Där är ingen som vill höra vad jag har att säga

Jag vet väl inte riktigt varför jag berättar detta men here we go.

Som många vet så känner jag mig väldigt socialt awkward. Detta gör att jag inte tycker om att vara på ställen där de kan krävas att jag behöver prata. Ibland går de bra och då innebär det att jag suttit knäpptyst eller pratat lagom mycket. Men tyvärr slår det över ibland och resulterar i att jag pratar fruktansvärt mycket men kopplar inte det förens jag är hemma. När jag väl inser det så måste jag isolera mig och gråta, skämmas och aldrig vilja prata igen.

Detta gäller alltid, även när jag har pratat i telefon. Har jag ställt för mångra frågor? Pratat för mycket om mig själv/s/Leia? Jag suger. Jag ska aldrig mer öppna min mun igen. Aldrig mer säga ett ljud. Där är ingen som vill höra vad jag har att säga, mina ord är inte viktiga så det är lika bra att knipa...

Allt detta bottnar i att folk himlar med ögonen när jag pratar, vänder ryggen mot mig och pratar med någon annan, aldrig undrar något eller vill veta mer. Folk har till och med bett mig hålla käften för min röst irrriterar dem. Det förstår jag, den irriterar mig med.

Tyvärr blir jag bara så glad för jag får prata att det bubblar ut ur mig. Därför håller jag mig hemma så mycket jag bara kan. För jag skäms, alltid, och jag ber om ursäkt för det.

Gillar

Kommentarer

Kristoffer
,
Du kan alltid prata med mig älskling

Instagram @sweetbtpsycho