... till beach Crete...

Å jag ser mig själv för första gången på flera månader i helspegel!

Hjälp!

Ser kanske inte dramatiskt bamsig ut, men med mina mått mätt är det kaos!

Å utöver att det säkert låter ytligt, i dessa dagar då man feministiskt ska älska varenda blemma på den kvinnliga kroppen, och man ska älska sig själv så till den milda grad att det gränsar till narcissism..så handlar det faktiskt inte bara om "looks"...

Jag SER i spegeln att jag inte mått särskilt bra på länge!

Jag ser slitet hår, trötta ögon, kass hållning...

Jag VET (det som inte syns) hur brallorna skär in på ett mindre snyggt vis både här o där...

Jag ser en trött tös som behöver en booooooost i monstruös storlek!

Dags att ta kontroll över den 52-åriga kroppen... dels för att det e skönt att vara nöjd med sig själv, men även för att jag hemskt gärna lallar runt här i 52 år till! 🙂

Någon som har tips? Mirakelkurer? Trollstav??

Dags å sova e det iaf... steg ett... lägga sig i tid o bli av med lilafärgade påsar!

Gunatt! 🙂😴

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

Det är vinter, det är kallt , Det är tyst och ödsligt överallt...

Å 3 minuter efter denna stämningsfulla bild blev fotad, satt jag på blankisen, gömd under pudersnö, med ett brutet revben.

Att det gör "ont" känns som en velig underdrift. Det gör FRUKTANSVÄRT ont och smärtan gör sig påmind hela tiden.

Ena stunden väldigt betuttad i det "tysta och kalla"...förundrad över hur väldigt vackert det ändå är här ute även i denna mörka årstid...

Andra stunden svärande ve och förbannelser över alla sabla minusgrader, svart-is under pudersnö...osv.

Tänk så skönt det ändå är, att man inte vet vad som komma skall, utan att alla happenings är överraskningar...vilka man måste tackla när de väl sker...ingen förberedelse, ingen förväntansångest...SMACK, i backen och nu dragande på frakturer jag lär känna av ett bra tag!

Nog om detta.

I övermorgon har jag bott här i en månad. Sakta men säkert tränger det in i skallen att jag faktiskt BOR här. Det är ingen semester, ingen fjällstuga...det är vardag, Å sakta men säkert börjar jag få ordning. Det växer fram en rätt soft och mysig tillvaro helt i min smak. Å go hjälp har jag såklart av mina glin. Jag är väldigt nöjd med min "skärmbefriade" mysvrå där tanken är att jag ska läsa, skriva, greja med allt annat än "skärmar"! Relaxavdelning...i närheten av kaminen, så att både lukt och ljud från densamme är lugnande och stämningsingivande.

Jag behöver allt jag kan ta till för att varva ner. Jag klarar inte ens den minsta förutsättning till vissa saker. Gå och lägga mig i tid, äta förnuftigt o nyttigt....ta tag i mina promenader...Nopp, inget. Varenda dag lyckas jag bomba i så många måsten att inte ett enda måste blir gjort.

Men skam den som ger sig...

Nu har jag en annan vardag, andra jobb...en annan lunk...å jag SKA hitta min egen väg!

Vart den blir, e däremot något jag behöver mer tid på mig för att komma fram till.

I helgen hängde ungarna upp min stora spegel...en såndär man ser HELA sig i...

Jag har inte sett HELA mig på närmare ett halvår..å en sak e säker! Jag har INTE varit snäll mot mig själv.

En näsknäpp, en rövkick och en påminnelse om att det är VIKTIGT att bry sig om sig själv.

Jaja...

Hå å hej...

Nu ska jag läka revben...å planera mina kommande tilltag! :)

Gonatt!


Likes

Comments

En skräll kommer från köket...ljudet av en skåplucka som smälls igen ganska hårt....

Jag stannar upp mitt i en rörelse...kollar snabbt ut i hallen...försöker registrera i skallen vad jag precis hörde, och åtta miljoner möjliga förklaringar skenar genom mitt huvud på en å samma gång....

Men jag KAN inte förklara det...

Inte hur mycket jag än försöker.

Håkan, the cat, ryker upp från sitt hörn i soffan...sätter sig spikrakt upp, blänger ut i hallen på samma manér som jag själv just gjort...

Han hoppar ur soffan och stryker längs väggen...kryper ihop på tröskeln till hallen, kikar vaksamt runt hörnet...morrar lite distinkt och smyger sakta ut mot köket...

Han kollar runt...fokuserar och stannar till....blänger rakt ut i mörkret, tvärvänder och flyger upp i soffan igen. Fortfarande i "red alert" mode...

Jag bestämmer mig helt sonika för att skita i hela händelsen. Kollar tv, försöker stänga av en skenande fantasi som med ens ser varenda scen ur "The Conjuring-filmerna"...försöker INTE inbilla mig ljudet av små fötter som springer runt på golvet, och hysteriska barnskratt...

Jag stänger noga dörren till källaren där pelletspannan rasslar och kurrar...

Upprepar mantrat från Poltergeist,,,,,

"This house....is clean"....

Fy fasen rent ut sagt, vad jag kan ångra alla korkade skräckisar man sett....och fy fasen vilken battle jag för mot mig själv nu för tiden. Face Fear, övervinna...överleva...utmana mig själv för att bli tuffare och starkare...

Men ikväll känns allt det där rätt jäkla onödigt.

Jag vill inte vara stark! Jag vill vara trygg....trygg och bekväm!

I mitt stilla sinne funderar jag på vart den här "resan" ska ta mig.

Hur mycket bättre kan jag må av att göra saker som egentligen skrämmer skiten ur mig?

Jag blåvägrade "face your fear" när det gällde spindlar...

Men när det gäller att bo på landet, i ett gammalt hus...helt ensam...ja, då hoppar jag ombord direkt.

fast till mitt försvar...

Jag kör som sagt bil igen....och jag har fixat problem med datorn ett flertal ggr nu...dessutom har jag lagat spolfunktionen på dass åxå, när den ballade ur. Magic!

Men ikväll är jag inte stor.....jag känner ett krypande obehag som jag inte kan sätta fingret på.

Förmodligen sitter alltihop mellan öronen på mig, men det hjälper föga att vara förnuftig just nu....

Häpp....

Jag är mörkrädd.

Simple truth!

Sovgott, enna!



Likes

Comments

Under den gångna veckan har jag gjort 2 introduktioner på 2 olika arbetsplatser.

På ett demensboende, vilket ju är min arbetsuppgift sen ett bra tag tillbaka, så intron bestod mest i att bekanta mig med både kollegor och gamla. Arbetet som sådant är på ett ungefär likadant på alla dessa boenden. Inget nytt, men lite annorlunda rutiner men ffa nya människor.

Nummer två är på en firma som sysslar med service i stort....variabelt och jättekul! Tiden flög iväg och jag känner en enorm tillförsikt att få jobba där.

Det känns helt rätt att satsa på olika timjobb!

Mest för att jag blir fruktansvärt stressad och rastlös av fasta scheman och en inrutad vardag där alla dagar ser likadana ut, men även för att det ger mig större ansvar att fixa ihop mina timmar så de räcker till en dräglig vardag.

Ligger jag på latsidan blir plånboken drabbad! Punkt!

Sakta men säkert bor jag in mig i mitt lilla lantis-hus. Varje kväll tänder jag i kaminen, gonar ner mig i soffan och drar om mig filten...kollar tv en stund, men försöker sova i skaplig tid för att låta skallen få sin välbehövliga vila. Jag packar upp litegrann pö om pö...vill inte slita ur allt ur de gamla kartongerna, då jag faktiskt inte vet vad jag kommer fram till det här halvåret...men med hjälp av mina goa ungar, så börjar en å annan pusselbit falla på plats.

Mina möbler får jag vänta på ett par veckor till, men jag har utöver dem beställt ett par, nästan läskigt fina, öronlappsfåtöljer i mörkgrönt sammet....och en ny tv-bänk. IKEA levererar snabbare än MIO och i nästa vecka har jag dem på plats.



I dessa fåtöljer har jag tänkt mig skriva min "bestseller"! Självklart i skenet från min fina brasa! (och med en liten virre på bordet jag ska beställa från ellos, som ska stå emellan dem) :D


Häpp....

Det var dagens inredningstips :D

All in all mår jag ganska bra....försöker ta tag i allt möjligt som varit oöverstigligt länge...

Jag kör bil hit och dit och det går bättre och bättre....jag utmanar mig själv med den här ensamheten i ett gammalt hus mitt i skogen....jag köper de möbler jag kommer dras med under många år framåt...satsar på nya jobb, försöker koppla bort all den jäkla ångest jag känt så länge...när den kryper på, andas jag i mina fyrkanter, tar tag i problemet och försöker inse att jag faktiskt överlevt såhär i dryga året nu...jag är inte mer döende än nån annan.

Jag undviker människor som inte ger mig nånting tillbaka...jag har raderat bort de energitjyvar jag kan...jag umgås med människor jag tycker om och det räcker fint.

Det är faktiskt en utmaning i sig självt, att bo i sin gamla hemkommun med alla minnen och all nostalgi...men på nåt underligt vis så tror jag innerst inne att jag kanske behöver det här ett tag för att sedan kunna gå vidare på det sätt som känns bäst.

Det som känns roligast är kontakten med folk jag aldrig känt...som alltid funnits där, men som jag aldrig haft något att göra med. Nu är de närmre, jag lär känna dem...och det är överraskande positivt.

Jag har sågat det som behövde sågas...så att säga :)

Tänk....man behövde bli 50-taggare för att fatta ett o annat.

Framför allt....umgås inte med folk som förminskar, förlöjligar eller dominerar....de e inte ett piss nyttiga eller nödvändiga...det spelar ingen roll om de e nära eller ytligt bekanta...det där e sånt man klarar sig utan.

Imorgon e en ny dag...nya utmaningar...å för första gången på väldigt länge kan jag säga att jag ser fram emot de där nya dagarna, med ett leende på läpparna.

Å min nya bil? jorå...jag älskar den. en liten ärta som bidrar på sitt vis till den här sköna frihetskänslan! :D

//Karin

Likes

Comments

....sen jag flyttade in här i mitt hus på landet....i skogen....

1 vecka som bestått mest av att få ihop en hög av alla de praktiska problem som naturligtvis uppstår när seveneleven inte ligger på andra sidan gatan.

Framför allt har där varit ett problem, som varit aningens större än de andra....

Avsaknaden av fordon!

Sålänge dottern var här och vi grejade och donade, så kändes allt ganska mysigt och ok, men när hon så åkte tillbaka till "sitt" och jag blev ensam kvar, DÅ kändes beslutet av den här flytten rätt ogenomtänkt.

Helt plötsligt var jag själv.....själv med kaminen, med pelletspannan....med källaren där det knäpper och knakar...själv med en kolsvart utsida när solen gått ner...(åt 3 håll iaf...för åt det andra håller bor grannarna och det lyser för fullt av civilisation)...men whatever....det blev väldigt ödsligt och väldigt tyst!

Funderingarna vandrade åt alla håll....ömsom kändes det bra, ömsom ångrade jag skiten ur mig.

Längtade efter ljus, ljus, trafik...ja till och med efter sirener och blåljus :)

Å i nästa sekund står ett råddjurskid med dito mor o kollar på mig genom köksfönstret...å då kändes det jättepittorekst och helt riktigt.

Hursomhelst....det är SVÅRT att föreställa sig hur nånting ska bli, om man aldrig gjort det....man kan ha romantiska ideér hur det ska vara...men man vet liksom inte riktigt HUR man reagerar när verkligheten så är där!

Verkligheten har varit här i 9 dagar nu....nåt däremot som inte är här, e mina möbler.

Jag sover, äter, sitter och bor alltjämt i min förbannade soffa och kan lugnt erkänna att det börjar kännas nog. Men MIO ringer o berättar, att tills vecka 8 får jag vänta på både köksmöblemang och egen säng. SUCK!

Jaja...time flies.....

Däremot har jag börjat lösa andra praktikum....

Jag har lärt mig pelletspannan....jag har lärt mig ljuden i huset....den värsta mörkrädslan e borta....jag KAN äta själv....fast det nog e det tråkigaste som finns...Balansen e något bättre då huset innehar trappor jag MÅSTE forcera,....OCH.....idag har jag köpt mig en alldeles egen liten bil!

Jag som nästan tvärvägrat köra i över ett år...ffa på landsväg/motorväg...jag köper mig en Renault Captur, manuell låda (van vid automat de sista åren)...och tycker det känns HELT ok! Den som vet hur jag mått under en ganska lång tid nu, förstår hur stort det faktiskt är :)

Kanske är det just det HÄR de kommande 6 månaderna ska visa mig...att jag KAN stå på egna ben, att jag KAN övervinna gamla demoner, panikångesten och farhågorna...och att jag KAN hitta tillbaka till mig gamla jag igen...

Det får tiden utvisa...å dag för dag vägleda....

Jag VÅGAR iaf prova...jag vågar göra nånting jag aldrig förut gjort....och jag utmanar mig själv varendaste dag!

Nog med det djupa....avslutar med en bild av den bil jag köpt...och känner mig tokigt nöjd över mig själv...

Jag KAN...om jag vill :)

//Karin

Likes

Comments

... E minsann inte lätt!

I synnerhet när man inte riktigt VET vad ens drömmar är.

Jag har börjat flytta in i huset...där e så fint så och där finns en välkomnande känsla...Ändå kan jag vakna mitt i natten och fundera på om jag e riktigt klok NÅNSTANS i hela huvet?

Jag ångrar inte, jag tvivlar inte....men det e ett projekt jag aldrig gjort förut, och i det här fallet är jag alldeles ensam!

JAG.....som knappt kan ratta en fjärrkontroll....som suger på datorer och teknikens vedermödor....

JAG som blir handikappad i hela kroppen om inte bilen startar, pannan krånglar, diskmaskinen läcker eller det hörs nåt ljud jag inte kan förklara.

Jag ska bo ensam...vilket jag ju som sagt, aldrig gjort.

Dessutom e det mitt i vintern....det e geggigt, blaskigt och mörkt....skogen e större o mörkare än resten av året...inte bara den förresten....ALLT e mörkare den här årstiden.

Vad ÄR mina drömmar?

Vad vill jag?

Hur vill jag att mitt liv ska vara, bli och bekomma?

Är mina inre visioner om en grönskande äppelträdgård, full i glada hundar, bara en fantasi?

Egenodlade potatisar till midsommar....jordgubbar....

Är det omoget och inbillningssjukt att tro man ska gona in sig och njyta av tystnad o lugn o ro?

Högst många existentiella frågor....som jag ju inte har nåt svar på, eftersom jag ju inte verkar veta ett piss om vare sig vad jag vill eller drömmer om!

Hur gammal ska man bli innan man vet vad man ska bli när man bli stor?

Det här lät säkert väldans pessimistiskt nu, men jag lovar...det är det inte! Jag ser verkligen fram emot det här och det känns som en rätt cool utmaning. Har man aldrig levt helt ensam, så flyttar man ut i ett hus i skogen och testar det konceptet. Ska det vara, så ska det vara rejält! :D

Däremot e det väl oftast så, att ju närmre man kommer nånting man planerat länge, ju märkligare känns det. Så är det iaf för mig allt som oftast. Kommer jag ro det här i land, typ!

Just nu har jag ingen bil...jag måste fixa en sådan....och en säng....och ett köksmöblemang....jag ska lära mig elda i pelletspanna....jag ska slåss mot älgar, rådjur och annat skogsligt oknytt...grådvärgar, rumpnissar o fan o hans moster :)

Samtidigt ska jag komma underfund med en väldigt jobbig människa i mitt liv...nämligen mig själv....och lära mig hur jag fungerar som "person". Inte bara som mamma, matte, dotter, sambo....utan som MIG....

Fyttibövelen såna äventyr man ger sig på. :)

Nä...nog "oroat" för idag....jag har betalt in min första hyra och flyttat in mitt första lass med prylar....Nästa helg smäller det, å då ger det sig nog så småningom, både det ena o det andra....vem jag är, vad jag vill....och om jag e klok nånstans i åtminstone halva huvudet! :D

//Karin



Likes

Comments

Fredag kväll...

Å hela jag e full i tankar om förestående flytt!

Det känns sjukt overkligt! Alla de här åren som man längtat hem, vissa mer än andra, men all in all... hemma är hemma. Platsen där man bott i 48 år e fastetsad i hjärtat!

Kollat möbler idag... funderat på hur man ska möblera, vad man behöver köpa osv... å återigen e jag medveten om att jag gett bort ALLT av värde för en "clean cut"!

Bilen, tv och alla möbler utom en soffa o köksbordet!

Grattis Karin... allt från bestick till bil... det blir kul på kontot! 😂

Äh, skit samma ... jag kan sova gott om nätterna o jag kommer gilla nya saker! 🙂👍🏻

När vi nu ändå pratar utgifter....

Tänker börja rida igen... det har jag säkert nämnt 1000 ggr nu...
Å jag VET att när intresset biter sig fast, ja då nöjer jag mig inte med låne-häst! 😀

Då vill jag ha en egen.... å jag kommer på mig själv rätt vad det är att googla dem här mer o mer...

.... holländska Friesian's!

Nä... nu murpar skallen iväg med mig igen...

Men drömmar kostar inget! 😀

En dag o en sak i taget...
Först flytt!

2 veckor kvar imorgon!

Sååååååå pirrigt! 😀🌲🌲🌲

//Karin

Likes

Comments

Japp! Nu e jag med hus! 😀

Kontraktet skrivet och nyckeln på min knippa! 😀

Livet version 6789.2 e på insegling! Å jag e så redo man kan bli!

Efter kontraktsskrivning o handslag, åkte vi ( jag, Linnea o Richard) hem till honom o käkade pizza och jag fick kramat om Zacken ordentligt!
Saknar min iller, men nu e han snart hos mig jämt... på "landet"... och vi ska ha massor av skogspromenader UTAN koppel! 😀

Nu ska vi glo på Dunkirk och bara dröna resten av kvällen!

Göttans! 😀

Likes

Comments

... å det e dags å lita sig tillbaka o bara dra andan! Dags att fira jul! 🙂

Nästa år tänker jag göra HELT annorlunda.
Jag tänker inte dra ut på allt o behöva stressa ihjäl mig i sista sekund!
Dessutom tänker jag satsa på en mycket mer gammaldags jul!
Vad DET innebär får visa sig... har det inte riktigt klart för mig, men så får det bli! 😀

Nu vill jag önska alla en riktigt God Jul med allt vad det innebär, och tacka alla dom kikar in här ibland! 🙂👍🏻

Det gör det liksom kuligare att skriva o klottra! 🙂

//Karin

Likes

Comments

Att jag länge drömt om att få bo på landet, vet de som känner mig! Att få rå sig själv, greja med sitt...

Egentligen är jag en social prick, men kan inte sätta ord på hur gött det ska bli att få bo lite utanför allting!

Vill jag se o träffa folk, så vet jag vart jag ska ta vägen, det e inte ens särskilt långt... vill jag inte, då låter jag bli! 🙂

Tänk att det e tyst o mörkt när det SKA va tyst o mörkt... inga sirener, ingen trafik, inga gapande o skräniga grannar som har folkvett nålfisk!

Bara jag... mina fyrfotingar... å familjen granne på andra sidan staketet, så man e inte HELT isolerad. Grannarna e åxå mina hyresvärdar, så det känns betryggande och gött!

Idag har jag fått grönt angående tjänstledighet, och datum är satt... min chef har även lämnat fina referenser till ett sökt jobb och framtiden känns väldigt äventyrlig just nu!

Jag ska bo på landet! Alldeles själv!🙂

Jag ska jobba "timmar" ett tag... känna in tillvaron... unna mig nån dag här o där då jag BARA gör det jag vill!
I sommar vill jag ha potatisland... bara en sån sak!

Trivs jag med detta, då är jag i hamn.., om inte, så finns mitt jobb kvar här och jag får tänka om!

Men just nu känns det spännande, pirrigt och väldigt utmanande på ett bra sätt! 🙂

Dessutom SKA jag börja med mitt projekt "skriva en bok"! Den idén har pyrt länge nog nu och det e dags att sätta igång!

Det blir bra det här!

Eller som min rare granne/hyresvärd-to-be sa idag...

2018 SKA bli ditt år! 😀👍🏻

(Det har jag trott så många ggr nu, att hoppet rostat... men kanskekanske att hon har rätt... i hope)

Hursomhelst...

I mitten av januari flyttar jag hem till världens vackraste kommun, Sotenäs, efter Några år i exil! 😀❤

Å den vetskapen tar jag med mig in i "min" jul.... känns riktigt coolt! 🙂

Å ja... i glädjeruset slängde jag ihop julbrödet, marzipanbollarna OCH julskinkan, bara sådär, ikväll efter julshopping o jobb! 🙂☃️

//Karin

Likes

Comments