjunker jag ner i soffan en stund innan det är dags att gå i säng. Det är då jag känner att hemmafrulivet skulle vara nog. På helgerna bakar jag bröd, beställer den mat vi behöver online, viker tvätt och försöker förbereda inför kommande vecka. Och så börjar det om. Jag känner att jag inte hinner med det jag behöver göra och det jag vill göra.

Det här året med pandemin har gett mig tid att tänka. På livet och på vad som är viktigt. På stressen i samhället och önskan om ett stillsammare liv. Jag sitter fast i ekorrhjulet som de flesta andra. Men drömmen finns där. Om att sitta framför en kamin och lyssna på den sprakande elden och inte känna att det finns viktigare saker att göra. För det är alltid något som behöver göras. Det skulle vara så skönt att leva enklare.

Vi har visserligen tagit en hel del steg mot ett bättre liv. Sakta sakta byggs vår egen matproduktion. Målet är att alltid baka allt bröd själv, göra all müsli själv och att större delen av det vi äter kommer från vår egen gård. Jag önskar att vi kunde mala vårt eget mjöl till bröd och pasta. Förhoppningen är att kunna skaffa höns nu i vår. Att kunna tillverka all tvål och alla ljus själv hade varit en dröm. Vi tar små steg i taget. Vårt nästa förändring är att plastbanta. Det som redan är borta är plastkassar och engångsplast som sugrör. Nästa steg är att inte ha några köksredskap i plast följt av att inte ha plastburkar som matförvaring sen fortsätter vi steg för steg mot ett ännu hållbarare liv.
Innan jag avslutar för idag tänkte jag ge er ett till youtubetip, kanalen heter Apronful of Stones. Det är en rätt nystartad kanal men den är helt underbar. Simplified living, english countryside, enjoying the small things in life är hennes egen beskrivning.

Ha nu en riktigt fin kväll ❄️

Godmorgon alla. Det är tisdag och dagen är precis på väg att börja. Alldeles strax ska jag kasta mig in i studierna. Dagarna går fort när jag är begravd i böcker.

Kvällarna har jag tillbringat i soffan. De senaste dagarna har varit jätteregniga och det har varit skönt att krypa upp i soffan en stund. Jag har hittat en ny kanal på youtube som jag fastnat för. Den heter The Elliott Homestead. En familj med fyra barn som bor i ett litet hus och lever på det som de odlar och de har lämnat stressen och lever ett lugnt och stilla liv. Så gott det går iallafall är man har fyra barn. Deras ordinary life är något jag avundas. Leva här och nu, i takt med solens uppgång och nedgång, i takt med väder och årstider. Stor kontrast mot det liv jag lever även om vi tagit ett kliv tillbaka och lever så gott vi kan i mindre skala. Om ni vill ta del av familjens liv och få en poetisk berättelse om det enkla livet så kika in på deras youtubekanal. The Elliott Homestead var namnet.

Ha nu en riktigt bra tisdag ❄️