Varför förskollärare?

Jag har ju nu länge velat fram och tillbaks och grunnat över vad jag vill jobba med och inte. Jag har tänkt på både vad jag skulle tycka är kul, vad jag skulle kunna tänka mig att jobba med, vad som genererar mycket pengar, vilka jobbmöjligheter som finns etc etc.

Tusen frågor har studsat runt i mitt huvud och jag har hela tiden velat mellan olika frågor. Min första stora fråga var ju självklart vad vill jag / skulle jag kunna tänka mig att göra? Ja det var ju en jäkla bra fråga. Jag är ju faktiskt utbildad inom det jag vill jobba med, men det genererar inga jobb här i lilla Karlskrona och jag är inte villig att flytta. Jag har inte heller de pengarna jag hade behövt för att kunna läsa vidare då mycket av de kurserna är sånt du får betala själv. Jag har därför fått gå i en helt annan bana och gått tillbaks ett par steg till mina gymnasieval, där jag kom fram till att mitt "andrahandsval" som var barn och fritid skulle kunna fungera. Jag känner att det skulle kunna vara ett minst lika bra val som min gymnasieutbildning var.
Samtidigt snöade jag även in på att jobba på BB eller att jobba med något inom psykologi, kände som att det hade varit väldigt intressant att läsa.

I valet och kvalet här kom det ju ännu mer frågor in i bilden.
Så som vad för sorts jobb med barn hade jag kunnat tänka mig, vad kan man bli inom psykologin, arbetstider och pengafrågor.
Så till en början var jag inne på att jag ville jobba på BB, något som jag fortfarande känner att jag verkligen hade velat. Tyvärr så fungerar det inte att bara jobba på BB här, utan dem har rullians mellan de olika "barnavdelningarna" vilket gjorde att jag började tänka om. Jag vill nämligen inte jobba på förlossningen då det känns alldeles för stressigt för mig, och jag vill inte heller behöva vara med om barn som föds döda eller dör under, eller precis efter förlossningen och då jag är emot abort är det inget jag heller hade velat behöva utföra. Jag vet liksom inte om mitt psyke hade klarat det. Sen har jag ju tyvärr även problem med arbetstiderna då jag inte vill behöva jobba helger och högtider, utan då vill jag få vara med min familj. Jag var även lite skeptisk till all tid jag skulle behöva läsa och jobba innan jag faktiskt hade varit färdig och till att sätta kateter och ta blodprov etc. Jag tycker det känns lite läskigt!


Sen var det ju då förskollärare som ploppade upp, ett yrke som jag faktiskt tror att jag skulle trivas jättebra med, men som jag ändå känt en viss tvekan till då jag inte vetat om jag velat lägga så lång tid på en utbildning, för tänk om jag faktiskt inte trivs med det sen..Jag har även tvekat lite då jag egentligen hade velat haft ett lite mer högavlönat jobb för att kunna spara undan det där lilla extra till hus, bil och barn. Men jag älskar verkligen barn och jag gillar arbetstiderna så jag tror ändå att detta skulle kunna fungera bra. Man kan ju faktiskt läsa vidare inom detta och komma lite högre upp sen om man vill det.

Och till sist kom jag till psykologin där jag faktiskt bara kände egentligen att jag hade velat läsa psykologin för att ha den hjälpen i vardagen och kunna försöka förstå en del personers beteende och val i livet. Jag tycker det är ett otroligt intressant ämne, men när jag har kollat runt har inget jag har hittat där man läser psykologi inom sin utbildning känts speciellt lockande att läsa till. Jag tror dock att jag kommer läsa till psykologi, om inte nu så kanske efter jag är färdigutbildad. Alltså bara läsa någon eller några kurser inom psykologin, mest för att jag tycker det är intressant.

Något som även har varit en stor del i mina beslut har ju varit hur enkelt det är att få jobb inom de olika yrkena. Inom psykologin har jag faktiskt ingen koll då jag inte kollat så mycket på det, då inget av yrkena tilltalade mig. Men däremot så har det varit en stor grej inom både BB och förskollärare. Jag tror nämligen att det kan vara väldigt svårt att hitta ett jobb inom sjukvården när man är så specifik som jag är. Jag vill jobba på BB *PUNKT*. Det finns inget mellanläge eller ett jag kan tänka mig, utan jag vill jobba på BB och ingen annan stans. Vilket låser mig otroligt mycket. Jag är inte heller villig att flytta därför känns det som att sätta sig själv i en knivig situation om jag skulle utbilda mig till att jobba på BB då det kanske inte kommer finnas något jobb inom det här i stan.
Däremot så skriker dem efter förskollärare och det kommer nog inte vara så svårt att hitta ett jobb efter att jag har läst. Vilket gör att detta känns som ett mycket bättre val i längden, då jag inte vill "slänga bort" 3-5 års pluggande.

Så min slutsats blev att det som kommer ge mig mest och som jag troligtvis faktiskt kommer trivas med och kanske tom älska är att jobba som förskollärare. Det kanske inte är de där höjdar lönerna och det är inte nyfödda man jobbar med, men det är ändå helt okej löner, bättre än många andra och jag får ju ändå jobba med barn och kanske man tom har turen att kunna välja småbarns avdelningen. Så för mig känns det är som den bästa lösningen och det beslutet som i slutänden kommer att bli bäst för mig. Det kommer nog även kännas ännu bättre när man väl har fått komma in i pluggandet och fått komma ut på en arbetsplats och lära sig.


Gillar

Kommentarer