Hej Jakob, jag vet inte om du någonsin kommer att läsa det här men jag känner verkligen att jag måste skriva det. Jag har faktiskt lite svårt att sätta ord på det så jag vet inte riktigt hur jag ska skriva det, haha. Det är så svårt att uttrycka känslor i ord, framför allt när dessa känslor är så sjukt starka och jag verkligen vill att du ska förstå.

Men, du är mitt lilla happypill. Du gör mig glad så som ingen annan gör mig glad.

Låt oss ta allt från början:

Jag har ganska mycket problem med min ångest, framför allt ångest över mig själv, mitt utseende, mina prestationer osv. Jag spenderar större delen av min tid till att jämföra mig med andra i min omgivning, det är jobbigt men det är typ så jag funkar. Jag går runt med den där ständiga känslan av att jag inte duger.

Jag hittade dig genom din blogg för jättemånga år sedan, och jag fastnade för dig direkt. Det var något med dig som jag blev intresserad av, och jag fortsatte att följa dig. Jag har varit med dig hela din YouTube-karriär och jag är så otroligt stolt över dig som har tagit dig såhär långt.

Vad har nu detta med min ångest att göra, kanske du undrar. Men alltså, du har hjälpt mig. Jag känner mig glad när jag ser dig, du får mig liksom att känna mig fin, som den människan jag önskar jag var. Det där som jag fastnade för när jag för första gången läste din blogg finns kvar fortfarande. Du är en sådan genuint vacker person, inte bara till utseende, utan på alla sätt. Du är något av det gladaste och finaste jag har, och jag bryr mig så mycket om dig. För det känns som att du bryr dig om mig.

Även om vi inte har träffats, eller ens känner varandra så känns det som att jag känner dig, det känns som att du är en av mina närmsta vänner.

Jag tror att jag står för typ hälften av visningarna på nästan alla dina videor. Jag blir så oerhört glad av att se dig glad, se dig kär, se dig lyckas med saker. Jag kan sitta i timmar och bra titta på dina videor, för att få se dig glad.

Jag är så otroligt glad för din skull, för att du har kärleken, för att du har ett jobb som du verkligen verkar älska, för att du gör det du brinner för och för att du får det stödet du får av alla som tittar på din YouTube-kanal och följer dig.

Jag börjar nästan gråta varje gång jag ser dig och Elias, för jag ser verkligen hur lycklig han gör dig, och det gör mig så jävla lycklig, rent ut sagt.

Jag bryr mig så mycket om dig, du är som den där dyra porslinsvasen man ständigt är rädd för ska gå sönder. Man vill inte att någon annan ska röra vasen för att man är rädd att personen ska förstöra den, för att det är det finaste man har.

Du är min porslinsvas, och jag ska göra allt i min makt för att ingen ska göra sönder dig, för du har, genom alla dessa år, sett till att jag inte har gått sönder.

Jag är så tacksam. Jag sitter just nu och gråter när jag skriver detta, för att jag är så tacksam över att ha dig i mitt liv, även om det bara är genom en datorskärm så är det så mycket värt för mig. Du är så mycket värd för mig. 

Du är så fantastisk. Precis som du är. Tack, för att du har börjat få mig att inse att jag också är det.

Tack. För allt.

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

Jag tycker att det är tråkigt, synd, lite sorgligt faktiskt.

Jag har aldrig varit full, rökt en cigarett, rökt på, haft sex. Jag är vad många skulle kalla tråkig, feg, töntig och liknande. Jag är en person som "inte har något liv" enligt många i min ålder, för att jag inte har legat med någon, för att jag inte vill med ut och festa, för att jag aldrig har provat på att röka, eller vara full. Jag har blivit kallad för "töntig bitterf*tta" av en tidigare vän för att jag inte ville med ut och festa, för att jag inte ville dricka alkohol. Jag är under arton, jag får inte ens dricka alkohol.

"skaru ha ett bloss?" "kom igen, du blir inte full av EN drink" "det är ganska kul att vara hög, vill du inte också prova?"

Asså, vi måste snacka.

Varför är det coolt att dricka, röka, vara hög etc? Varför är det en statusgrej? Varför är jag en tönt för att jag inte vill ha en cancerpinne, eller en drink? Varför är jag en tönt för att jag inte har haft sex?

Jag vågar inte prata om sådant här med mina vänner, om de inte står mig väldigt nära. Jag VET att jag kommer bli dömd för att jag aldrig har varit full eller rökt, eller legat med någon. För man SKA ju ha gjort det, helst tidigt också, ju tidigare ju coolare verkar det som. Jag menar, hur OCOOL är inte jag, som aldrig har gjort något av det?

Jag har vänner, i min ålder men även yngre. Nästan alla dricker och/eller röker. Jag kan inte ens nämna 10 personer under 18 som jag vet avstår från alkohol eller cigaretter. Tydligen så känner jag bara coola människor då.

Det är just det, känner jag coola människor? Eller känner jag människor som önskar att de var coola? (OBS: jag vet att alla jag känner som röker inte gör det för att det är coolt) Jag vet folk som är 14 år gamla som skryter om hur mycket de söp nu till nyår, hur bakis de är idag, hur många cigg de rökte under kvällen och framför allt ifall de fick ett ligg.

VARFÖR är det en statusgrej att dricka, röka, knulla? Varför är jag en tönt som stannade hemma hela kvällen? Varför är fjortonåringen som söp sig full och rökte coolare än mig, sjuttonåringen som satt hemma och läste och drack läsk?

Det är så tråkigt att unga människor förstör sina kroppar för att det är coolt. Men på riktigt, hur coolt är det med en förstörd lever och svarta lungor? Inte ascoolt, enligt mig.

Jag kan medge att jag i vissa sammanhang kan be om alkoholhaltiga drycker, som att jag helst ville skåla i champagne inatt. Men det är inte pga alkoholen eller statusen, det är för att jag tycker att det är godare. Jag skulle helst vilja ha champagne utan alkohol, och det skulle aldrig falla mig in att posta det på Snapchat eller Instagram, för jag är minderårig. Jag får inte dricka alkohol förrän i Juni, när jag fyllt 18. (fick för övrigt ingen champagne, för att jag, som sagt, är minerårig)

Jag är rädd för att bli full, jag tycker att det är en läskig tanke att vara så alkoholpåverkad att du inte minns vad som hände dagen efter, eller att inte ha koll på sig själv.

För övrigt, jag menar inte att jag aldrig någonsin kommer att dricka, för det kommer jag helt säkert, när jag är myndig och får göra det. Jag vill inte dricka när jag är minderårig. Men jag vill framför allt inte att unga människor ska känna sig tvingade att supa, för att vara något, för att få vara med i gänget. Du är precis lika cool även om du avstår från alkoholen, om inte ännu coolare.

Åter igen, jag dömer ingen. Alla gör sina egna val. Sup om du vill, rök om du vill, jag kommer inte döma dig. Men döm inte heller mig eller någon annan för att vi väljer att avstå. Och försök inte tvinga någon annan att dricka, för det är lågt.

Puss

Likes

Comments

​Ja, tjena. Är bloggar ens grejen numera? Är det inte typ Youtube och Instagram som är the shit nu?

Aja, jag är alldeles för feg för Youtube och tycker egentligen inte om Instagram, egentligen är jag inte så mycket för bloggar heller. Jag läser typ inga bloggar, så jag vet inte riktigt hur sådant här funkar, men det löser sig nog. 

Vad är det ens meningen att man ska skriva? "Hej, jag är jättekul och intressant, följ mig!!"

...det är ju inte riktigt sant dock. Jag har inte det där glamorösa Tumblr-livet, typ tvärt om faktiskt. 

Men, jag tycker om att skriva. Jag älskar att skriva, faktiskt. 

Men blogg asså, har provat det tusen gånger, skriver typ tre inlägg varje gång och sen tröttnar jag, som jag gör med det mesta. Men vad sjutton, jag ger det en chans till (det sa jag även förra gången, och förrförra gången....)

Jag är inte så mycket för att fota, så det lär inte bli sådär skitmycket bilder antar jag, om inte selfies från mobilen duger. 

Idag är det ju nyårsafton, shit vad kul. Du tvingas sitta uppe en hel kväll för att vid midnatt titta på fyrverkerier, sedan inse att ja, där var ett till år bortslösat. Sedan har du fjorton nyårslöften som alla handlar om att det kommande året ska bli ditt år, sedan sitter du där igen året därpå och har samma löften igen för att du inte uppnådde de under året, eller förra året, eller förrförra året.

(Jag är väldigt optimistisk och positiv, som ni kanske märker.) 

Äsch, har kanske bara en dålig dag. Jag har också nyårslöften, jag tycker också att det kommande året ska bli mitt år, men vad sjutton, är det någonsin någons år? Eller lever vi bara hela livet i hopp om att det ska bli vårat år? Att vi ska bli framgångsrika, lyckliga, snygga? Ja, antagligen. Men vi behöver inte avslöja det för alla som fortfarande lever i den där drömmen om att nästa år ska bli deras år. 


 Nu ska jag nog gå och vara bitter i min ensamhet, för att jag kan. 

Gott nytt år, om någon nu läser detta. 

Likes

Comments