Header

Hejsan svejsan!


Idag har jag tränat (05.11), hopp och lite intervaller på schemat. Sedan ett försök till powernap (somnade inte idag..). Efter detta drack jag svensk kaffe från min Bodum Presso (känns fortfarande lyxigt) och gjorde klart en inlämning i Quality Tools klassen. Sedan var det dags för lift (13.00), fick lite behandling för rygg och baklår efter det. Sedan FaceTimeade jag med mamma och pappa och även Moa, rostade nötter och pluggade lite. Dagen avslutades med att en kompis, Steven, som jag träffade i en kurs förra terminen lagade hans mammas recept på Italian Meatballs tillsammans. Blev riktiga Lady & Lufsen frikadeller, riktigt gott!


Förra helgen bar det av till Boston igen för New England Indoor Championship. Detta var en tävling där alla skolor i alla divisioner i New England fick ställa upp med representanter, om de klarat en viss kvalgräns. Det var bara en del av Hartford-teamet som åkte, alla grupper inkluderat (Hopp, sprint och XC/långdistans). Jag är varken nöjd med tävlingen eller resultatet. På senaste har min rygg börjat krångla och det gör ont/hugger till när jag hoppar bra och långt. Vilket också gör att jag antagligen blir rädd att faktiskt ta i och hoppa. Det onda i ryggen kommer från att mitt bäcken är snett och detta har jag tampats med förut i mina friidrottsdagar. Det sneda bäckenet gör höfterna ojämna och det bidrar därför också till att det gör mer ont i mitt vänstra baklår. Förhoppningsvis ska detta ställas tillrätta imorgon då jag har fått en tid hos en kiropraktor. Håll tummarna!



En annan anledning som kan ha att göra med att jag inte hoppar toppen här är välmående. Nu får ni inte misstolka mig, jag mår verkligen inte dåligt här borta! Men för mig är tävling så mycket mer än bara tävlandet där hemma. Det är hela processen med att förbereda sig ihop med klubbkompisarna, träffa alla konkurrenter man brukar tävla mot och därför känner bra samt ha föräldrarna som stöttar på läktaren. Allt detta bidrar till ett stort välmående och är glädje för mig. Det är annorlunda här borta, vi har ingen riktig teamkänsla och det är inte många i teamet som liksom taggar igång på samma sätt som jag är van vid hemifrån. Jag känner inte heller någon jag tävlar mot, mer än om Lydia (min klubbkompis) är med, men det är inte alltid. För att förtydliga en gång till så är jag varken olycklig eller vantrivs. Jag har nog bara insett vad friidrotten faktist är för mig, utöver resultat och träning.


I lördags kväll, efter tävlingen, var jag bjuden till en "semi-formal" Masqurade hos min capstone-gruppmedlem, Nick. Sam ville följa med så vi fixade och klädde upp oss i svart klänning. Det var så kul att fixa till sig för en gång skull och det var en välordnad tillställning med en väldigt duktig musiker! Efter att ha varit där en stund gick vi över till några av tjejerna i teamets lägenhet och hängde med många andra friidrottare som också var där. En mycket bra avslutning på en mindre bra dag.



I söndags var det Super Bowl Sunday här, vilket är en stor tradition! Till och med så stor att den räknas som en inofficiell högtid. Mina roomiesoch jag, inklusive Nikkis pojkvän fixade massa snacks (ost och kex, pizza och en ost-dipp gjord i ugn i ett urgröpt bröd?!) och kollade på matchen. Matchen var mestadels reklam, som företagen får betala kopiösa mängder pengar per sekund för att sända. Visste ni också att den BILLIGASTE biljetten för att se Super Bowl live gick på $3600 vilket i dagsläget är 28 600 SEK. Hur sjukt är inte det?!?


Vill också passa på att gratta min älskade pappa på födelsedagen idag! Du är bäst ingen protest. En liten bild på oss från semestern får summera detta lilla inlägg. Till helgen väntar tävling i Rhode Island på fredag och Yoga på söndag, annars är det inte så mycket mer på schemat än så länge.


/Johanna

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

Hej på er!


Januari börjar redan lida mot sitt slut och jag har nästan landat i alla rutiner som vanligt här borta. Sedan förra inlägget har två tävlingar samt kursstart hunnits med. Första tävlingen tillbaka i USA var fredagen den 19 Januari i Boston. Landade onsdagen två dagar innan på kvällen, så förutsättningarna för att göra ett fantastiskt resultat var kanske inte optimala. Jag fick dessutom reda på av min Coach på torsdagen att jag skulle hoppa både längd, tresteg och springa 4x400m. Ibland kan jag undra vad jag gett mig in på, det är oftast inte i 22-års åldern man brukar skola om sig till mångkampare... I vilket fall var det bara att bita ihop då jag nu är en del av ett amerikanskt friidrottsteam, vilket innebär att man ibland måste ställa upp i grenar/ställa upp för lagkamrater bara för poängens skull (som min Head Coach uttryckte det, på ett inte så proffesionellt vis).

Det amerikanska synsättet är väldigt annorlunda mot det svenska. I Sverige är friidrott en individuell sport, jag har jobbat ihop med min tränare där vi är på samma nivå- inte som en hierarki där jag är en eller flera nivåer under coachen. Jag måste dock säga att jag och min hoppcoach Dan jobbar väldigt bra ihop och jag känner att han nu verkligen lyssnar och tar in vad jag har att säga. Han vill utvecklas lika mycket som jag. Dan är som sagt också väldigt ung vilket kanske också bidrar till det mer öppna synsättet. Min Head Coach däremot jobbar mer på det traditionella amerikanska sättet som jag inte alltid stöttar.


Första tävlingens resultat blev tre övertramp i längden, tre övertramp i tresteget och jag gick in i väggen efter ungefär 210 meter av det 400 meter långa loppet. Jag har aldrig haft sån mjölksyra som jag hade efter det 400m loppet. Herre. Jag ville lägga mig ned i en pöl och gråta efteråt. Ingen höjdartävling direkt, men jag hade inte väntat mig något annat med de förutsättningar som gavs. Övertrampen var också på grund av att jag blivit snabbare än innan lovet och jag hade några bra hopp, vilket gjorde att jag inte var allt för förkrossad.



Första helgen avslutades med middag på restaurang och "Mini Christmas" med lägenheten (alltså Carly, Nikki, Sam och jag). Vi åt på en mysig restaurang och festade på hamburgare (min serverades med avokado, så god!), vin och avslutade med chokladfondue. En kväll helt i min smak, oj vad jag gillar att umgås över god mat och dryck. Mer sällsynt här än hemma tyvärr.



Nästkommande tisdag började kurserna. Intressantast hittills är definitivt mina masterkurser Quality Tools in Product Design och Engineering Program Management, kände igen lite av det som togs upp sedan tidigare kurser men mycket nytt och intressanta ämnen fanns med i kursplanerna. Denna terminen läser jag också Ethics in Profession, vilket kommer bli en tankenöt med många inlämningar med argumentationer angående etik och moral. Blir nog intressant, speciellt lärorikt med tanke på att jag ska föra resonemang på akademisk engelska. Läser även American History 1945-2008 som hittills inte är högst på favoritlistan.... Sist men inte minst på schemat är Capstone projektet som sträcker sig även över denna termin.


På fredagen var det dags för tävling igen. Denna gången på Boston University, vars arena anses som en av USAs bästa inomhusfaciliteter. Det var jättefint och banorna var väldigt snabba och studsiga. Denna gången var det endast tresteg som gällde för min del, vilket var skönt. Vi var 40 stycken anmälda och i USA gör dem så att de delar upp startfältet i olika "flights" som alla får tre hopp var och efter alla hoppat går finalen. Dessa flights delas upp utifrån en seedingordning som denna gången delades i tre (alltså ca. 14st i varje flight), de sämst seedade hoppade först, sedan mellanseedningen och sist de högst seedade. Jag var seedad 12a och fick därför hoppa i sista flighten. Löpningen kändes jättebra men hade ingen som helst hoppkänsla. Fick bara inte ihop det. Var inte nöjd med resultatet och trodde definitivt inte att jag skulle vara en av de 9 stycken som skulle få hoppa finalen. Men mitt relativt kassa hopp räckte tydligen till och jag slutade 8a allt som allt med ett resultat på 11.40m.



I lördags var det superfint vårväder här i Hartford. Tog en sovmorgon och gjorde sedan en liten "shake out run" som stod på schemat (samt överkroppsstyrka). Joggade utomhus och vädret gjorde mig så lycklig, det luktade vår, ni vet känslan? Efter detta hörde Kaitlyn av sig och ville baka Banana Bread, vem kan tacka nej till en sådan inbjudan? Gick över till henne och bakade samt drack te och bara hängde. Definitivt en fördel med att bo på campus- allt och alla är så nära.

På kvällen gjorde Carly, Nikki och jag hemmagjord pizza på tortillabröd, drack Baileys kaffe och tjejsnackade. Har sagt det många gånger, men är så tacksam över att ha fått så bra rumskompisar. Söndagen började med Hot Power Up Yoga som ju blivit min och Emilys söndagstradition, följt av frukost på Panera Bread samt shopping på Whole Foods.


Hoppas ni mår bra! Och kul att jag fortfarande har några trogna läsare kvar, uppskattar er var och en! Kram


/Johanna

Likes

Comments

Hej alla fina vänner!


Det har hänt mycket sedan jag skrev sist. Och jag är ledsen att jag varit dålig på att skriva den senaste tiden. Men nu ska jag försöka summera min första termin på University of Hartford.


Jag vill börja med att säga att jag för det mesta försökt hålla en god ton på bloggen och bara berätta det som varit roligt eller vinkla de dåliga sakerna lite. Men allt har inte varit toppen. Speciellt inte ur träningsåsyn. Som jag nämnt tidigare har jag och min Coach inte förstått varann. Jag har inte förstått hans träningsupplägg och han har inte förstått mig när jag försökt förklara varför jag inte varit nöjd. Ni som känner mig väl vet att jag älskar friidrott och gör det helhjärtat, vilket innebär att detta har gjort mig otroligt upprörd. Det som varit bra är att han fortfarande är en Coach som går att diskutera med och är mån om sina aktiva, inga järnhänder här. Så ungefär i slutet av november gick ljuset äntligen upp för honom och han började anpassa träningen mer efter mig som individ. Även om november kanske var i senaste laget...


För att förtydliga vad jag inte varit nöjd med är det att min känsla har varit att vi inte gjort något på träningarna. Att det känts lite som skolgympa. Vad som gjort det ännu mer frustrerande är att vi nu har träning kl. 5.11 am på måndagar, tisdagar och torsdagar på grund av facilitetproblem. På något konstigt sätt har jag ändå lyckats ta mig upp såhär tidigt och det har funkat förvånansvärt bra. Men aldrig någonsin har jag varit så frustrerad och irriterad så tidigt, när känslan varit att jag får ut något av träningen.


Så var det dags att säsongsdebutera, första helgen i december, på Brown University i Providence. Jag skulle springa 60m och hoppa tresteg. 60m var först och blev väl ingen hit. Jag och startblock är ingen vinnande kombo. Jag är inte heller speciellt snabb på att att accelerera. (Hoppas att Coach insett detta nu!?!) Sedan var det dags för tresteg. Jag hoppade med kort ansats (12 steg) på coach beordran. Och kort blev resultatet. Och jag var förkrossad. Detta kändes som ett kvitto på alla tvivel jag haft på att träningen inte funkar. Det bör nämnas att det enda positiva jag tar med mig från den tävlingen är att mina fantastiska vänner kom och hejade på mig. Anna och Simon var/är nämligen och gör ett internship på ett företag i Providence och kom och hejade tillsammans med en annan Chalmers-vän. Det var väldigt fint att se dem igen och det gjorde mig så galet glad att de ville komma och heja. Dem hade till och med med sig en Sverige flagga!! Jag har garanterat de bästa vännerna på jordklotet.



Efter denna helgen hade jag min absoluta dip under min höst i USA. Jag pratade med mamma och pappa och grät som aldrig förr. Vi diskuterade för och nackdelar och jag var osäker på om att jag ens ville åka tillbaka efter julledigheten.


Andra tävlingshelgen kom, denna gången bar det av till Yale University. Jag hade på något konstigt sätt lyckats ladda om från forna helgens nederlag och kände mig taggad för dagens uppgift. Vilket var längd, tresteg och 4x400m. Låter nästan som jag blivit mångkampare va... Men jag hade också bestämt mig för att bara gå in och ha kul. Och det hade jag. Längd hade jag inte hoppat på evigheter och persade därför, inget resultat att hänga i granen, men ett pers är alltid ett pers. Och i tresteget lyckades jag hoppa nästan en halv meter längre än helgen innan och därför kan jag nu titulera mig som innehavare av skolrekordet på University of Hartford. Även 400m gick förvånansvärt bra och jag fann det ofantligt mycket roligare än väntat (även om jag var så nervös att jag trodde att jag skulle spy innan).



Efter denna helgen och lite ytterligare diskussion bestämde jag mig ändå för att ge vårterminen en chans. Jag har ju inte stått ut med hela hösten för att ge upp vårterminen med alla kommande tävlingar. Skolan lockar också med tanke på att jag ska läsa två intressanta master kurser.


Som ni säkert märkt har det som sagt varit tyst på bloggen ett tag. Den är ju mest till för att uppdatera om livet i USA och inte blogga om livet hemma och så vidare. Men en kort uppdatering om jullovet så var det underbart. Så skönt att få fira jul hemma med familjen och sedan åka till Dominikanska republiken på annandagen. Att få spendera två veckor i värmen men familjen var fantastiskt. Blå himmel, vit sand och turkost vatten gjorde sannerligen susen. Hann även med att spendera lite tid hemma i Sverige och träffa vänner samt köra några pass med min träningsgrupp hemma. Har tankat in så mycket energi på detta. Jag har också kommit fram till att Sverige är rätt så bra ändå. Och att inga vänner är som mina vänner där hemma.


När jag påbörjade detta inlägg satt jag på en balkong i Dominikanska Republiken med pappa, ett glas rosé och solnedgången i ansiktet. När jag nu avslutar det sitter jag med på ett kafé på Londons flygplats Gatwick och inväntar nästa flyg till Edinburgh för att sedan ta sista flyget som tar mig till Hartford. Ibland har livet bra mycket kontraster.

När jag kommer fram nu drar tävlingssäsongen igång på riktigt. Första tävlingen är redan på fredag (ja jag kommer landa onsdag kväll, jetlagen kommer vara skön. Men så är det när man går på en skola utan pengar i friidrottsprogrammet.). Vi har 13 tävlingar inplanerade från 19 januari till 22 maj, så det kommer bli en hektisk säsong.


Ska göra mitt bästa för att uppdatera mer frekvent här på bloggen nu igen. Blev väldigt glad att höra att så många läser den! Ta hand om er allihop.


/Johanna

Likes

Comments

Hej mina nära och kära!


Sedan sista har jag hunnit med en weekend i Detroit och firat min första riktiga, amerikanska Thanksgiving.

Helgen i Detroit var så fin. Fantastiskt att se Hanna igen. Jag blev påmind om hur mycket jag saknar det svenska sättet att umgås. Laga mat ihop och bara hänga, gå på långa promenader och upptäcka nya områden.


När jag landade i Detroit torsdag kväll såg jag första snön för året! Hanna plockade upp mig på flygplatsen och vi åkte hem till henne och åt hemmagjord pulled pork. Gud vad gott det var! Fredagen började med klassisk svensk frukost. Som jag saknat det. Havregrynsgröt och knäckemacka med ägg. Efter det åkte Hanna en sväng till jobbet och jag pluggade. Vid lunch kom hon tillbaka, vi åt och sedan byltade vi på oss kläder för att åka till Yates Cider Farm där vi köpte kaffe och Apple Cider dougnuts, vilket tydligen är ett måste när man besöker Michigan! Planen var att ta en powerwalk efter detta men det var super duper kallt ute så vi tog en sväng till gymet istället. Där brände vi av ett benpass. Fredagen avslutades med en väldigt god burgare i Downtown Detroit. Faktist bästa burgaren so far för min del i USA! Jag testade även ett vin från Michigan- inget jag kan rekommendera eller kommer köpa igen dock... Man kan inte vara bäst på allt michigan! Efter detta rundade vi av hemma hos Hanna med Glögg och Pepparkakor från Ikea- ni kan inte föreställa er hur lycklig jag var....


Lördagen började med en powerwalk för att sedan åka till Eaton Food Market. Vi mötte upp Emanuel, en till chalmerist, samt en annan intern, för att samåka dit. Väl där mötte vi ännu fler interns. Det var ett väldigt coolt distrikt och en rolig upplevelse. På markanaden köpte vi lite varor till kvällens planerade Pre-Thanksgiving Dinner med några interns. Vi åkte till ett libanesiskt distrikt för att äta falafel till lunch. Så gott!


Efter detta var det dags att börja förbereda middagen. Jag och Hanna hade tagit på oss att göra kalkonen samt stuffing och sås. Herregud vilken stor kalkon vi köpte- ca. 8kg!! Och ingen av oss hade gjort kalkon förut. Det var sannerligen en upplevelse, men resultatet blev så bra! Kalkonen blev jättegod, stuffingen likaså och även såsen som vi baserade på buljongen från kalkonen. ”Friends-giving Dinnern” på kvällen var ypperligt trevlig.


Söndagen startade med en liten promenix för att sedan möta upp Hannas två tjejkompisar för brunch. Efter brunchen gick vi runt i ett väldigt fint shopping center innan det var dags för mig att flyga hem till Hartford igen. När jag klev ut Hannas bil på flygplatsen slog det mig plötsligt. Det var som att all hemlängtan som inte riktigt infunnit sig så mycket som jag trott, plötsligt kom alltsammans på en gång. Jag grät igenom säkerhetskontrollen, ringde pappa och grät igen, samlade mig och lyckades hålla ihop det till sista delen av flygresan innan jag började gråta igen. Herregud. Men jag visste att det skulle komma någon gång. Känslan höll i sig lite under måndagen innan jag återgick till mitt normala känslotillstånd.


Veckan efter Detroit flöt på som vanligt. Det anordnades en Friendsgiving på Campus som jag och några vänner gick på. Fick även ett litet paket på posten från mina kära föräldrar med diverse saknade godisar, te och en choklad-julkalender från Lindt. Tror jag överlever december här också nu. Helgen därpå åkte Kyle, Kaitlyn och jag till ett bryggeri i New Haven som hade ett ölsläpp. På kvällen gick vi faktist ut en sväng i Downtown Hartford och avslutade med lite dans. En bra kväll! Helgen avslutades med födelsedagsmiddag för två i teamet på en italiensk restaurang.



Thanksgivingeckan är speciell här i USA. Thanksgiving var torsdagen den 23e November, men redan på tisdagen har man de sista lektionerna för veckan. Så efter jag avklarat mitt gympass vid lunchtid plockade Kaitlyns pappa upp oss och tog med oss hem till Woodstock, Upstate NY. På kvällen gick vi ut och åt en väldigt god mexikansk middag. Onsdagen startade med en så god frukost på Bread and...... Jag åt en så god avokado toast samt en cappuchino made in heaven. Bra uppladdning inför dagens shoppingtur till Woodbury Common Premium outlet. Jag shoppade lite, Kaitlyn hittade tyvärr inget. Jag testade också min första burgare från Shake Shack- Gud vad god den var!! Testade även Pretzels från Annie’s vilka också var så goda. Hade ingen aning om att pretzels kunde vara så gott. På kvällen gjorde Kaitlyns pappa sin specialpasta- linguine with clam sauce! Likande lite min pappas simpla, men ack så goda, specialpasta. Efter det mötte vi upp en av Kaitlyns vänner Lauren för dessert och ett glas vin på en nyöppnad väldigt trevlig bar och restaurang.


Torsdag och thanksgiving! Dagen började med en Turkey Trot, som dem kallar det. De flesta områden anordnar av tradition en 5K run på morgonen av Thanksgiving. Kaitlyn har varit skadad länge och har precis börjat springa igen, så vi tog det lugnt och joggade/gick lite. Vädret var fantastiskt, än dock kallt. Efter detta plockade vi upp en bagel och kaffe innan vi åkte hem till Kaitlyn igen.


I år firade Kaitlyns familj själva utan några släktingar, så det var en mysig och lugn Thanksgiving. Dagen spenderades med sällskapsspel med hennes syster Halle, innan det var dags för middag. Den inleddes med ett glas champange innan det var dags att hugga in på maten. Det serverades skinka (inte traditionell kalkon) med potatismos, gravy, morötter, stuffing och cranberry sauce. Till efterrätt blev det applepie med vaniljglass och grädde! Mums. Tradition under Thanksgiving är också att kolla på Football ungefär hela dagen. Jag har försökt sätta mig in i reglerna och börjar förstå lite mer, men uppskattar det inte riktigt helhjärtat än hehe.


På fredagen tog vi sovmorgon (till ca 9, längesedan jag sov så länge och ack så underskattat!) för att sedan ge oss ut på två små Hikear med Kyle (som också går här på Hartford) och Lauren, som jag träffade häromdagen. Vädret var fantastiskt och inte för kallt. Underbart. Vi avslutade med att åka till ett bryggeri för lunch. På vägen tillbaka stannade vi till på ett av familjen Vanderbilts ägor. Herregud vilka trädgårdar och utsikter. Kan inte tänka mig att det faktist bott en familj där en gång i tiden. När vi kom tillbaka hade Kaitlyns mamma bakat min mammas recept (som jag översatt åt henne efter önskemål) på äppelkaka, för att jag skulle få en liten känsla av hemma. Hur gulligt? Kaitlyns föräldrar är verkligen så snälla. Känner mig väldigt välkommen. Hennes mamma gjorde även Swedish Meatballs till middag på lördagen. SÅ GOTT. Åh vad jag saknar svensk mat.

Senare på fredagskvällen åkte Kailtyn, Halle och jag till några familjekompisar för en spelkväll. Även dessa var supersnälla och jag hade en så bra kväll. Vi spelade UNO, Bananagrams (typ Alfapet fast på tid) och några andra sällskapsspel till tonerna av julsånger.


Lördagen började med lite välbehövlig shopping för min del. Typ handdukar, tandborstfodral och andra väsentligheter behövde införskaffas. Efter detta åkte vi till ett känt bagelställe som heter Sunshine bagels för att äta brunch. Åt den klassiska New York Bageln som består av Bacon Egg and Cheese. Efter denna bageln kan jag säga att det är skillnad på bagels och bagels och att det definitivt är något speciellt med New York Bagels. Efter detta klippte sig Kaitlyn. Innan solen gick ned hann vi även med ett träningspass vid Ashokan Reservoir. Kunde inte sluta njuta av den fantastiska utsikten. På kvällen väntade bowling med Halle och hennes kompis. Så roligt! Det var längesedan jag bowlade och hade nästan glömt hur kul det är.


Efter en fantastisk långweekend i Upstate New York bar det av mot Harford tidigt på söndagsmorgonen. Plugg och andra väsentligheter väntade. Kommande veckor är fullspäckade då många Final Project ska göras samt att Finals väntar precis innan jag flyger hem. LÄNGTAR SÅ MYCKET ATT JAG SPRICKER.



Kram på er som fortfarande tar er hit och läser.


/Johanna

Likes

Comments

Hej alla mina fantastiska vänner!


Förlåt för lite dålig uppdatering här på sistone. Livet har rullat på här borta. Idag är det 45 dagar kvar tills jag flyger hem. 45 dagar?!?! Det är ingenting. Vart tar tiden vägen. Försöker att vara här och nu samtidigt som jag längtar efter att få träffa alla där hemma så mycket. Ibland när jag tänker på hur fin familj och fantastiska vänner jag har känns det som mitt hjärta ska spricka. Men åter till här borta-


För två helger sedan var det Hawktober Weekend här. Det är som homecoming ungefär. Många föräldrar kommer och hälsar på. Friidrotsteamet annordnade Hawktober 5K, ett 5 kilometer långt lopp. Under dagen gick vi mellan många olika matcher som spelades på campus, bland annat rugby, baseball och lacrosse. Efter detta var det Athletics BBQ.



Förra helgen var det HALLOWEEN!! Mycket stor och viktig högtid här borta i staterna. Folk dekorerar sina hus så att jag knappt vågar sätta min fot utanför campus och det är pumpor så långt ögat kan nå. Känns nästan som jul- firas i nästan en månad innan. Haha, kanske inte riktigt, men i alla fall under cirka två veckors tid. Vi firade Halloween förra lördagen och jag blev så nöjd med min utklädnad. Min roomie Sam fixade mitt smink, hon är SÅ duktig.



Förra helgen lärde jag också Sam att fika. Tror hon gillade det. Jag gillade i alla fall den krispiga croissanten jag åt!



I veckan var det även dags att registrera sig för kurser nästa termin. Jag var och pratade med min advisor, var ärlig med honom och förklarade läget att jag bara tänker stanna till juni nästa år (alltså inte ta en graduation december 2018 som jag hade funderingar på) och att jag planerar att påbörja min master i september. Samtalet slutade med att jag ska ta två master-kurser nästa termin och jag kunde inte vara gladare! De är två kurser som verkligen intresserar mig- Engineering Program Management och Quality Tools/Product Design. Sedan ska jag läsa Ethics in the Profession, Discover America 1945-present samt fortsätta med mitt Capstone projekt som sträcker sig över hela året. Ser ut som att det kommer bli en rolig och intressant termin studiemässigt. Sedan kommer vi att tävla nästan varje helg också vilket kommer bli så kul!



Igår var jag medbjuden på hike med Sarahs familj och vänner. Vi startade från Sarahs morbrors hus och hikeade upp för Talcott Mountain som ligger här i närområdet (Simsbury). Det var en fantastisk höstdag, det var lite kyligt i luften men soligt. Vi var ett stort gäng, inklusive två hundar, och det var så himla trevligt! Det tog cirka 50 minuter att hikea upp och utsikten var så fin. Efter att vi tagit oss ned till Sarahs morbrors hus igen blev vi bjudna på hemgjord chilli serverad med corn bread och andra tillbehör som vanligtvis serveras med tacos och god dryck. Det var jättegott och underbart trevligt. Detta åts ute på deras veranda där dem hade en infravärmare samt en liten kamin. Efter detta serverades flertalet efterrätter undertiden som vi umgicks. Så kul att alla åldrar, familj blandat med vänner samlas och umgås på detta sätt. Tack igen Sarah för en underbar dag!



Dagen idag började med Hot Power Up Yoga som numera är tradition för mig och Emliy. Passet idag var fantastistk! Gillar verkligen yoga. Efter det åt vi som vanligt frukost på Panera Bread, åkte och handlade lite matvaror på Whole Foods för att sedan åka tillbaka till campus. Efter det var det plugg som gällde och för tillfället har jag precis ätit middag och ska förbereda lite för morgondagen. Imorgon går vi in i en ny träningsperiod när vi ska börja köra mer teknik och tävlingsförberedande! Känns läskigt och jag känner mig inte riktigt redo. Men vår första tävling är ju redan den 3e December så det är bara att lita på Coach Dan och tuta och köra!


En fantastiskt rolig sak som händer nästa vecka är att jag ska åka och hälsa på Hanna i Detroit!! Jag flyger torsdag kväll och kommer hem söndag kväll. HERREGUD vad jag längtar efter denna tjej. Tror jag kommer spricka när jag ser henne på torsdag.



Med detta avslutar jag för dagen och hoppas att allt är bra med er där hemma. Uppskattar alla er som fortfarande är intresserade av mitt lilla liv här borta och tar er tiden och läser. Kärlek till er. KRAM


/Johanna

Likes

Comments

Hej alla fina!


De senaste två veckorna har varit hektiska och jag har därför inte prioriterat bloggen. Men frukta inte, här kommer ett nytt inlägg om livet borta i Harford!

Förra måndagen var jag med om något för första gången i mitt liv- jag försov mig!! På söndagen hade jag uppdaterat min mobil till nya IOS och på något konstigt vis så lät inte mitt alarm på morgonen. Jag vaknar 05.58 av att Emily ringer och frågar "Where are you?" och jag flyger upp ur sängen och säger "Give me 2 minutes!!". Hon ger över mobilen till Coachen och jag säger samma sak igen och får först svaret att jag kan ta sovmorgon.. Hallå nu är jag ju redan uppe? Efter lite diskussion får jag två minuter. Jag har aldrig i mitt liv klätt på mig, slitit åt mig en bar och varit utanför dörren så snabbt. Det är kanske 600m upp till där vi åker till träningsplatsen och jag var där på två minuter. Coach Dan hade tydligen slagit vad med mina team mates om att jag inte skulle klara det under 3 minuter, men mina vänner trodde på mig, tacksam! På grund av mitt väldigt abrupta uppvaknande kändes resten av måndagen lite knäpp.

Sov nästan ingenting natten till tisdag då jag var orolig att jag inte skulle vakna i tid till morgonträningen. Jag hade också ställt 3 alarm, två på min iPhone och ett på min amerikanska iPhone för att vara på den säkra sidan. På tisdagen hade vi som vanligt morgonträning och sedan gym efter lunch. Då vi inte gjort bålstyrka på ett par dagar bestämde jag mig för att göra lite på egen hand efter gympasset. Jag vet inte hur mycket jag berättat om mina och Coach Dans diskussioner om träning, men jag har flertalet gånger påpekat att jag tycker att vi tränar lite för lite och speciellt lite för lite uppbyggnads/volymträning. När jag kör min bålstyrka i vårt athletics room (inte samma som där vi gör gymträningen med teamet) går Dan förbi och får syn på mig.

"WHAT are you doing??!"

Fasen. Vi som precis haft en diskussion i gymet där han påpekade att han kanske trodde att jag tränade på egen hand också, vilket jag inte gör, mer än bålträning. Efter lite om och men var det okej att jag körde lite extra bål. Det komiska var att precis under vår diskussion får han syn på en annan kille i teamet som verkligen tränar (kör biceps-curls) och han utbrister "Is that CONNOR???!". Haha stackars Dan, hittar sina atleter tränandes på egen hand i gymet..

På torsdagens morgonträning var det ganska kallt och vi körde motståndslöpningar (2x4x40m och 2x40m utan motstånd mellan seten). På sista motsåndslöpningen fick jag väldigt plötsligt ont i baklåret på ett sätt jag aldrig haft innan. Det var läskigt och jag blev ganska rädd. Nog för att jag tidigare varit väldigt stel i det baklåret men jag har aldrig varit med om att det smärtat så mycket. Fick inte göra mer än att gå den resterande delen av träningen. Fick låret isat efter och diagnosen att det var en liten sträckning. Ingen mer löpning för mig fredagen-söndagen.



Det är stor skillnad i upplägg här gentemot hemma. Vi kör redan ganska explosiv träning, relativt få reps i gymet och ingen specifik hoppstyrka. Inte speciellt mycket uthållighet. Vi kör till och med i spikskor redan. Jag tror detta är en stor anledning till att mitt baklår redan krånglar...

Fredagen cyklade jag 30 minuter i gymet då jag inte fick springa. Sedan såg vi The Haunting i min kurs Architecture in Film. Det är en skräckfilm men ganska speciell då dem faktist inte visar något läskigt på skärmen utan endast jobbar med ljud och det mentala spelet. Det gick helt okej, men denna veckan när vi ska se The Shining ska jag få se en annan film. Jag berättade för professorn om mitt problem med skräckfilmer och han förstod absolut. Han sa redan när vi skulle se The Haunting att jag kunde gå ut om det blev för läskigt. Tack och lov för förstående professorer.

På kvällen hade vi lite teambuilding med min grupp i Capstone Projektet och åkte till Plan B Burger Bar för att äta burgare och umgås. Mycket trevligt, dock har jag fortfarande inte ätit en lika god burgare som på The Barn hemma i Göteborg och ändå ska jag vara i Burgarnas Land??

Senare på kvällen var några tjejer från Cross Country teamet och jag på Trivia Night (som för övrigt är en stor grej här borta) som anordnades på campus. Trivia Night är en frågesport som man gör i lag och umgås under tiden. Sedan följde Kaitlyn mig hem och vi bakade kakor. Det blev en tidig kväll då vi hade samling 06.30 följande morgon.

Lördag 06.30 var det samling för Hartford Marathon som teamet ställde upp och var volontärer för. Väldigt roligt, men kort tid som volontär då vi stod nästan i starten av loppet och det endast var en startgrupp. Loppet kunde inte riktigt heller mäta sig med Göteborgsvarvet... Men alltid lika kul att se glada tacksamma löpare.



Efter Matathonen åkte Emily, Kate, Sarah och jag till en Apple Harvest Fair i Glastonbury i närheten av där Sarahs familj bor (Kate står framför och Sarah bakom mig på den tredje bilden från vänster ovan). Det var mysigt, en mindre Fair än The Big E som vi var på för någon helg sedan. Men som vanligt blev det massor med smakprov på diverse saker. Fairen låg precis vid en väldigt fin liten sjö där vi stannade till.



Söndagen började med Hot Power Up Yoga (ny tradition!) och det var ett riktigt bra pass. Som förra söndagen åt vi frukost på Panera efter för att sedan åka tillbaka till skolan. Min söndag bestod av mycket plugg samt 20 minuters intervallträning på cykel.... Är inte super exalterande att cykla på en träningscykel i vårt gym, men brukar spendera uppvärmningen och nedvarvningen med att FaceTimea med mina kära föräldrar. Stackarna får höra mig flåsa på andra sidan Atlanten, men de verkar fortfarande älska mig i alla fall.

Måndag och tisdag denna vecka har flutit på. Måndagar är som sagt alltid stressiga men denna måndagen var extrem. Om vi säger så att jag hade två träningspass- ett 06.00 och gym 12.15 och inte hann duscha förrän efter min sista lektion som slutade 20.25 så förstår ni kanske...

Nu har jag precis haft en exam i Solid Works, ätit mitt kvällsmellis och skrivit detta inlägg. Dags att stänga ned för dagen efter detta. Morgonträning som vanligt imorgon. Avslutar med en bild på mig och Kaitlyn från i lördags.


/Johanna

Likes

Comments

Hej alla fina!

Tiden flyger verkligen iväg här, vilket jag antar att den gör vart man än befinner sig. I skrivande stund är det lördag runt 1-snåret och jag har precis kommit hem efter frukost i Commons och en promenad med Emily. Det är fortfarande varmt här borta, idag är det nästan lite tryckande och cirka 22-23 grader skulle jag gissa på. I eftermiddag ska Emily och jag åka på en liten shoppingtur och också handla lite matvaror. Är ju tyvärr ganska beroende av andra när det gäller grocery shopping här (om jag vill ha annat än det som finns i vår lilla matvarubutik här på campus) då jag inte har någon bil. Efter shoppingturen är planen att åka till Five Guys som är ett hamburgarställe. Så taggad! Vad jag dock är ännu mer taggad på är att vi imorgon ska gå på Hot Power Up Yoga på morgonen och sedan gå ut och äta frukost efter. Var så längesedan jag var på yoga nu.


Sedan sist har det rullat på som vanligt. Vi hade testvecka denna veckan i hopp/mångkamp/kast-gruppen. Det var kul men resulterade inte i speciellt mycket träning. Vi testade stående 30m, flygande 30m, 150m, stående längd, stående tresteg, kulkast framåt och bakåt samt spring så långt du kan på 45 sekunder. Vi ska sedan testa detta igenom om ca. 6 veckor, ska bli intressant! Nästa veckas träningsschema ser dock ut att bjuda på lite mer volymträning så som 10x100m och annat kul. Ser fram emot det. Veckan efter det får vi också gå upp på full träningstid! Fram tills dess har NCAA en regel om att coacherna endast får schemalägga 8 timmars träning per vecka.

Bilden nedan är från en av våra morgonträningar i soluppgången. Det är verkligen fantastiskt att få starta dagen med att träna ute och dessutom få se solen gå upp.



Förra veckan hade vår buffé restaurang Commons ett event, först till kvarn, där man fick signa upp sig för att få en trerättersmeny serverad. Gick med några tjejer från teamet och det var så gott verkligen! Brysselkål, lax, pesto, grönsaker och en avslutande Smores Tart!



Förra helgen var jag över hos tjejerna i min grupp och spelade Just Dance (så roligt!!), provade Mac'n Cheese för första gången, vilket tydligen var en stor händelse och bara hängde. På lördagen åkte vi till The Big E Fair vilket är en jättestor Fair med allt från djur, olika hus som representerade de olika delstaterna i New England, attraktioner och mat mat mat. Det var kul, men just den dagen var det dock väldigt kallt. Annars är det överlag varmt och skönt här, fortfarande shortsväder i oktober? Jag klagar inte!


/Johanna

Likes

Comments

Helgen hos Kaitlyn var helt fantastiskt. Vi hade sådan otrolig tur med värdet, en riktig panghelg. (Sitter också i skrivande stund och nästan svettas kl. 20.50 pga ännu en värmebölja).

Kaitlyns mamma hämtade oss och efter två timmars bilfärd kom vi fram till Woodstock, Upstate NY, på fredag eftermiddag. När vi installerat oss tog vi en sväng ned till ett ställe som kallades The Reservoir (bilden ovan) som var helt sjukt fint. En jättestor sjö med massa höga berg omkring. Efter det åkte vi ned till ett ställe som hette The Strand för att äta middag. Vi delade på en Rolled Egglplant med ricotta, spenat och parmesan till förrätt. Så gott. Sedan tog jag en Shrimp Scampi till varmrätt. Räkorna var stekta i färsk vitlök och citron samt en sås på vitt vin. YUM. Efter det gick vi på en promenad och sedan köpte vi glass på vägen hem.


Lördagen började med att vi åkte och köpte kaffe och frukost för att sedan kolla på Kaitlyns lillasysters Homecomeing fotbollsmatch, kul då jag aldrig varit på en Homecoming innan. Efter matchen köpte vi med oss lunch och åkte för att hikea upp till Giant Ledge. Det var fantastiskt fint. Hittat mig en ny hobby.


Söndagen startade vi med en jättegod frukost ute på stan med hennes kusin Autumn. Efter det hälsade vi på lite släkt innan vi åkte mot Hartford igen.


Idag var det back to basics med morgonträning 06.00 i soluppgången. Vi var i en park i närheten, Elizabeth Park, och körde backlöpningar. Perfekt sätt att starta veckan på! Sedan har måndagen flutit på som vanligt med lektioner och ett gympass. Nu ska jag kolla ett avsnitt Suits innan det är dags att sova.


Hoppas allt är bra med er mina fina vänner.


/Johanna

Likes

Comments

Hejsan svejsan!

En sak jag verkligen saknar med Göteborg är havet. Speciellt lukten och frihetskänslan att gå nere vid vattnet. Bilden här ovanför tog jag en av de sista dagarna innan jag flyttade när jag och mamma var ute på en promenad runt Amundön. Det var en fin kväll. På tal om mamma så fyller hon år idag, så jag ska ta tillfället i akt att gratta henne ännu en gång. Stort grattis på födelsedagen världens underbaraste mamma! Är lite ledsamt att inte kunna vara hemma och fira dig.

Tänkte att ni skulle få följa med under min dag idag. Torsdagen började med morgonträning 06.00. Ringde som vanligt mamma på vägen och idag sjöng jag Ja Må Hon Leva för full hals när jag gick genom området, hoppas att alla andra låg och sov vid 05.50 för vackert var det inte. På morgonträningen åkte vi till friidrottsarenan (typ 7 minuter bort med bil) och vi hoppare sprang 3x200m(jogg 100m)+3x100m(jogg 100m) med vila emellan. Coach tyckte jag sprang för fort och han tog faktist ett snack med mig efteråt, Jag vill verkligen inte att han ska känna att jag inte har respekt för honom, men jag är ju samtidigt här för att träna. Inte för att gå upp supertidigt och sen inte få ut något av träningen. Men han har en plan med allt detta och jag får helt enkelt lita på honom. Efter att vi kom tillbaka rullade/stretchade jag och sedan gick jag hem till lägenheten och gjorde frukost. Min egen svenska frukost bestående av havregrynsgröt med bär, osötad äpplemos, mjölk och ett kokt ägg. Mums!

Efter frukost gick jag till vårt Athletic Centre och pluggade lite innan min lektion i Elements of Mechanical Design. Hann också med att att plocka upp en kaffe på Starbucks (räddaren i nöden bland allt blaskigt amerikanskt kaffe) samt facetimea med mamma och pappa. Efter det var det dags för gym, gick bra och var kul! Här är gympassen typ 45 minuter totalt och högt tempo. Känns lite som ett HIIT-pass ibland haha.

Efter gymet drack jag min (egen-inköpta) chokladmjölk, hade ett möte med Head Coachen och sedan åt jag lunch i Commons (vårt typ bufféställe). Efter det gick jag direkt till biblioteket för att plugga och sedan ha möte med min Capstone grupp. Försöker få undan så mycket plugg som möjligt nu innan helgen för direkt efter min lektion imorgon ska jag åka med Kaitlyn hem till henne! Jag är så taggad. Vi ska hajka!! Har fått se väldigt fina bilder från de platser vi ska besöka. Ska även få träffa hennes familj. Jag är väldigt glad att jag har hittat så många fina vänner som bjuder in mig till deras familjer och tar med mig på många olika upplevelser. Kaitlyn bor i Upstate New York och vi stannar där till söndag.

Nästa vecka verkar bli ganska hektiskt med hemläxor (back to gymnasiet igen) och exams och träning.

Förhoppningsvis blir nästa inlägg lite mer innehållsrikt på bildfronten, förhoppningsvis en bildbomb från helgen! Tills dess- ha det underbart.

Avslutar med en bild på mina bakelser/kakor från mitt födelsedags/going-away party. Tack än en gång alla som var där, hade en underbar kväll och ni är alla fantastiska och jag är så glad att ha er i mitt liv.
/Johanna

Likes

Comments

Hej fina!

Ännu en vecka har passerat. Den fruktade måndagen blev inte så illa som befarat. Hann till alla mina lektioner, även om måndagar innebär mycket ätande under lektionstid. Åker direkt från morgonträningen till lektion och sedan direkt efter gymet har jag lektion igen, alltså ingen tid för frukost och lunch direkt efter. Men god planering och mellanmål är nyckeln till framgång tror jag. Denna veckan har det fortfarande bara varit uppvärmning på morgonträningen för mig och sedan har jag fått vara med på hela gym-passen. Imorgon ska jag börja vara med på hela morgonträningarna, så taggad på att köra igång igen!

Vi hade maxtester i frontsquat och bänkpress i veckan för att vår strenght coach ska kunna ge oss kort med vilka vikter vid ska lyfta. Jag persade i frontsquat vilket var kul! Bänkpressen däremot... Jag lyfter också omedveten om hur mycket vikt det är på stången då allt är i pounds här och jag fortfarande inte riktigt fått ordning på konverteringen i huvudet, på både gott och ont antar jag.

I onsdags hade vi egenträning vilket innebar löpning i 20 minuter för alla hoppare. Jag gick ut och sprang runt campus på morgonen innan min lektion. Solen gick upp under tiden och det var underbart fint.

Senare hade jag fint lunchsällskap i form av Emily som också är från Sverige och pluggar här på University of Hartford! Emily är med i golf-teamet och är ursprungligen från Borås, världen är inte så stor ändå. Jag åt Shrimp Tacos från vår food court, så god att jag även åt den till lunch i fredags i solskenet. Vi har haft en väldigt varm och solig vecka här, omkring 27 grader varje dag. Jag klagar inte!

Har också ÄNTLIGEN lyckats fixa ett amerikanskt telefonnummer. Mina föräldrar skickade över min gamla iPhone som jag tänkte sätta i ett amerikanskt SIM-kort i. Så jag och mina roomies åkte och tänkte köpa kortet i veckan innan mobilen hade kommit, men det gick såklart inte för att dem var tvungna att se att SIM-kortet passade i mobilen. När mobilen väl anlänt åkte vi tillbaka till butiken för att köpa SIM-kortet, bara det att det då visade sig att mobilen var låst till Telia. Den billigaste telefonen dem hade till salu kostade ca. 150$, jag hade inte räknat in i min budget att köpa en helt ny mobil. Alltså ännu en tur nästan förgäves. Vi köpte med oss SIM-kortet hem i hopp om att jag skulle kunna köpa loss min gamla iPhone från Telia hemma, vilket till min glädje gick hur bra som helst!

Hittade mig också ett mysigt ställe att läsa lite på precis i närheten av våra lägenheter nu i veckan.

I fredags var det bara jag och Nikki i lägenheten. Vi bestämde oss för att göra god middag och kolla på film. Vi gjorde hemmagjord pizza på Naan-bröd, vilket vi gjort några gånger nu och är såå gott! Denna gången gjorde vi dem dock med en twist- vi använde pesto istället för tomatsås underst, tips! Sedan använder vi Nikkis mammas panerade kyckling, på med vitlök och mozzarella, toppa med spenat och klart! Vi såg filmen Gifted, även den ett tips. Grät till och med en skvätt..

Lördagen började med att jag och Sam åkte till ett ställe som kallas the Reservoir för en morgonpromenad. Det var en sträcka på ca. 6km runt en sjö och det var så skönt att sträcka på benen. Det var dimmigt och väldigt fuktigt i luften. Efter det åkte vi tillbaka till skolan och Commons för att äta frukost/brunch. Commons är som sagt lite som en buffé. Jag åt scrambled eggs med toast, melon och amerikanska pannkakor till efterrätt. Efter detta pluggade jag lite innan jag och Carly gav oss ut på jakt efter en födelsedagspresent till Sam som fyller 21 år idag. Grattis Sam!

På kvällen var jag hembjuden till en kvinna som jobbar på skolan som har svensk släkt. Eller egentligen var jag bjuden till hennes kompisar varav en av dem pluggat på Chalmers, maskinteknik till och med! Så trevligt. Vi åt ost och kex, kräftor och en riktigt god gryta som dem kallade "Southern boil". Middagen avslutades med hembakta kakor. Det var väldigt roligt för mannen som gått på Chalmers hade fortfarande kvar traditionerna med punch till efterrätten och han letade till och med fram sin gamla studentmössa. Cool gubbe, bör nog tilläggas att han är 80 år.

Efter detta firade vi Sam och kvällen avslutades på en bar nere i West Hartford. Kul att ha testat på hur det är att gå ut här i USA också. Måste dock säga att jag föredrar utgång i Sverige än så länge.

Idag (söndag) började med en fantastisk söndagsbrunch på ett väldigt fint ställe, dem anordnar bland annat bröllop och stora kalas. Restaurangen heter The Mill on The River och hade upplägget att man fick beställa en entree och sedan plocka från en Continental breakfast buffet också. Jag beställde in Eggs Benedict (bytte ut skinkan mot bacon efter rekommendation från Carly samt potatisen, som man alltid verkar få som side order, mot spenat) och det var så gott! Aldrig ätit eggs benedict innan men det var en riktig höjdare. Från buffén plockades det melon, några goda ostar, mini-brownie och en croissant (den var inte i klass med Brogyllens tyvärr... ping Moa).

Efter brunchen mötte jag upp Kaitlyn för att sola lite innan vi satte oss i biblioteket och pluggade. Sedan dess har jag tvättat, pratat med Hanna, gått en promenad och nu för tillfället sitter jag och äter lite gröt. Det som återstår denna söndagen är att förbereda allt inför den smått hektiska måndagen som väntar. Sedan ska jag se till att komma i säng i tid inför mitt första riktiga morgonpass imorgon!


/Johanna

Likes

Comments