Godmorgon söndag. Snöiga och kalla söndag. Jag har varit vaken ett bra tag redan. Jag klev upp, plockade lite disk, kikade på surdegen som står och bubblar i tvättstugan, tände lite ljus och kokade frukostägg till mig och mannen. Han klev upp ännu tidigare än mig. Han har en förmåga att vakna redan vid halv fem och då kliver han upp, tar en dusch och lägger sig på soffan istället för att väcka mig.

Vi ska få ännu en ordentligt kall dag här. Enligt väderappen ska det bli runt 20 minusgrader. Först hade jag tänkt bylsa på mig kläder och gå ut, nu är jag mer tveksam. Jag känner mig lite förkyld och börjar nog dagen med att läsa. Det är så sällan jag har har ork att läsa sådant som jag tycker om och som inte är studielitteratur. Lisa Lemkes bok ” Brödmat” har jag bara hunnit bläddra igenom. Sara Bäckmos böcker åker alltid fram i början på året när jag ska så, både som information men främst som inspiration.

Den här boken är en favorit som jag återkommer till och om igen. Det är skönt att läsa sådant som är lättsamt också, inte bara allvarsamma nyheter eller facklitteratur. När jag läser sånt här kan jag förlora mig själv och frossa i vackra bilder.
Jag fick ju Sofia Woods nyaste kokbok i julklapp, vilken underbar bok. Bilderna, texterna... hon är magisk. Man får verkligen känslan av slow food och slow living. Jag behöver mer av det. Mer långsamhet och enkelhet i livet.

Det är en sån där sak som jag återkommer till hela tiden för tillfället, långsamt och enkelt. Det är inte lätt. Vi har en samhällsnorm som säger åt oss att hetsa, jäkta, shoppa och konsumera vara vaken mer och sova mindre, jobba, jobba för att konsumera mera. Jag blir helt snurrig i hela varelsen. Jag säger inte att all konsumtion är fel för vi måste alltid köpa saker. Mat, kläder och skor, mediciner, saker till hemmet, blommor för själen och lite annat. Det jag känner att jag vänder mig emot är den mängd saker som köps och den korta tid som de har en plats i hemmet. Jag kan inte fatta hur man kan köpa saker till sitt hem varje månad på året. Nya kuddar filtar, porslin, lampor, stolar, tavlor..... var gör man av alla saker? Är det inte jobbigt att vara slav under mode trender och saker? Förstår man inte vilken förfärlig påverkan sådan konsumtion har på planeten?
Det är få saker som gör att jag blir så lättad som att rensa ut. När vi flyttade från vår lägenhet till vår gård så blev det många vändor både till återvinningen och till vår stora återvinningscentral och sopstation. När vi åkte tillbaka med en tom släpkärra kände jag mig lätt och lycklig. Något av det värsta jag vet är att inte hitta det jag söker. Stökiga skåp och lådor. Tjorviga garderober på vinden. Allmän röra och hamstring av saker. Vi har ett jättejobb framför oss. Vi har en ladugård och en loge full av saker som ska lämnas till återvinning. Saker som hamstrats av människor i generationer. Och att göra sig av med en sak innebär inte att köpa en ny sak eller två. Det handlar om att förenkla livet och inse att man inte behöver så förfärligt mycket saker för att ha ett bra liv.

Men köper inte jag några saker alls då? Jo det gör jag ju. Men jag försöker se nyttan med allt jag köper. Har jag inga drömmar om saker? Jo absolut! Jag drömmer om att köpa en kvarn så att jag kan mala mitt eget mjöl. Det är jättesvårt att få tag på bra mjöl i de lokala butikerna. Riktigt bra mjöl, sådant som är ekologiskt och kravmärkt och som mals på små kvarnar runtom i landet är dyrt och då väljer de stora kedjorna bort det. Nu får vi beställa mjöl på nätet istället, exempelvis från Warbro kvarn. Senast i morse la mannen en mjölbeställning då det ljusa rågmjölet som vi tidigare kunnat köpa på Ica utgått ur sortiment. Det bästa vore att köpa spannmål och mala själv när jag ska baka och få färskt mjöl varje gång.

2021 ska handla om förändring och förenkling. Rensa ut ur lådor, skåp och lador. Plastbanta har jag redan berättat att vi ska göra. Vet ni om att man kan få i sig microplast i såna mängder att det motsvarar ett bankomatkort eller två per månad? Bara genom att använda plast, typ petflaskor, plastredskap, inplastad mat, hygienprodukter mm. Det är rätt skrämmande. Jag vill ha mat i magsäcken, tarmbakterier i tarmen och blodceller i blodet, inget annat. Det finns en hel del att jobba för. Bra djurhållning ( jag är fortfarande chock efter bilderna från det där kravslakteriet) ett friskt Östersjön, mindre klimatpåverkan genom att förändra våra vanor och vårt sätt att leva, ett snällare och omtänksammare samhälle inte minst. Hoppa av den onödiga konsumtionskarusellen. Det är inte den som haft mest saker när den dör som vinner, det är den som levt lyckligast.

Ha en fin söndag!

Det har varit en intensiv höst. Skolan har tagit så mycket kraft och ork. Den har gett jättemycket också, kunskap, insikter, nya kontakter och jag har inte ångrat mitt val att börja studera
Jag är inne på sista veckan av psykologikursen. Den roligast kursen hittills, men en av de tyngsta.

Det har snöat jättemycket här. Där jag bor kan det skilja i snömängd på bara nån kilometer. Jag blir mer trött på vintern, behöver vila mer och ibland känns det som att vardagslivet är fullt nog. Jag kliver upp, väcker barn, slänger i en tvätt och plockar ur diskmaskinen. Barnen har distansstudier och när de kopplat upp sig mot sin skola så äter jag frukost. Jag plockar undan lite och börjar tänka på vad vi ska äta till middag,. Jag bäddar sängen och efter det så är det dags för studierna. När jag är klar för dagen med skolarbetet är det mörkt. Middag ska lagas, det blir lite mer disk, kanske hjälpa något barn med skolarbete,
När kvällen kommer sjunker jag ner i soffan en stund innan det är dags att gå i säng. Det är då jag känner att hemmafrulivet skulle vara nog. På helgerna bakar jag bröd, beställer den mat vi behöver online, viker tvätt och försöker förbereda inför kommande vecka. Och så börjar det om. Jag känner att jag inte hinner med det jag behöver göra och det jag vill göra.

Det här året med pandemin har gett mig tid att tänka. På livet och på vad som är viktigt. På stressen i samhället och önskan om ett stillsammare liv. Jag sitter fast i ekorrhjulet som de flesta andra. Men drömmen finns där. Om att sitta framför en kamin och lyssna på den sprakande elden och inte känna att det finns viktigare saker att göra. För det är alltid något som behöver göras. Det skulle vara så skönt att leva enklare.

Vi har visserligen tagit en hel del steg mot ett bättre liv. Sakta sakta byggs vår egen matproduktion. Målet är att alltid baka allt bröd själv, göra all müsli själv och att större delen av det vi äter kommer från vår egen gård. Jag önskar att vi kunde mala vårt eget mjöl till bröd och pasta. Förhoppningen är att kunna skaffa höns nu i vår. Att kunna tillverka all tvål och alla ljus själv hade varit en dröm. Vi tar små steg i taget. Vårt nästa förändring är att plastbanta. Det som redan är borta är plastkassar och engångsplast som sugrör. Nästa steg är att inte ha några köksredskap i plast följt av att inte ha plastburkar som matförvaring sen fortsätter vi steg för steg mot ett ännu hållbarare liv.
Innan jag avslutar för idag tänkte jag ge er ett till youtubetip, kanalen heter Apronful of Stones. Det är en rätt nystartad kanal men den är helt underbar. Simplified living, english countryside, enjoying the small things in life är hennes egen beskrivning.

Ha nu en riktigt fin kväll ❄️

Barnen har gått i skolan två dagar. Det är mängder med information. Ingen dusch efter idrotten, man ska antingen avstå gympan eller duscha hemma. Det är olika scheman som ändras. Det är undervisning utomhus. Och inne. Man ska hålla avstånd på skolan och jag tjatade på grabbarna om det i bilen på väg till skolan. Min hjärna går på högvarv och jag känner redan att jag börjar bli trött.

När barnen kom hem åkte vi till havet. Vattnet var varmt och skönt och jag försökte bara vara i nuet.

Detta är avstressande.

En liten strand på andra sidan?

Idag är det fredag och solen skiner. Jag har inte så många planer men jag ska försöka läsa lite. Jag har ett oläst magasin som jag ska ta mig an. På en filt i gräset har jag tänkt.

Sen vill jag rekommendera ännu en blogg, emmasundh.com. Det är en driven kvinna som bloggar om hållbarhet ur olika perspektiv och som varit med och startat klimatklubben. I ett av inläggen funderar hon över vad som är second hand, och vad som räknas som begagnat. Hon tar upp i sin blogg att ett helt nytt plagg som köps i en secondhandbutik inte kan räknas som begagnat för det är ju inte använt utav sin första ägare. Tanken med second hand är ju att plaggen som använts av någon ska få ett nytt liv hos en ny ägare, och på så sätt minska nyproduktion av kläder. Eller möbler för den delen. För att kalla möbler som är inköpta eller producerade för 3-4å år sen kan inte riktigt räknas som gamla så det lite klyschiga uttrycket att blanda gammalt och nytt blir ju nästan pinsamt när det man räknar som gammalt knappt har ett enda år på nacken. Vi måste ärligt ta ansvar för konsumtionen och dra i bromsen. Influensers har ett stort ansvar då deras egentliga uppgift är att vara levande reklampelare och få människor att shoppa ännu mer när vi i själva verket måste shoppa extremt mycket mindre. Vi kan inte sluta shoppa helt. Men många klädesplagg exempelvis köps på grund av att det är rea, eller på grund av tristess och slöshopping på nätet utan att mina ens tänkt tanken att just det plagget vill jag ha och kommer använda det flitigt och just såna plagg hamnar oanvända på secondhand och blir bara ännu en kugge i shoppinghjulet som snurrar allt fortare.
Så. Läs Emmas blogg, kanske får ni en ny insikt, hållbara tips och gå med i Klimatklubben vettja 😊