Ibland är det de små sakerna

Hejsan sötnosar!❤

Igår fick jag helt plötsligt fullt upp vilket slutade med att jag inte hade tid för något annat än det jag hade tagit på mig att göra. Vilket gjorde att allt annat fick hamna åt sidan.
Nu undrar ni kanske vad det var som tog upp hela min kväll, och det får ni vänta lite till på att få veta. För jag tänker faktiskt ta gårdagen från början.

Vi började vår dag med att märka att Ted hade glömt plocka ut vagnen ur bilen,och att gå till bussen utan vagn är självklart inte är optimalt med en 1-åring. Det är både farligt och tar lång tid. Så jag fick börja morgonen med att ringa runt innan vi tillslut kom fram till att Ted skulle köra hit och jämta oss på sin frukost, och sen köra oss till förskolan.
Så sagt och gjort Ted hämtade oss, vi steg av vid förskolan, jag lämnade Jace och åkte sen hem igen.

Hemma var det till en början ganska lugnt och jag började med att diska upp lite. Det var det enda jag kunde göra då jag hade sån otrolig träningsvärk i ben och rumpa sen träningen dagen innan. Vilket gjorde att jag inte kunde böja mig ner utan att det gjorde ont. Så den mesta tiden gjorde jag faktiskt inte speciellt mycket utan försökte mest mrntalt ställa in mig på den dagens träningspass.

Så medan jag låg där och flippade runt på fb så hittade jag en annons om en flicka som skulle fylla 6 år imorgon (idag) men där föräldrarna inte har några pengar till varken fika, tårta, presenter eller liknande. Och dem sökte helt enkelt efter någon som hade fika eller liknande att av vara. Vilket slutade med att jag tog på mig att faktiskt göra en tårta till denna lilla tjej.

Så med otroligt kort marginal för att göra en tårta som skulle ge henne ett bra minne, började jag planera och kolla över så att jag hade allt. Jag kom fram till att jag behövde handla några småsaker för att lyckas få ihop det, vilket jag kunde ta på vägen hem från förskolan sen.
Vid 13 slängde jag sen i mig min lunch och 10 minuter senare var jag påväg mot bussen för att hämta lillprinsen. Som vanligt möttes jag av världen gladaste och gosigaste lille kille. Jag tog en lite check på hur dagen hade varit innan vi kläde på oss och traskade bort till willys.
På willys tog jag det jag behövde plus några smågrejer som jag kom på att vi behövde när jag var där, betalade och sen gick vi ut för att ge Jace lite mellis. Jag hade nämligen bestämt mig för att vi skulle gå från Lyckeby och hem vilket är ungefär 4,5 km. Och med en riktig träningsvärk och en son som tycker att nappar och snuttar ska ligga på asfalten så tog det ett tag. Gud va alla måste ha skrattat varje gång jag skulle försöka böja mig ner för att ta upp något han kastade på marken. Ja jag såg verkligen ut som en gammal dam, då det gjorde så ont.
Men alla säger ju att man ska träna för att få bort träningsvärk, så jag bet ihop. Det funkade liksom när man rörde sig, det stora problemet var ju att plocka upp sånt som Jace slängde på marken. Men trotts detta så lyckades vi ta oss hem, jag lyckades få upp allt dock inte smärtfritt och väl uppe i lägenheten så började jag direkt med tårtan. Jag visste att om jag satte mig ner skulle jag nog inte komma upp igen, så det nösta var att börja direkt. Så jag vispade ihop den, satte in den i ugnen, gjorde iordning fyllningar och smörkrämen, la den i frysen en runda för att försöka stabilisera den lite innan jag fyllde den. Sen skulle jag äntligen sätta mig ner för att vänta medan tårtan skulle stelna till lite. Och då har min träningsvärk blivitt tusen gånger värre och jag tror nästan att musklerna ska spricka så ont har jag. Gud va jag kämpade för att ens komma upp från soffan där efter, det gjorde så ont (gör fortfarande så ont), men jag lyckades. När allt hade fryst lite så spacklade jag den med smörkräm 2 gånger innan jag gjorde mönstret på den. Allt behövde ju bara klart då.jag inte hade någon tid dagen efter, så jag  ställde in den i kylen när jag var klar för att kunna påbörja dekorationerna. Dem gick faktiskt riktigt bra att göra och jag blev faktiskt väldigt nöjd trotts tidbristen. En tårta gör man ju i vanliga fall under en minst 3 dagars period och nu gjorde jag en på 9 timmar. Den blev inte perfekt, men med tanke på tiden jag hade på mig så är jag otroligt nöjd med resultatet. När allt var klart kröp vi äntligen i säng.

Idag har min träningsvärk fortsatt att hänga med mig och hela dagen har varit en kamp för att inte lägga sig i sängen och dra täcket över huvudet. Kan man verkligen ha så här ont? Jag föder hellre barn flera gånger om än att ha det här. Men som förälder finns de inget dra täcket över huvudet och skita i omvärlden, utan jag fick snällt gå upp gör oss iordning och traska iväg mot bussen och förskola trotts att mina ben höll på att ramla av.
Jag lämnar Jace, dock inte så glad då han.blev lite ledsen idag och gick sen till bussen för att åka hem. Där kollade jag öber tårtan lite, diskade, tog mig en dusch och hann äta lunch innan dem hämtade tårtan. Hon var riktigt nöjd hon som hämtade den trott s lite sprickor här och var pga av att inget hade hunnit sätta sig. Och hon blev extra glad för paketen jag slagit in till den lilla tjejen, ballongerna och muffinsen som jag skickade med.
Efter detta kollapsade jag faktiskt i soffan fram tills Jace kom hem. Han blev nämligen hämtade av mormor och morbror idag, som sen stannade här på middag. När dem sen hade åkt så luftade vi Jace lite då han har blivit super röd igen, jag tror det är blöjorna och att han bajsar så ofta som gör det. Innan det var dags för ett bad, ersättning och sen en godnattsaga. Idag var det en trött liten kille som la sig i sängen, för det tog nog inte mer än 30 sekunder och sen sov han.

Kvällen har vi sen spenderat i soffan, jag med mina värkande ben och ett helvete att ta mig upp och ner, fram och tillbaks. Och Ted med sin dåliga humor som alltid får mig att le och skratta. Men nu mina kära vänner så ska vi  krypa till kojs, så hoppas vi på att den värsta träningsvärken är borta imorgon

Gillar

Kommentarer