Frukost och planen att få slut på nattmålen


Då var det morgon igen och jag åt frukost för första gången på länge. Jag har kommit dit då jag måste inse att jag och mitt barn borde äta frukost tillsammans. Jag kan inte fortsätta gå den snabba "tjocka" vägen och knapra på kakor hela dagarna. Mitt barn skall ha det bästa och det betyder att jag måste byta livsstil. Idag åt jag som sagt min första frukost på länge.

Lucas fick smaka på lite ost, som han inte tyckte var så jättegott. Jag fick skära upp lite bitar av ett päron som han åt lite av men det mesta åkte ned på golvet. Han fick även prova smaka på mammas macka med kaviar på, vilket han faktiskt tyckte var gott. Utöver det fick Lucas sin dagliga gröt till frukost också.

Mätta och belåtna kunde jag sätta ned honom på golvet. Dock blev Lucas direkt klängig och väldigt ledsen så jag fick idag igen sitta på golvet. Alltid blir det bättre och han kunde leka själv och kröp fram till sin gåstol. Helt plötsligt ser jag att ungen han klättrat upp helt och hållet på gåstolen. Stolthet lyser om honom när han vrider på ansiktet. Smidigt men ändå en liten duns blev det när han skulle ner på golvet igen.


Lucas har blivit alltmer pigg om dagarna och igår provade vi att han bara fick sova 1 gång under dagen. Han var då vaken runt 9.00 fram till 13.00 då han fick sova. Dock sov han inte så länge utan vaknade redan 14.30. Men från den tiden var han uppe till klockan 20.00 då han började bli trött. Vi gjorde då honom klar för natten med gröt, byta blöja och borsta tänderna. Sedan fick han mysa med oss i soffan till klockan blev 20.30, då lade vi honom i sin säng.

Detta gjorde att han vaknade 00.30 för att äta sitt nattmål, igen klockan 4.30 och igen 7.00 för att sova vidare till 9.00. Jag hade väl hoppats att han skulle sova bättre på natten och kanske bara vakna en gång. Men man får väl ge det lite tid, inget som sker på en gång antar jag. Om ingen förändring sker kommer vi få försöka trappa ner helt enkelt. Att varje natt dryga ut det med 30-60 min innan han får maten. Öka på det några gånger för att sedan inte vakna på natten mer, hoppas jag. Han är liksom snart 10 månader och dom på BVC är chockade att han inte sover hela natten än. Jag antar att det bara är dags att lära honom att sluta helt enkelt. Än hur ont och jobbigt det kommer göra för mammahjärtat när ens barn skriker och gråter. Inget som jag ser fram emot direkt.

Peppar, peppar, på att det kommer gå bra!

Gillar

Kommentarer

Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229