Hej allesammans! Hoppas ni har haft en härlig dag! För mig var det första dagen efter sportlovet och jag var faktiskt lite nervös. Men allt gick bra, hade lite ångest i bamba men annars gick det bra hela dagen!

Nu har jag skapat lite mysstämning med te o tända ljus och tänkte svara på era frågor! Tack för dom! Om ni tycker om konceptet får ni peppra mig med frågor, kan vara allt möjligt, helt anonymt här: https://koklolarora.sarahah.com , så svarar jag på dom i ett annat inlägg!

Frågorna:
• Hur mår du?
- Ja det är en lite svår fråga att svara på för jag är en person som gömmer alla känslor bakom ett stort leende. Egentligen mår jag inte så jättebra, men det är klart att det är olika från dag till dag. Jag kan skratta o ha kul med mina kompisar medans det inom mig stormar. Jag har det som försvarsmekanism, om det inte syns finns det inte! Lite motsägelsefullt med tanke på att jag i min sjukdom är skiträdd för saker som inte syns men ändå finns, men ändå.

• Känner du att sjukdomen begränsar dig och hur?
- Jag känner verkligen att den särskilt nu på senaste börjat begränsa mig jättemycket! Jag har svårt att vara med kompisar, är hela tiden på helspänn och mina tvångstankar styr min vardag rätt mycket. Jag har väldigt mycket ångest i perioder vilket gör att jag undviker saker. Jag vill kunna göra spontana grejer men just nu får jag så mycket ångest av att göra något som inte är planerat att jag låter bli.

• Vad är din största motivation till att bli frisk?
- Helt klart kunna leva igen! Just nu känner jag mig som fängslad i mig själv! Jag vill inte tänka, bara göra, men jag kan inte. Tankarna styr för mycket. Men samtidigt är jag rädd... vem är jag liksom utan mina tankar? Är det här kanske jag? Och vad händer om jag tränar bort det här? Det känns nästan som att jag ska ta bort en del av mig. Men det är ju inte så, det vet jag ju, men ändå...

• Vilket gymnasium har du valt och är du nervös för att börja där?
- Mitt första val var Hvitfeldtska, sedan Mikael Elias, Gullmarsgymnasiet i Lysekil och sist Sigrid Rudebecks. Jag ska läsa naturnatur. Jag är inte särskilt nervös utan mest peppad på att få som en nystart och ha en rolig tid!

Hoppas ni fick vettiga svar på frågorna.
Ha det så bra tills vi hörs nästa gång! Om livet är tufft nu, pressa dig inte för hårt, tro på dig själv och njut av det bra i livet. En utmaning till dig som läser det här är att tänka på 5 saker du är glad och stolt över idag. Det kan var småsaker som att du klarade en matteuppgift som var lite svår, eller något större som att du stod inför klassen och pratade trots att det var jättejobbigt!
Du är värd att må bra och bör vara stolt över dig själv!
Puss o kram <3

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

  • 3 Readers

Likes

Comments

Hej allesammans! Jag vill först börja med att tacka för all positiv respons och fina kommentarer jag fick på förra inlägget, det betyder verkligen jättemycket <3!

Den här veckan har jag haft sportlov. Det gör att jag har fått lite paus från i alla fall en del av all ångest som i vanliga fall är daglig basis.
Mamma och jag åkte i tisdags till Smögen för att spendera natten på Smögens havsbad som är ett mysigt spa. Det var jättemysigt! I början var jag nojig över rätt så mycket men det lade sig hyfsat snabbt. Vi fick en så kallad lyxbehandling, där man först blev skrubbad med en havsskrubb över hela kroppen. Efter att man sköljt av sig fick man helkroppsmassage med oljor och till sist en ansiktsbehandling. Det var sååå skönt och jag höll faktiskt på att somna!

Senare på kvällen åt vi en sååå god middag! Till förrätt var det i vanliga fall råbiff, men vår vegetariska variant blev en supergod rödbetstartar. Till varmrätt blev det torskrygg med grönkålschips, kålrot och en rödvinssås, det var något av det godaste jag någonsin ätit! Därefter blev det creme brulée till efterrätt!

Efter middagen tog vi en promenad ner till hamnen och sen gick vi bara o la oss.

Morgonen därefter åt vi en stor frukost med allt möjligt. Jag älskar verkligen frukostbufféer!

Efter frukosten tog vi en promenad på klipporna och åkte hem!

Hoppas ni har haft eller kommer att ha ett bra lov! Glöm inte att ställa anonyma frågor här: https://koklolarora.sarahah.com/

Puss o kram<3

  • 14 Readers

Likes

Comments

Hej allesammans! Välkomna till min blogg och stort tack för att ni är här! Det här ska bli kul och väldigt spännande. Jag har under en tid funderat på att starta den här bloggen, men det var först efter att ett flertal person frågade efter det som jag tänkte att det kanske var dags. Jag har blivit väldigt inspirerad av folk i min omgivning som, liksom mig själv, lider av en psykisk sjukdom. Det är få som känner till min ångestproblematik, därför är den främsta anledningen till att jag startar denna blogg att uppmärksamma problemet med psykisk ohälsa och hur lätt det är att gömma den. Att ha en psykisk sjukdom är en plåga som inte syns utanpå. Jag vet själv några som inte berättar för nästan någon om sin ångest eller sina hang-ups.
Det är nog även bra för mig att skriva av mig alla känslor.

För er som inte vet sedan innan kommer här en sammanfattning av allt som hänt under det gångna året: Egentligen började allt med att jag mådde dåligt utan någon speciell anledning. Jag bara bröt ihop på flera olika lektioner och självklart blev lärare och kompisar oroliga. Detta var i slutet av 2016 och början av 2017. Efter det träffade jag skolkuratorn en gång i veckan för att prata. Jag mådde ett tag bättre men sen började det skena igen. Jag fick ett allt större kontrollbehov och det dröjde inte länge förrän jag blev rekommenderad att börja träffa en psykolog på Västerleden. Där berättade jag om mitt kontrollbehov och om min oro över att ta över den ärftliga psykiska sjukdom som härjat i släkten på båda sidor. Jag fick rätt så snabbt den diagnos jag väntat mig. Jag har den psykiska sjukdomen tvångssyndrom eller på engelska OCD (obsessive compulsive disorder). Det innebär att jag har ett otroligt och ohållbart kontrollbehov som begränsar min vardag. Mina tvångstankar handlar om smuts och jag tänker hela tiden innan jag rör eller sätter mig någonstans; vem har rört här innan, vart har den personen rört innan detta, hur mycket bakterier är det inte där och tänk om jag får en fläck! I början var det inte så farligt men det blev värre med tiden. Jag började en så kallad KBT-behandling (KBT=kognitiv beteende terapi), det innebär att man får utsätta sig för det man tycker är läskigt eller undviker. KBT används bland annat även för att arbeta bort fobier eller panikångest.
Det kan till exempel handla om att åka buss om man tycker det är läskigt eller så som jag fick göra; sova med franska-böckerna i sängen (tycker att de skolböckerna är hemska, jag hatar hatar hatar de och vill inte röra de för de känns gamla och smutsiga). När man är på en KBT-behandling får man mycket ångest efter som man måste ”träna om sin hjärna”. Man måste lära sig att saker som man tycker är hemska inte är så hemska egentligen, och detta genom att göra det man tycker är läskigt och får ångest av.
Jag har gjort en massa utmaningar och blev ett tag bättre, men nu under vintern har allt rasat. Jag har haft otroligt mycket ångest trots att jag inte har jobbat med tvångstankarna under julen. Jag har haft svårt att sova, inte kunnat koncentrera mig, haft ångest varje dag och mått skit helt enkelt! Ett tag mediterade jag varje dag men när jag sedan har så här mycket ångest fungerar ingenting! Jag kan helt enkelt inte sitta och fokusera på min andning i flera minuter, om ens en halv minut. Det går bara inte. Jag har haft flera ångestattacker i veckan, alltså legat på golvet och gråtit okontrollerat. Jag har haft ett ständigt tryck över bröstet i en månads tid och haft så mycket ångest att jag varit hemma från skolan.
Jag känner mig så sjukt misslyckad över allt det här. Misslyckad, dålig, äcklig, trasig, tråkig, begränsad, värdelös... ja listan kan göras lång...
Jag träffade min psykolog på Västerleden (vi kallar henne A) igen vecka 3 efter ett långt jullov och mycket händelser. Jag berättade om mina ångestattacker, min dåliga koncentrationsförmåga, mina sömnproblem och om hur min sjukdom begränsar mig mer och mer. Hur jag undviker att träffa kompisar, undviker att röra saker, tvättar händerna jättenoga jätteofta, mm. Det här är en plåga som just nu bara blir värre och värre för varje dag som går! Senast förra veckan skyndade jag mig ut ur bamba för att jag fick sååå mycket ångest av att sitta där.
A tog det här på mycket stort allvar och skickade en remiss till BUP, där jag nu har en tid den 26 februari. Anledningen till remissen är för att jag på BUP ska kunna få ångestdämpande medicin och därmed kunna fortsätta min behandling. Just nu är behandlingen pausad pga att jag har för mycket ångest.
Som ni hör är och har det varit en hel del ångest, men aldrig innan så illa som det varit dom senaste månaderna. Det är några få som känner till allt det här sedan innan, men jag ville få upp ögonen på fler.

En stor anledning till att ångestproblematiken eskalerat så mycket det senaste tror jag är att jag inte tränat. Jag har, som många redan vet, haft mycket problem med mitt knä och det har inte riktigt varit bra på ett halvår nu. Men för ca 2,5 månad sedan fick jag löpförbud av min sjukgymnast! Detta efter att mitt knä svullnat upp och hållit sig rejält svullet i över ett dygn efter en löpträning. Jag har därför inte tränat annat än sjukgymnastik i några månader nu, alltså ingen direkt konditionsträning. Jag får ju i och för sig cykla men tycker det är så sjukt tråkigt, och desamma gäller simning. Därför har jag svårt att få ur mig all energi och blir antagligen därför mer stressad. Förhoppningsvis är det snart slut på det eftersom jag kommer få en titthålsoperation av mitt knä. Och om allt går bra får jag börja springa lite smått redan 2-3 veckor efter operationen! Jag är sååååå glad!!

Herregud vad jag har skrivit mycket nu! Hoppas ni inte blivit uttråkade. Nästa eller nästnästa inlägg tänkte jag svara på frågor, så ni får gärna ställa era frågor här: https://koklolarora.sarahah.com 

Ha det så bra så hörs vi snart igen :)

Likes

Comments