Vilken Dag!


Idag har det hänt ganska mycket känns det som. Efter lunchen bestämde vi oss för att ta en promenad. Det var ganska skönt väder och frisk luft är alltid uppskattat.

När vi hade precis vänt hemåt så lyckades Lucas välta sin pulka. Det är vid den stunden man som förälder känner sig som en sengångare. Det spelar ingen roll om man bara kastade sig fram så kändes sekunderna som minuter..
Lucas låg där med pulkan på ryggen och ansiktet rakt ned i snön. Han försökte använda sina armar för att trycka upp sig men det var såklart inte enkelt med pulkan över ryggen. Så när vi sengångarna (föräldrarna) äntligen kom fram skyndade vi att plocka upp honom. Jag torkade av snön från ansiktet och bara tröstade min son.
Som tur var så var det inte så illa som det kanske låter. Han åkte inte pulka i full fart utan blev bara dragen hela tiden. Lucas blev mer rädd för händelsen än vad det skulle ha gjort ont.
Snart kunde han fortsätta åka i sin pulka utan några problem.


Väl hemma igen blev jag sugen på att baka lite bullar. Eftersom jag vet att min barndom var en del glädje när min mamma bakade, så får det mig att vilja ge mina barn samma sak. Det är jätteroligt att baka, det tycker framförallt barn. Och jag som nu har mitt första barn får mig att tänka längre fram i livet. När den dagen kommer då mina barn vill baka, då vill jag gärna veta hur det görs också. Så idag ska jag sätta igång med att träna upp mig, att baka olika saker och att det jag gör blir bra. Jag längtar verkligen till att få göra saker med mina barn, när dom är så pass stor att man kan åka på riktiga äventyr. Det är verkligen roligt att få vara mamma!


Hur som helst så börjar jag baka mina kanelbullar men hinner inte så långt tills jag hör att Lucas börjar gråta. Jag ser då att han satt fast med ett finger i en kökslucka och det gjorde såklart ont. Min första tanke var, hur gör jag nu!? Jag vill inte råka klämma mitt barn ändå mer!! Men hjärnan lyckades snart koppla ihop hur jag INTE skulle göra och fick snart loss honom.
Jag lyfte upp honom i famnen men han hade så ont att hans hand gick upp och ned. Jag märkte att Lucas inte visste vart han skulle ta vägen med all den smärtan han just hade fått. Jag tog med honom till soffan och snart kom hans pappa med kallt vatten som vi kunde lägga ner hans finger i. Lucas lugnade ned sig snart och allt blev bra. Jag kunde se att han hade blivit lite blå på sin nagel men annars såg allt bra ut.

Lucas och hans pappa satt sedan på köksgolvet och lekte medans jag fortsatte att baka bullarna. Men snart när jag startade igång maskinen som skulle röra om allt till en deg så blev Lucas jätterädd. Han vände sig ifrån mig och började krypa jättesnabbt och snart hörde man hur han började gråta. Jag fick snabbt tag på honom, tog honom i min famn och tillsammans gick vi fram och tittade på oljudet. Väl i min famn kände han sig trygg, han tittade länge på apparaten. Men allt gick bra och snart kunde jag sätta ner Lucas på golvet igen, dock ville han efter det INTE lämna min sida. Så jag hade honom klängandes efter mina ben en liten stund. Sedan medans degen skulle jäsa så kunde jag själv sätta mig på golvet och börja leka med Lucas. Efter en stund fick han gå och sova en stund och när han vaknade hade bullarna blivit klara.

Jag vill egentligen inte ge mitt barn mycket socker. Det känns helt enkelt onödigt i min mening då han inte ens vet om att det är gott. Men med mammahjärtat så kunde jag idag inte låta bli. Det hade varit en tuff dag för Lucas så därför tyckte jag att han förtjänade en bulle. Han var så skeptisk till en början men såklart så försvann bullen snabbt ändå.

Vilken dag!
Man försöker hitta på saker för sitt barns skull och så blir det ändå så mycket tok. Men det är väl det hela livet är egentligen. Vi är klumpiga, vi gör bort oss och vi lär oss utav våra misstag. Det är det fina med att vara en människa. Vi är alla helt unika men vi funkar alla ändå på samma sätt.

God natt!

Gillar

Kommentarer

Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229